När mer inte längre är bättre

Jag tänker ibland på hur det skulle vara om fler kunde vara förnöjsamma. Istället för att ständigt sukta efter det man inte har, eller sträva efter mer, fler och större.

Vi har byggt upp ett samhälle där missnöjsamhet behövs för tillväxten. Där företagen tjänar på att vi är missnöjda med det vi har idag och gynnas av att få oss att tro att vi kan få det lite bättre. Och där har de verkligen lyckats med sin marknadsföring. För vem vill nöja sig med mindre, när man kan få mer och fler?

Visst är denna medfödda och kulturella drivkraft en starkt bidragande orsak till mänsklighetens nuvarande framgång. Men kan det vara så att vi nått den punkt där drivkraften inte längre gagnar varken individen, mänskligheten eller planeten?

Tänk om vi plötsligt skulle vara nöjda med det vi redan har och där vi är i livet. För vi har det ju generellt sett otroligt bra i vår del av världen. Då skulle vi inte i samma utsträckning shoppa onödiga saker, renovera fullt fungerande hem, armbåga oss fram i karriären, stressa fram i livet eller sukta efter nästa vad-som-helst. Vi lägger allt krångligare livspussel och målar in oss i ett hörn där vi måste jobba längre och hårdare för att upprätthålla vår ohållbara livsstil.

Vad är det som gör att vi har så svårt att stanna upp och stoltsera med att vara förnöjsamma? Är det rädslan för att andra ska springa ifrån oss och plötsligt ha fler, mer och bättre än oss själva? Är det samhällets förväntningar på att vi ständigt ska sträva uppåt och framåt, oavsett om det gäller karriär, hemmet eller fritiden? Det är nästa pryl, nästa resa, nästa bostad, nästa utmaning, nästa karriärsteg. Hur många stannar egentligen upp, känner sig nöjda och kan landa i det längre än över en helg?

I ett samhälle där mycket är uppbyggt kring att du ska vara missnöjd, är det otroligt underskattat att vara förnöjsam.

Men kanske har vi kommit till en nivå där mer och fler inte längre är bättre. Där mindre, färre och enklare är det nya framgångsreceptet.

Och där vi kan börja backa bandet för att Sveriges Overshoot Day inte ska inträffa redan i början av april. Det vill säga den dagen då vi förbrukat vad som borde varit jordens totala årskvot av förbrukning av naturresurser.

Tänk om vi skulle börja vara mer nöjda med det vi redan har och där vi är i livet, vad skulle då hända med oss som individer, samhället och planeten?

Vad tror du?

8 tankar kring ”När mer inte längre är bättre

  1. Sara

    Jag tror absolut på att det nya är färre saker.
    Desto mer jag rensar desto mer saker inser jag att jag inte behöver. Drömmen vore ju att bo i ett tiny house men tyvärr är inte resten av familjen med på det 🤣

    Svara
  2. Elsa

    Vilket fint och bra inlägg, håller helt med om kopplingen mellan konsumtionskultur och en känsla av missnöje. Tycker det är svårt att inte fastna i förändringsvilja, på olika plan i livet, men för vems skull hamnar en där? Ser det hos många vänner också, att leta nästa (ofta materiella) sak/projekt att fixa känns som en livsstil i Sverige idag.

    Svara
  3. Hanna

    Hur tänker du kring det här inlägget och tex att bygga en pool? Tänk om vi skulle vara mer nöjda med det vi har?

    Svara
  4. Fixarna

    Var går gränsen när något är ens största intresse?
    Renovera, skapa, planera och bygga är våra största intressen. Däremot är vi nöjda med våra jobb och har inget intresse av att skapa karriär eller jobba heltid men skapa i vårt hus och trädgård lägger vi gärna mycket tid och pengar på.

    Svara

Lämna ett svar