Det sägs att ett svenskt barn i genomsnitt har 500 leksaker. Det kan låta mycket, men många har betydligt fler (eftersom 500 är just ett genomsnitt :) ). Under åren har vi identifierat ett par grundläggande förhållningssätt för att inte låta barnrummen, eller övriga hemmet också för den delen, svämma över av leksaker.
Nedanstående förhållningssätt har vi övat på och blivit allt bättre på att applicera med tiden. Även om min längtan efter ett tredje barn satte vissa käppar i hjulet för främst den första punkten nedan, så har det övat mig i förnöjsamhet och tillslut lyckades jag rensa ut och låta bebissakerna leva vidare på annat håll. Här kommer våra tips för att undvika leksaksberg:
Rensa regelbundet. Barn utvecklas i en rasande takt när de är små. Så snart de tröttnar eller växer ifrån något försöker vi rensa ut det. Pussel som de växer ifrån, böcker eller leksaker de inte längre läser och leker med. Här är en fördel att känna någon man kan skänka det till, så minskar risken att leksakerna ”fastnar” på vägen ut. Likaså är ett tips att våga rensa bort och lägga undan osäkra saker i förrådet, för att se om barnen faktiskt saknar leksaken.
Vi passar på att rensa tillsammans med barnen inför någons födelsedag eller julfirande. Då fungerar argumentet att det behöver göras plats för nya leksaker. Samma sak om det vid andra tidpunkter kommer in flera nya böcker eller leksaker – då prylbantar vi tillsammans. När barnen blir större kan de själva få vara med och sälja leksakerna och köpa något annat för pengarna.
Begränsa inflödet. Att begränsa inflödet är en utmaning för många småbarnsföräldrar, men genom att tänka till innan vid kalas och andra högtider går det. Finns det exempelvis något barnen faktiskt behöver som ni kan önska av mor- och farföräldrar? Kan flera personer gå ihop och köpa något större så att det blir två rejäla saker in istället för tio små? Måste ni föräldrar verkligen köpa presenter till era barn eller räcker det med alla andras gåvor och så sätter ni av pengar till barnens sparkonto istället? Läs mer här om hur vi minimerade antalet paket vid 4-åringens kompiskalas och ändå fick ett nöjt barn. :)
Att även tänka till i andra sammanhang och inte ”okynnes-köpa” saker till barnen i tid och otid, gör såklart att inflödet minskar. Våra barn får aldrig några leksaker när vi är och handlar på mataffären och vi tar inte med dem in i leksaksaffärer mer än i undantagsfall. Med andra ord undviker vi många onödiga frestelser för barnen.
4-årskalas. 8 barn. 1 present.
Äg inte allt. Att fatta ett aktivt beslut att inte behöva äga allt kan vara väldigt befriande. Genom att regelbundet låna böcker på biblioteket slipper vi äga så många egna böcker men kan ändå ha stor variation som följer barnens utveckling. Likaså finns det vissa pysselsaker som barnen gärna skulle vilja ha hemma, men som vi känner att det faktiskt räcker att de ha daglig tillgång till genom förskolan. Och vissa leksaker kanske det räcker med att barnens kompisar har, så kan man själv komplettera med andra leksaker.
Jag tycker inte ovanstående är att hämma barnens utveckling eller inte låta dem få utlopp för all kreativitet. Utan snarare visa på att man inte behöver äga allt. Och jag tror dessutom det blir roligare om vissa saker enbart finns hos kompisen eller på förskolan, än att ha full tillgång till allt tänkbart roligt jämt och ständigt.
Ett bonustips om du tycker det är mycket leksaker i hemmet men det av oklara anledningar inte går att rensa ut, är att rotera leksaker. Då lägger du helt enkelt undan en låda med leksaker och ställer i exempelvis förrådet eller på vinden, och sedan tar du fram dessa leksaker och byter ut mot andra leksaker i lådan. Plötsligt har barnen en hel låda ”nya” leksaker som de kanske till och med glömt bort att ni ägde.
När vi bodde i en liten lägenhet med barnen roterade vi leksaker som duplo och tågbana istället för att ha båda dessa stora set med leksaker framme jämt. Likaså med böcker, när vi vuxna tröttnade på att läsa samma böcker om och om igen, fick de flytta till förrådet en period. :)
Vilket är ditt bästa tips för att undvika ett överflöd av leksaker till barnen?
Jag försöker alltid önska sådant som dem behöver, annars så tycker jag det är bra när dem får förbruknings saker som pyssel material, pennor, papper sånt som går åt och kostar mycket att införskaffa.
Jag rensar så mycket jag kan och har vid några tillfällen rensat ut och sålt saker som de inte lekt med på länge eller som här legat på vinden. Och helt plötsligt frågar de efter de sakerna och blir ledsna över att de är borta. Svårt tycker jag. Jag är även inne på plastbantningsspåret och byter ut kära plastleksaker, t ex doktorväska, mot träleksaker. Samma i övriga hushållet.
Vi har också en minimalistisk livsstil och äger väldigt lite saker (i svenska mått mätt). Jag tycker det allra svåraste är att man hela tiden måste motivera sin livsstil och särskilt när det handlar om saker kring barnen!
Far-och morföräldrarna har väldigt svårt att förstå vårt val; att vi bor på 90 kvm med 3 barn och har en deal om att man rensar ut något innan en ny pryl får komma in. Samt att varken vi, eller våra barn äger x-antal uppsättningar av olika ytterplagg, som man egentligen inte behöver. Man behöver inte 2 vinterjackor ”i fall att”.
De överöser alltid barnen med saker (svärmor drev tidigare en second hand, och hon kom med en sopsäck fylld med leksaker varje gång. Inte kvalitativa grejer, utan det var gamla happy meal-grejer?)
Och min mamma har extremt svårt att acceptera det här med kläderna. Många gånger känns det som att hon tappar bort en vante eller tossa med flit när hon tagit hand om barnen: ”ojdå, nu blev nog en tossa kvar på caféet, men vi kan ju bara ta ett par andra när vi kommer hem….. Men vadå haaaaaar ni bara ett par?!”… Stor suck.
Både jag och min man har många syskon, och våra föräldrar har måååååånga barnbarn ?Ingen av dom lever på samma sätt som oss, men de får heller aldrig den här sopsäcken med grejer eller mystiskt borttappade saker.
I början la jag väldigt mycket energi på att bli irriterad över det här, men nu kan jag släppa det lättare och fokusera på annat. Det är ju ändå vårt liv, som tur är bor vi 100 mil bort från släkten.
Vi känner att vår livstil gör att vi är mer rädd om det vi har, men också att det lär våra barn att vara rädd om sina saker.
De två äldre barnen (6&9) har äntligen börjat kunna se kopplingen mellan att de har mindre saker än kompisarna, MEN att de däremot har varit på många resor och fått se många länder! ?
’’rädd om det vi har’’ -Tänk om ni kunde tänka minimalistiskt angående resandet också. (För ni använder väl inte tåg och cykel till alla dessa länder)
Cykel skulle nog bli en utmaning ? men tåg funkar toppen för oss som bor allra längst ner i Sverige! Supersmidigt med barn också ?
Värre är det däremot när man ska hem till Norrlands inland och hälsa på släkten, då får man förlita sig på flyg eller bil..
Jag älskar era inlägg om leksaker! Jag har en 1-åring och tycker redan att vi har alldeles för mycket saker. Både leksaker och kläder. Jag tycker att det svåraste är att få våra släktingar att lyssna på våra önskemål. Dom vill gärna ge alldeles för mycket och alldeles för ofta. Jag känner mig så otacksam när jag försöker minska ner på presenterna, men samtidigt känner jag mig så stressad över att det blir så mycket grejer hela tiden.
Så bra skrevet. Och känner så igen mig i de fyra kommentarerna. Det verkar vara svårt för andra att respektera ens livsstil som minimslist, speciellt för far- och morföräldrar. Jag har börjat visa förslag för min mamma på vad hon kan köpa, det vill säga vad vi önskar till våra barn. Och hon har över tid blivit mer positiv till open-ended leksaker. Jag ser att hon blir glad när presenterna blir uppskattade, så det är win-win. Min erfarenhet är att det går att implementera nya vanor hos far/morföräldrar, men man får vara tålamodig, och kanske inte räkna med att det fungerar 100%. Men 80% är mycket bättre än 0% ?
Känner också igen mig och fasar över hur det kommer bli! vårt barn är inte ens fött än (kommer i början av nästa år) och det har redan börjat trilla in diverse gåvor från mor- och farföräldrar. Vi uppskattar de flesta gåvor jättemycket såklart men jag vill helst hålla bebisprylarna på en minimalistisk nivå. Dessutom är det viktigt för mig att sakerna är så hållbara och giftfria som möjligt och köper därför helst andra hand eller ekologiskt… hur framför man detta på ett tydligt sätt utan att framstå som otacksam? Någon som har tips?
Vi kör liknande system och det fungerar bra för oss med våra två barn. Enda är att bilarna verkar multiplicera sig men vi tar bara fram alla dom de specifikt frågar efter dem annars har vi bara favoriterna framme.
Vi försöker rensa ut så fort de växer ifrån något/ det som är trasigt direkt. Vi köper inte själva mycket till barnen under övriga året mer än jul och födelsedagar. Vi brukar försöka ge tips och gärna på uteleksaker eller saker de behövt cykelhjälm, flytväst eller presentkort/pengar. En sak som vi tycker är bra är att utöka de leksaker de redan har istället för nya saker som kräver ny förvaring. Exempelvis mer lego eller något nytt till tågbanan, köket osv.
Inför vår sons födsel hade mor och moster (utan egna barnbarn) planerat in en resa till ett visst varuhus med egen tv serie. Fasade för allt skräp de skulle komma hem med och sade att jag vägrar ta emot nya barnkläder pga av alla kemikalier de är indränkta i. Det argumentet funkade. :)
Jag börjar tröttna på alla prylar och och försöker rensa ut och framför allt begränsa inflödet, trasiga leksaker åker också ut direkt, är ingen minimalist utan mer mindremalist, jag är dock gift med en ”bra att ha spara prylar människa” så det är en ständig kamp mot prylar =)
Såg också ett kort från din arbetsplats och det var inspirerande, där bestämmer jag ju själv över alla prylar så där ska jag faktiskt rensa mer och prova på livet som minimalist =)
Hur gör ni med alster och verk som barnen får hem från förskolan? Dessa tycker jag gör lite ont att slänga men rationella delen av mig säger att ingen kommer att sakna dessa, själv har jag ju aldrig saknat något jag själv producerade i förskolan