I november fick jag ett erbjudande om ett nytt jobb. Ett högst attraktivt sådant då både företagets verksamhet i sig är intressant och arbetsuppgifterna precis inom det område jag vill utvecklas. Självklart tackade jag ja.
I samband med att jag skrev på för den nya tjänsten kom känslan av att vilja bli klar med den garderobsförändring jag arbetat med under det senaste halvåret. Jag ville färdigställa den optimala klädstrukturen och känna att samtliga plagg är kvalitativa, stilrena och funktionella, samt enkelt kan matchas kors och tvärs. Och jag ville ha garderoben helt klart innan jag tillträdde den nya tjänsten.
Å ena sidan kan känslan av att vilja bli klar göra att saker faktiskt snabbt blir genomförda, men som med många saker som går för fort kan det också bli fel, vilket också hände då jag gjorde mig av med plagg som jag i efterhand insåg mig behöva. Därför släppte jag i mellandagarna tanken på att stressa klart garderoben innan jag börjar på nya arbetsplatsen och låter istället processen få ta den tid den behöver.
Jag ser trots allt inte minimalism som något man någonsin blir helt klar med utan mer som en livsstil och resa. Det kommer alltid komma in nya plagg i garderoben, om än inte i lika strid ström som för ett par år sedan, och i takt med att jag utvecklas kommer det alltid finnas ett visst behov av rensning.
Känner du igen känslan av att vilja komma på plats och bli klar? Vad har det haft för inverkan på dig, dina saker och ditt hem?
Grattis till nya jobbet, spännande! :) Kul att du antar utmaningen (och antagligen utvecklas)!
Som du säger så blir man nog aldrig klar. Jag håller på och itererar mig igenom prylarnas utrensing. Mognad antar jag. Jag börjar dock känna att jag får lite mer tid över (eftersom jag har mindre intressen nu) och kan därför fokusera mer på det som känns viktigt, bara positivt egentligen.
Och att bli klar i sinnet (och det mentala), finns nog inte på kartan. Det finns så många olika nivåer att utforska och det är väldigt spännande att försöka hitta dom.
Tack så mycket!
Det måste vara jättehärligt att verkligen känna skillnaden mellan dåtid och nutid i sin medvetna förändring, det ser jag fram emot!
Visst finns det ständigt olika nivåer att utforska, genom ändrad prioritering, synsätt och intressen finns det många ställen att börja rensa på som idag kanske känns helt främmande.
Ett problem jag märkt är att viljan att bli klar – att uppnå den slutliga Ordningen och därmed få frid i sinnet – är att det ofta tar tid och energi från saker som faktiskt skulle kunna göra mig mer fridfull t.ex. meditation och styrketräning. Ibland är det enklare att gå igenom garderoben i jakt på prylar att sälja, eller surfa internet efter praktiska minimalistiska lösningar, istället för att ta sig i kragen och göra sådant som på längre sikt ger mer nytta. Jag skulle vilja lära mig att acceptera en viss ofullkomlighet och ett visst kaos och låta det finnas samtidigt som jag prioriterar det som gör verklig skillnad istället för att haka upp mig på ofullkomligheten i det lilla.
Din kommentar känns verkligen ”spot on”! :)
Att ta till de enklare minimalistiska lösningarna istället för de långsiktiga men ”jobbigare” känns som klassisk prokrastinering. I likhet med att plöja igenom mailen på jobbet och bocka av de enkla uppgifterna på to-do-listan istället för att ta tag i något av de större projekten :)
Fint skrivet, vi kände verkligen igen oss båda två i din beskrivning av viljan att bli klar. :)
För att anknyta till Herr Minimalists Att förvalta sitt liv (som jag för övrigt ser fram emot uppföljning av) så är nog din garderobsförändring kanske ett för stort projekt och borde (sett i efterhand) kanske vara flera mindre projekt?
Divide and Conquer!
Uppföljningen kommer! Jag brottas lite med vad jag egentligen tycker just nu så inlägget dröjer i väntan på att jag provar ut lite olika idéer. :)
TJ satte verkligen ord på mina känslor inför att inte bli ”klar”. Jag funderar på att rensa ordentligt och lämna iväg mycket i januari/februari och sedan försöka släppa tanken på att bli klar (och surfa alltför mycket på fler och fler bloggar) utan istället ägna tid åt att yoga, leka etc. Det är ju inte så att jag har ägnat all vaken tid åt att rensa sedan i våras när jag började komma in på minimalismen på allvar, men tankarna är där jämt och det är en stor hämmande faktor…tvärtemot minimalismens idéer om att få tid till annat och frid i sinnet… :-) i jul har jag och mina två systrar rensat mycket bland våra grejer hos föräldrarna, jag börjar förlika mig med tanken på att resten av huset ser ut som en mysig loppmarknad…
Jag förstår verkligen din känsla och jag tycker det låter som ett bra beslut att köra ett ”rensningsrace” under årets början och sedan känna dig nöjd, tillfreds och acceptera läget och fokusera på de ”riktiga” minimalistiska delarna. Rensning av fysiska ting är ju bara den enkla minimalistiska vägen för att den är så konkret ;)
Fler och fler bloggar i kommentaren ovan syftar alltså till minimalistbloggar (som blir till mer och mer lästid/verklighetsflykt istället för att ta tag i de egna projekten). Den här bloggen tänker jag iallafall fortsätta att följa!
Skönt! Vi blev lite oroliga där ett tag. ;)