Det har gått ett drygt halvår med shoppingfritt år nu och det känns som jag knappt berört ämnet under året. Men här kommer en rapport och statusuppdatering!

Första halvåret gick väldigt bra och kändes enkelt. Kanske för att jag de första månaderna motiverades av utmaningen, och när corona slog till blev jag bara icke-shoppingsugen. Jag kände noll sug att konsumera och reflekterade inte så mycket över shoppingstoppet. Oklart varför, nedstämdhet, oro? Eller bara fokus på annat håll.

Annars är det ju lätt att falla för shopping som kortsiktigt uppiggande aktivitet i tider av stress, tristess, brist på sömn eller brist på andra stimulerande aktiviteter att göra och spendera pengar på. Shoppa sig lite gladare och få känna tillfälligt positiva känslor.

Nåväl, så omänskligt duktig har jag inte varit, jag har shoppat. Detta som är mitt andra shoppingfria år har jag i förhållningsreglerna satt att jag får shoppa second hand, så det har jag gjort. Två piké-tröjor som jag ofta har vid hemmajobb då skjorta känns onödigt uppklätt när jag arbetar hemifrån. Samt en tröja.

Nyköp skedde i början av sommaren i form av en bikini. Vilket ändå kändes okej, det var ett konkret behov som jag totalt glömt bort i kallaste december när idén om ytterligare ett shoppingfritt år dök upp. :)

Men, sen kom semestern och plötsligt gick flera par träningsstrumpor sönder, en sport-bh slets ut och mina enda par träningsshorts har använts så flitigt i sommarvärmen att de aldrig luktar fräscht längre (bra tecken ändå på att träningen gått bra, alltid något :) ). Shortsen har jag insett behöver ersättas så det ska jag leta efter second hand. Men sport-bh och strumpor får jag nog köpa nytt om det ska bli något, får se hur jag gör.

Vi minimalister har ju sällan överflöd så det bara är att ”plocka fram” någon variant som blivit liggandes, utan snarare har vi precis det vi frekvent använder och behöver. ;)

I likhet med tidigare års shoppingstopp, så gäller det enbart kläder och prylar till mig själv. Har barnen behov som behöver tillfredsställas så får så ske, även om vi alltid letar second hand i första hand även till dem och hittat både sommarens sandaler som höstens skor second hand. Likaså är det okej om något behövs till hemmet, sambon köpte exempelvis en grill till oss i våras då vi inte ägt någon sådan tidigare. Efter två år i hus har vi insett att vi vill ha en grill. Slow consumption osv. :)

Sammanfattningsvis går det sådär med det shoppingfria året. När träningsshortsen har ersatts med ”nya” (bättre begagnade) ryker de illaluktande också. Så några ersättningsköp som nämnts ovan samtidigt som de utslitna eller trasiga dito rensas ut. Och det är just detta som gör att Herr Minimalist inte tycker ett shoppingfritt år är att föredra när man väl har en minimalistisk livsstil, att oväntade konkreta behov uppstår i livet, läs mer om hans tankar kring köpstopp här.

Är du nyfiken på mina förhållningsregler för det shoppingfria året så hittar du dem här.

Har du shoppingstopp/köpstopp i år och hur går det i så fall? Upplever du att corona gjort det enklare eller svårare att avstå konsumtion?