Etikettarkiv: nextopia

Målet flyttar sig framåt

Jag reflekterade här om dagen över hur vi ständigt flyttar fram våra målsättningar. Och att en av de svåraste färdigheterna är att få målet att sluta flytta på sig. För om förväntningarna alltid ökar allt eftersom du rör dig framåt, så når du aldrig fram. För varje steg du tar, flyttar sig målet två steg.

Varje gång du tror att du når fram så inser du att du inte blev lyckligare. Var detta allt? Och så flyttar sig målet igen.

Men gör det något? Är inte detta en grundläggande, inre drivkraft. Det som tagit oss ut ur grottan och drivit evolutionen framåt historiskt. Delvis är det säkerligen så, men jag vill hävda att vi nu kommit till en nivå där mer, fler och större inte längre är likställt med bättre.

Det finns en stor risk att viljan att ha mer pengar, status, prylar, makt osv, gör att ambitionen ökar snabbare än tillfredsställelsen.

Men om du inte kan känna förnöjsamhet här och nu över det du har idag, tror du då att det kommer förändras för att du fått högre lön, klivit högre upp på karriärstegen eller står på toppen av ett berg?

Förnöjsamhet är inte samma sak som tråkigt och meningslöst. Jag tror att även väldigt drivna människor skulle må bra av förnöjsamhet, kanske är det till och med de som behöver det allra mest. Livet har plats för såväl driv och utveckling, som förnöjsamhet och tillräcklighet.

Livet blir inte roligt utan en känsla för vad som är nog. Eller när du aldrig känner dig förnöjsam och tillräcklig.

Känner du igen fenomenet att målet tenderar att ständigt flytta på sig? :)

Bara en sak till

När jag bara har de rätta sakerna, då ska jag minska min konsumtion. Jag ska bara ha ett par nya klädesplagg, några inredningsdetaljer till, uppdatera den tekniska prylen och byta ut några möbler. Bara att par grejer till, sen kommer jag inte behöva något mer, utan kommer äntligen vara klar.

Intalar vi oss själva.

Men du kommer aldrig nå till slutet. Helt enkelt för att det inte finns något slut.

Du kommer aldrig känna sig helt klar. Livet, behoven och prioriteringarna förändras. Och framför allt – det är ingen känsla. Det är ett beslut du tar. Jag behöver inte ständigt sträva efter mer, fler eller större. Punkt.

Du beslutar när det är tillräckligt, att detta är good enough. Jag behöver inte optimera mitt hem genom ytterligare konsumtion. Här och nu är jag nöjd utifrån nuvarande behov.

Självklart får man köpa saker (gärna second hand) när konkret behov uppstår, men i dagens konsumtionssamhälle finns ett ständigt suktande och fönstershoppande, samtidigt som frestelserna är frekventa och överallt. Vi kan behöva fatta ett aktivt beslut för oss själva för att sluta fokusera på nästa vad-som-helst.

Kan du känna igen det här i samhället eller dig själv?

Ser du lyckohorisonten?

Vi matas ständigt med att framgång och välbefinnande kommer genom yttre faktorer. Och att sträva efter större och fler är receptet för lycka. Det du vill ha finns där framme. Om du strävar efter mer blir du lyckligare. Bara du får det där jobbet, kan köpa den där prylen, flyttar till en större bostad. Så snart du får mer än du har idag, kommer du bli lycklig, harmonisk och framgångsrik.

Vi tror oss se något långt där framme, något yttre som kommer förändra den inre känslan. Där framme i lyckohorisonten. Men allt eftersom vi rör oss framåt så flyttas horisonten. Vi når aldrig fram.

Jag tror att många känner igen sig i att drömmande vilja ha en pryl, ett plagg eller ett nytt jobb, och hur vi skapar en inre bild av att när det sker, så kommer livet bli så mycket bättre, mer produktivt, mer hälsosamt, enklare och lyckligare. Men när du väl skaffat och använt den där prylen eller plagget en period, bott i den större bostaden eller jobbat på det nya jobbet en tid, så märker du att livet ser ganska lika ut som det gjorde innan. Och så börjar drömmen om nästa pryl, plagg, bostad eller ett mer statusfyllt jobb, osv.

Varje gång du når fram till det du trodde var horisonten så flyttar den på sig. Var det här allt? Jag blev ju inte lyckligare. Och det är just det som är grejen. Om du inte kan känna förnöjsamhet här och nu över det du har idag, tror du då att det kommer förändras för att du står på toppen av ett berg, på toppen av din karriär eller med en dyr garderob? :)

Det är lätt att glömma att du har väldigt mycket att vara nöjd över inom dig. Under förutsättning att du väljer att se det. Kanske borde vi oftare fundera över vad det är som gör att vi inte känner välbefinnande och hittar lycka inom oss. Istället för att ständigt sträva efter yttre faktorer som ska tillfredsställa detta.

De flesta av oss har mycket lycka att hämta i vår vardag, istället för att försöka sträva mot den större lyckan i horisonten, som ändå inte gör oss långsiktigt lyckliga. Kanske behöver vi minimera distraktioner för att kunna höra den inre rösten och för att kunna ta oss tid att se, känna och uppleva all lycka som finns här och nu i vår vardag? Helt enkelt skapa mer mentalt utrymme.

Vad tänker du om detta? Ser du lyckohorisonten långt där borta? ;)

Den underskattade förnöjsamheten

I ett samhälle där mycket är uppbyggt kring att du ska vara missnöjd, är det otroligt underskattat att vara förnöjsam. Tänk om vi plötsligt skulle vara nöjda med det vi redan har och där vi är i livet. Då skulle vi inte i samma utsträckning shoppa, renovera, karriärklättra eller sukta efter nästa vad-som-helst.

Vår kultur bygger på att vi ska vara missnöjda och känna att vi kan vara och få det lite bättre. Vi byggt upp ett samhälle där missnöjsamhet behövs för tillväxten. Där företagen är de som tjänar mest på att vi ska känna oss missnöjda med det vi redan har. Och de har verkligen lyckats med sin marknadsföring. För vem vill nöja sig med mindre, om man kan få mer och fler?

Jag funderar ibland på vad det är som gör att vi har så svårt att stanna upp och stoltsera med att vara förnöjsamma. Är det rädslan för att andra plötsligt ska ha fler, mer och bättre än oss själva? Är det samhällets förväntningar på att vi idag ständigt ska sträva uppåt och framåt, oavsett om det gäller karriär, hemmet eller fritiden? Det är nästa pryl, nästa resa, nästa bostad, nästa utmaning, nästa karriärsteg. Hur många stannar egentligen upp, känner sig nöjda och kan landa i det längre än över en helg?

Kanske är orsaken till den ständiga missnöjsamheten en kombination av människans grundläggande drivkraft att sträva längre fram som är det som drivit evolutionen framåt. Kombinerat med företagens uppbyggnad och marknadsföring av förväntningssamhället där vi är mer intresserade av vad som väntar runt nästa hörn än vad som händer här och nu. Där vi tror att nästa vad-som-helst är bättre än det vi har idag.

Förnöjsamhet är inte samma sak som tråkigt och meningslöst. Jag tror att även väldigt drivna människor skulle må bra av förnöjsamhet, kanske är det till och med de som behöver det allra mest. Livet har plats för såväl driv och utveckling, som förnöjsamhet och tillräcklighet.

Jag anser att förnöjsamhet är otroligt underskattat. Lägg pengar på att leva istället för att konsumera. Och fortsätt att röra dig framåt, men på ett behagligt och mer hållbart sätt. Hållbart för såväl dig själv, som andra omkring dig och för planeten.

Är du bra på att stanna upp vara förnöjsam med det du redan har, eller har du en vana att ständigt sträva framåt och mot nästa mål?

Varför konsumerar vi så mycket?

För att kunna bryta mönstret av onödig konsumtion och i slutändan överkonsumtion hjälper det att förstå varför så många konsumerar utan verkliga behov. Som ofta när ett beteende är svårt att förklara logiskt är det känslor istället för rationellt och logiskt tänkande som styr. I detta blogginlägg spånar vi kring varför människor egentligen konsumerar så mycket saker i onödan.

Några av de vanliga förklaringarna vi identifierat är följande:

Shopping som universallösning. Ryggradsreaktionen i vårt samhälle är att de allra flesta problem kan lösas genom konsumtion. När det uppstår ovälkomna eller obehagliga känslor börjar hjärnan fundera på en lösning alternativt ett sätt att smita från tankarna och oftast är det första området som beaktas konsumtion eller distraktion via prylar. Konsumtion används till att behandla symptomen istället för att på riktigt ta tag i obekväma problem och utmaningar.

Emotionella drivkrafter. Konsumtion påverkar oss emotionellt. Shopping ger oss som bekant energi, tröst, hopp, trygghet, mod och andra egenskaper vi människor ofta önskade att vi hade mer av. Men det aktiverar även hjärnans belöningssystem genom att trigga utsöndring av signalsubstansen dopamin, vilket gör att vi upplever ett litet rus av att konsumera. En annan emotionell drivkraft är att våra ständigt ökade förväntningar på morgondagen. Vi har byggt upp ett förväntningssamhälle där vi rusar mot nästa dejt, nästa jobb eller nästa pryl.

Sociala drivkrafter. Vi påverkas mycket av vår närmaste omgivning och dess krav, kultur och förväntningar. De sociala behoven kommer mycket ur behovet av identitet och av att känna tillhörighet till en specifik grupp samt ha hög status inom denna. Ofta är det just de sociala behoven som kan motivera en löjligt hög kostnad till förhållandevis liten praktiskt vinning. Vi vill känna tillhörighet och gemenskap med andra, vilket gör oss mottagliga för vår referensgrupps norm. Det kan låta som något som sker i unga år men ofta sker det även bland vuxna, till exempel i hipsterskulturen eller arbetsplatser med anonyma klädkoder som alla följer.

Kortsiktigt tänkande. Vi tänker sällan långsiktigt varken på ett globalt eller individuellt plan. På global nivå är en förklaring till detta att konsekvenserna för våra konsumtionsvanor sällan får omedelbar påverkan. Eventuella negativa effekter på miljö eller andra människor sker typiskt under längre tidsperioder, via beroendekedjor som inte alltid är intuitiva och ofta på platser vi inte kommer i kontakt med. Även på ett individuellt plan är många omedvetna om vad onödiga prylar i hemmet kan leda till. Vi tänker helt enkelt inte på att varje sak som införskaffas kommer med alla möjliga typer av ekonomiska, tidsrelaterade och mentala kostnader.

Vår natur är något alla borde vara mer rädd om.

Vanor och invanda mönster. Mycket shopping sker likt en dålig vana. Du vet innerst inne att det inte finns nya konkreta behov men trots det besöker du diverse butiker och gallerior några gånger i veckan av ren vana. Typiska tillfällen är butiker du passerar på väg till eller från jobbet eller under lunchen men det kan även röra sig om att du i brist på andra uppslag, regelbundet besöker en galleria på helger istället för att träffa vänner, träna eller ta dig ut i naturen.

Låg tröskel. Idag när en tröja kan vara billigare än en kopp kaffe på café är tröskeln låg till att konsumera. Låga priser får oss att tro att vi gör en bra affär och ger oss en känsla av att vara smarta konsumenter. Det kan till och med upplevas som att vi sparar pengar på att shoppa. Så är naturligtvis inte fallet när vi kommer hem med ännu ett klädesplagg till den redan överfulla garderoben, ännu en överflödig teknisk pryl som kändes rolig i butiken men snabbt faller i glömska eller ytterligare en billig leksak till barnens redan onödigt stora leksakssamling.

Akilleshälar vid konsumtion. De flesta har någon kategori av saker vi gärna shoppar trots att vi egentligen redan har allt vi behöver och lite till. Plötsligt hittar vi argument och orsaker som rättfärdigar ytterligare köp. Till exempel att något är kompatibelt, kompletterar, sticker ut, är unikt, är säsongens variant eller färg eller har en ny teknisk feature. Innerst inne vet vi att ännu en sjal, väska, app, klänning, pysselmaterial, armband, nagellack eller teknisk pryl inte kommer göra oss mer lyckliga, harmoniska och tillfredsställda. Men är det din akilleshäl kommer den kanske ändå lyckas argumentera sig med hem. Våra egna akilleshälar hittar du här. :)

Är det något av ovanstående som får dig att ibland konsumera i onödan eller är det någon helt annat som du identifierat som gör att du faller dit?

Nextopia – Livet, lyckan och pengarna i förväntningssamhället

Ständigt ökande förväntningar har lett till att imorgon blivit viktigare än idag. Att vi blivit mer intresserade av vad som väntar runt nästa hörn än vad som händer här och nu. Vi har byggt upp ett förväntningssamhälle där vi rusar mot nästa dejt, nästa jobb, nästa grej.

Vi kan göra vad som helst, när som helst, var som helst, skriver Micael Dahlén, författare och professor i företagsekonomi vid Handelshögskolan i Stockholm, i sin bok Nextopia, vilket är en av böckerna jag läst på kvällarna under månaden utan skärmtid.

I boken skriver Dahlén om vårt förväntningssamhälle där det finns gott om möjligheter att bli lycklig, samtidigt som det aldrig tidigare varit svårare att förbli lycklig. Vi strävar hela tiden mot ett nextopia som lovar att nästa vad-som-helst är bättre än allt vi tidigare upplevt. Varför? För att människan har en grundläggande drivkraft att hela tiden sträva längre fram och det är detta som för människan och evolutionen framåt, menar Dahlén.

Boken beskriver bland annat hur en iPhone kan utses till världens bästa mobiltelefon innan den ens nått handeln samt varför filmbranschen satsar på uppföljare och trilogier. Dahléns tes är att vi i allt högre grad lever i framtiden och då är förväntningar viktigare än den färdiga produkten.

I en intervju i DN i samband med bokens lansering 2008 får Dahlén frågan hur man ska göra för att maximera sin lycka i förväntningssamhället, och han svarar:

Man ska se fram emot i morgon eller något som händer om tre månader, mindre saker som inte är ouppnåeliga. Då kommer belöningarna med jämna mellanrum och man slipper att bli besviken. Att köpa ett hus gör dig lycklig men att äga ett hus gör dig inte lycklig. Resonerar man så är shopping ett kostnadseffektivt sätt att bli lycklig på.

Kanske är det Dahléns bakgrund som professor i företagsekonomi som gör att han inte ser några problem med att primärt mäta framgång och lycka i siffror kopplad till konsumtion och strävan efter nästa kick.

Jag tycker att boken är både tänkvärd och intressant men personligen saknar jag ett kapitel som tar upp eventuella problem med att leva i ett förväntningssamhälle och koppla sin lycka till konsumtion. Men det kapitlet tillhör kanske en annan framtida bok, vilken jag förväntar mig kommer vara betydligt bättre än alla tidigare böcker jag läst. ;-)