Etikettarkiv: förväntningar

Minimalism och skrymmande intressen

En vanlig fråga jag får är hur man ska kunna bli minimalist om man gillar att exempelvis pyssla, åka skidor, baka, cykla racer/mtb eller har något annat skrymmande intresse? Jag upplever att många tror att minimalism handlar om att leva med så få saker som bara möjligt.

Om du också tänkt tankar likt ovan, så behöver du helt enkelt tänka om kring hur du själv definierar minimalism. Det handlar inte om att ha så lite prylar som möjligt. Det handlar om att ha de prylar som du och din familj har behov av i den livsfas du eller ni befinner er i just nu.

Egentligen handlar minimalism otroligt lite om prylar. Visst är det för många mest naturligt att börja med att minimera bland just prylar och kläder. Det är konkret, blir synlig förändring och skapar en känsla av att komma framåt i sin minimalistiska process. Dessutom sätter det ofta något i rullning när du påbörjar den processen.

Men i det stora hela är minimalism så otroligt mycket mer än att rensa prylar. Och syftet är ju någonstans att prylarna ska få mindre fokus. Inte att du ska bli besatt av strävan att ha så få prylar du bara kan och de exakt ”rätta” prylarna. Läs mer i inlägget Minimalism är så mycket mer än att prylbanta.

Detta är inte samma sak som att du ska behålla prylar som tillhör ditt fantasi-jag, vilket prylar kopplade till just fritidsintressen kan bestå av. Prylar och kläder du har hemma ska spegla den person du är idag och det liv du faktiskt lever. Att rensa ut ditt fantasi-jag kan göra det lättare att skapa plats för ditt riktiga jag. Vem är du under de saker du köpt för att symbolisera den du är, eller den du var, eller den du ville vara?

Så, har du någon gång tänkt att minimalism är inte för mig, jag som har så skrymmande fritidsintressen. Då är det dags att tänka om kring hur du definierar minimalism. Minimalism handlar om att ha de sakerna som just du har behov av och som skapar värde i ditt liv där du befinner dig just nu. Varken mer eller mindre.

Har du också tänkt tanken att minimalism inte är för dig?

Rensat ut mitt fantasi-jag

I helgen rensade jag ut mina sista dykgrejer; mitt dykcertifikat, min loggbok, en dyk-kurs-bok och en vattentät förvaringsväska. Jag insåg att de här grejerna var en del av mitt fantasi-jag. Jag identifierar ju mig själv med att vara en person med dykcert som som dyker. Men är jag verkligen den personen idag? Det var trots allt sex år sedan jag dök senast.

De prylar och kläder jag har ska ju spegla den person jag är idag och det liv jag faktiskt lever. Att rensa ut sitt fantasi-jag kan göra det lättare att göra plats för sitt riktiga jag. Vem är jag under de saker som köpts för att symbolisera den jag är, eller var, eller vill vara?

För många år sedan i ett annat förhållande tog jag och min dåvarande sambo dykcertifikat tillsammans och åkte på ett par dykresor. Det var egentligen aldrig något brinnande intresse från min sida, mer en kul grej att göra tillsammans. Jag tyckte snarare det var läskigt vissa gånger eftersom jag inte hade 110% kontroll på utrustningen. Detta i kombination med att Herr Minimalist inte har något dykcertifikat eller önskar ta något, gjorde att dykintresset försvann samtidigt som dåvarande förhållandet dog.  

Vid tidigare genomgångar i förrådet her mer skrymmande dykutrustning som skor och fenor rensats ut, men dessa små dykgrejer har jag hållit fast vid. För tänk om jag mot förmodan skulle vilja ta upp dykintresset i framtiden, kanske i samband med en 40-års-kris? ;) Eller tänk om något om av barnen vill lära sig dyka om 15 år.

Ja, tänk om uti fall att. Mina då mer än 20 år gamla kunskaper i en aktivitet som inte utövats under lika lång tid och som kräver stor säkerhetskunskap, skulle jag ändå inte vilja utföra utan att ha gått en ny kurs. När jag insåg det kunde jag släppa taget om de sista dykgrejerna.

Fantasi-grejer kan även vara böcker som du köpt för att du var intresserad av att specifikt område som inte längre är aktuellt, men att du fortfarande förknippar dig med ämnet. Eller kläder eller smink för en specifik stil som egentligen inte längre är du.

Har du några fantasi-jag-prylar tillhörande ett inaktuellt intresse som skulle kunna rensas ut, och kanske till och med komma någon annan till nytta?

Rensa ut ditt fantasi-jag

Speglar de prylar och kläder du har hemma den person du är idag och det liv du faktiskt lever? Eller har du kläder och prylar som tillhör ditt fantasi-jag, det vill säga någon du vill vara, eller kanske ville vara en gång i tiden?

Att rensa ut sitt fantasi-jag kan göra det lättare att göra plats för ditt riktiga jag. Vad gömmer sig under alla prylar och kläder som tynger dig? Vem är du under de saker du köpt för att symbolisera den du är, eller den du var, eller den du ville vara?

Herr Minimalist skrev för några år sedan inlägget ”Kläder till din fantasikropp”, om hur han tidigare köpt t-shirt och skjortor som kräver betydligt bredare axlar, grövre hals och djupare bröstkorg än vad som är hans kropps normaltillstånd. Plagg som bara passat under kortare perioder när det funnits tid och energi att äta, träna och etablera vanor likt en elitidrottare, men som i längden inte varit hållbara utifrån kroppstyp och det övriga livet.

I min (Fru Minimalists) garderob hänger fina, dyra klänningar och tidigare även kostymer, varav flertalet kostat 2-3 tusen kr styck. Några har rensats ut men flera hänger kvar på grund av retroaktiv shoppingångest. Dessa plagg köptes när jag var drygt 25 år, nyligen flyttat till Stockholm och börjat arbeta heltid efter studier. Och i storstan går man väl på fina middagar och fester nu och då? Behöver vara strikt och propert klädd på jobbet? Och i den åldern ska väl alla ändå gifta sig? Nej den typen av umgänge har jag aldrig hamnat i. Nej hel och ren har räckt långt på mina arbetsplatser. Och nej, alla gifter sig inte med pompa, ståt och storslagen fest. :)

Herr Minimalist har även en del sportutrustning kvar i källaren. För han brukar ju spela badminton regelbundet. Typ en gång var 4:e år numera. Och spelar inlinehockey med vänner då och då. Även om det var 15 år sedan sist. Men i fantasin spelas badminton regelbundet med kollegor igen och traditionen med inlinehockey i vänskapsgänget har åter väckts till liv.

I linneskåpet har vi förvarat fina dukarna som det i unga år fantiserades om skulle ligga på alla bord och ytor i en rymlig villa jag skulle ha när jag blev ”stor”. För det är så jag är uppväxt, med dukar på varje plan yta i hemmet. Med småbarn känns det avlägset att använda dukar och i vår minimalistiska livsstil har dukar ingen eller väldigt liten plats även den dag vi bor större.

Dukar för ett fantasihem?

Allt för ofta håller vi fast vid saker för att de representerar den vi var eller den vi trodde vi skulle bli. Snarare än den vi faktiskt blev och är. Ibland representerar vårt fantasi-jag prylar som är till för att imponera på andra, reliker vi tagit oss ansvar att förvara, eller fantasier om hur vi ser oss själva och vårt liv i framtiden.

En viktig detalj är att köpa prylar och kläder för ditt fantasi-jag inte gör det till en verklighet. Ofta leder det bara till en mängd snygga men överflödiga prylar och kläder som du aldrig använder. Eller till ångest över och en ständig påminnelse om att du fortfarande inte uppnått din fantasi. Exempelvis att du fortfarande inte gått ner eller upp i vikt för att kläderna ska passa, att du fortfarande inte skaffat drömhuset där allt gammalt porslin och arvegods skulle passa perfekt, att du fortfarande inte är en person som använder träningsutrustningen hemma regelbundet eller att du fortfarande inte återupptagit det tidigare sportintresset.

Att spara sakerna ditt fantasi-jag representerar tar tid, mental energi och utrymme från att utveckla och utforska din potential och dina drömmar. Boka tid i din kalender för att rensa ut ditt fantasi-jag och dess ”accessoarer”. Det betyder inte att du ger upp din dröm, det betyder bara att du gör plats för dina riktiga drömmar här och nu!

Har eller har du haft några saker i hemmet som utgör ditt fantasi-jag?

Nextopia – Livet, lyckan och pengarna i förväntningssamhället

Ständigt ökande förväntningar har lett till att imorgon blivit viktigare än idag. Att vi blivit mer intresserade av vad som väntar runt nästa hörn än vad som händer här och nu. Vi har byggt upp ett förväntningssamhälle där vi rusar mot nästa dejt, nästa jobb, nästa grej.

Vi kan göra vad som helst, när som helst, var som helst, skriver Micael Dahlén, författare och professor i företagsekonomi vid Handelshögskolan i Stockholm, i sin bok Nextopia, vilket är en av böckerna jag läst på kvällarna under månaden utan skärmtid.

I boken skriver Dahlén om vårt förväntningssamhälle där det finns gott om möjligheter att bli lycklig, samtidigt som det aldrig tidigare varit svårare att förbli lycklig. Vi strävar hela tiden mot ett nextopia som lovar att nästa vad-som-helst är bättre än allt vi tidigare upplevt. Varför? För att människan har en grundläggande drivkraft att hela tiden sträva längre fram och det är detta som för människan och evolutionen framåt, menar Dahlén.

Boken beskriver bland annat hur en iPhone kan utses till världens bästa mobiltelefon innan den ens nått handeln samt varför filmbranschen satsar på uppföljare och trilogier. Dahléns tes är att vi i allt högre grad lever i framtiden och då är förväntningar viktigare än den färdiga produkten.

I en intervju i DN i samband med bokens lansering 2008 får Dahlén frågan hur man ska göra för att maximera sin lycka i förväntningssamhället, och han svarar:

Man ska se fram emot i morgon eller något som händer om tre månader, mindre saker som inte är ouppnåeliga. Då kommer belöningarna med jämna mellanrum och man slipper att bli besviken. Att köpa ett hus gör dig lycklig men att äga ett hus gör dig inte lycklig. Resonerar man så är shopping ett kostnadseffektivt sätt att bli lycklig på.

Kanske är det Dahléns bakgrund som professor i företagsekonomi som gör att han inte ser några problem med att primärt mäta framgång och lycka i siffror kopplad till konsumtion och strävan efter nästa kick.

Jag tycker att boken är både tänkvärd och intressant men personligen saknar jag ett kapitel som tar upp eventuella problem med att leva i ett förväntningssamhälle och koppla sin lycka till konsumtion. Men det kapitlet tillhör kanske en annan framtida bok, vilken jag förväntar mig kommer vara betydligt bättre än alla tidigare böcker jag läst. ;-)

Att anpassa garderoben till omvärldens förväntningar

Vad händer när din nuvarande garderob plötsligt inte längre når upp till omvärldens förväntningar?

Sista veckorna har jag, Herr Minimalist, varit lite mindre aktiv på bloggen än vanligt. Det har inte att göra med att jag tappat intresset för minimalism, snarare tvärtom, utan beror enbart på att jag fått en ny tjänst på min arbetsplats, vilken initialt tagit mycket mer tid och fokus jämfört med min tidigare tjänst.

Min nya tjänst är en VP-roll (vice president) för en av avdelningarna på min arbetsplats. I mitt fall innebär det minskat operativt teknisk ansvar och ökat strategiskt kommersiellt fokus, ett utökat chefsansvar och mer kundkontakt och representation i allmänhet.

Det innebär inte bara fler möjligheter utan naturligtvis även en hel del nya skyldigheter och förväntningar. Till exempel på min garderob som tvingas ta ett kliv i sidled eller kanske höjdled. Jag tänkte försöka illustrera detta genom att dela upp förväntningarna i tre nivåer samt dela upp klädseln på tre områden; fötter, ben och överkropp.

När jag kom direkt från skolan och började arbeta fanns inga större förväntningar på min klädsel som därför var casual. När jag arbetat ett tag och fått en mer senior roll uppstod förväntningar på lite mer vuxen och representativ klädsel om än fortfarande rätt casual. Sedan några veckor ligger förväntningar på en generellt mer strikt och affärsmässig klädsel.

Fötter:

  1. Gympaskor
  2. Sneakers
  3. Loafers och lågskor

Ben:

  1. Vilka jeans som helst
  2. Fräscha chinos och bättre jeans
  3. Designjeans, chinos eller kostymbyxor

Överkropp:

  1. T-shirts, huvtröjor och sweatshirts
  2. Pikétröjor, tröjor och koftor
  3. Skjortor med/utan slipover, kavaj alternativt kostymjacka

Jag har gått från förväntningsnivå 2, vilket tillät kortare besök på nivå 1 och 3 till förväntningsnivå 3 med möjligheten till kortare besök på nivå 2. Nivå 1 är numera fullständigt uteslutet i jobbsammanhang.

Vad får det här för konsekvenser för mig och mina minimalistiska ambitioner kring min garderob? Jo, min garderob kommer att kräva en del nya plagg som generellt kommer att vara lite dyrare och vissa existerande delar av garderoben kommer att användas betydligt mer sällan. För att min garderob inte ska svälla alltför mycket samt för att eliminera kläder som plötsligt blivit inaktuella kommer jag att göra en ordentlig rensning av de kläder jag har kvar på nivå 1, behålla allt på nivå 2 och gör en del, naturligtvis väl genomtänkta, inköp på nivå 3.

Relativt snart framöver tänkte jag skriva ett mer detaljerat inlägg om min garderobsstrategi, det vill säga vilka typer och antal plagg min garderob numera består av och varför jag valt ut dessa. Detta för att förankra respektive plaggs existensberättigande, hålla ned antalet plagg samt identifiera eventuella luckor.

Jag tänkte för skojs skull avsluta med att dela med mig av några av mina inte helt chockerande insikter från min klädresa.

  • Chinos kan liknas med att helt legitimt gå runt i mjukisbyxor i arbetssammanhang och fortfarande ses som välklädd.
  • Skjortor som jag aldrig varit speciellt förtjust i och aldrig känt mig speciellt bekväm i är efter cirka en månads mer eller mindre daglig användning något jag känner mig bekväm i och nästan lite naken utan.
  • Man får ett helt annat bemötande både inom och utanför företagets väggar, till exempel i butiker och på restauranger, då man är mer välklädd.
  • Att byta tjänst och garderob är lite som att ömsa personlighet. Det är ett gyllene tillfälle att återuppfinna sin arbetspersonlighet, vilket är en kul process.
  • Genom att köpa plagg av god kvalitet, tidlös design och som går att kombinera fritt med andra plagg i garderoben borde jag kunna hålla ned kostnaden för min nya garderob över tid trots att plaggen i sig generellt kommer att vara lite dyrare.

Har du också råkat ut för en liknande eller varför inte en helt annorlunda förändring av förväntningar och krav från din omgivning och hur hanterade du det? Kom du till några intressanta insikter i processen?