30-års ohållbar förvaring

Vi kan inte spara mängder med leksaker, kläder och andra barnprylar i 30 år, i hopp om att för en kort stund få uppleva den tillfredsställande känslan av att just våra barn leker eller använder just våra gamla prylar.

Vad ska hända sen? Ska de förvaras i ytterligare 30 år tills dess att nästa generationer eventuellt kan komma att använda dem för en kort stund? Om de mot förmodan förvaras och sparas varsamt, flyttas med och råkar passa de framtida barnen och barnbarnen.

Jag pratar om den här långtidsförvaringen som många har av barnsaker på vindar, i förråd och källare. Såklart av omtanke och kärlek, men också viss egoism kring att det är finare om exakt ”mina” gamla saker används av barnen, än random liknande begagnad sak som andra främmande barn använt.

Visst kan det finnas en liten charm i att se barn och barnbarn leka med något man själv lekte med som barn. Men ibland måste vi lyfta blicken och vara objektiva och inte känslomässiga.

Det är ohållbart att alla vi föräldrar sparar lådvis med leksaker, kläder och andra barnsaker i sisådär 30-år. Bara för att vi kanske, eventuellt, kommer få barnbarn någon gång i framtiden, och som då kanske kommer tycka om att leka med just dessa saker, och kanske kan ha klädesplaggen vi förväntansfullt sparat undan.

Alternativet är ju att låta sakerna få hitta nya ägare i närtid efter att de blivit inaktuella för våra egna barn. Och på så vis komma till användning medan de är fräscha och aktuella. I bästa fall kan de hinna vandra vidare flera gånger tills de slitits ut av många andras barn.

Om det var något specifikt som var en favorit för en själv. Så går det förmodligen att köpa likartade begagnade om det skulle kännas lika påtryckande och viktigt den dag man har barn eller barnbarn att köpa till.

För helt ärligt, det är ju till största del du och möjligtvis dina föräldrar, som bryr sig om att det var precis den skallran, bodyn eller tågbanan du hade som barn.

Beslutsmässigt är det kortsiktigt enklaste alternativet i princip alltid att spara och behålla. Lägga i en låda och ställa den långt in på vinden, för att slippa ta beslut kring sälja, skänka eller slänga. Det är också denna bekvämlighet som gör att det förvaras mängder med barnsaker som istället skulle kunna användas och lekas med istället för att ligga i dvala i 30-ish år.

Att långtidsförvara mängder med barnsaker kommer aldrig vara miljömässigt försvarbart. Mitt tips är att våga släppa taget om barnens kläder och leksaker. Självklart är det okej att spara snuttefilten, första bebisplagget, en dopgåva, favoritbarnboken och mjukisdjuret. Men stoppa dig någonstans där och låt det inte växa från en till både två och tre lådor med barnsaker när den egna familjen växt klart i antal barn som behöver ärva av varandra.

Om det inte finns släktingar som har behov av barnsakerna efter dina barn, så finns det kanske grannar eller kollegor. Alternativt sälja eller skänka vidare till andra med behov.

Vad tycker du, är det hållbart att vi alla sparar barnkläder och leksaker efter våra barn, i väntan på att eventuella framtida barnbarn kan använda sakerna?

13 tankar kring ”30-års ohållbar förvaring

  1. Alltidvicky

    Sparar folk verkligen barnsaker och kläder för att det är finare? Och inte för att de vill dela med sig av goda minnen och saker med anknytning? Jag har inga saker ifrån min barndom kvar och det kändes sorgligt när jag fick barn att inte kunna ge något med historia och rötter till det.
    Sen vill jag minnas ett inlägg ifrån er, när ni var hemma hos någon av era föräldrar som hade sparat lego med bruksanvisning och då var det okej med att spara det?

    Svara
  2. Sofia

    Vi har till stor del mina och mina bröders kläder till vår son som snart blir två år. Vi uppskattar det mycket men har mindre förråd än föräldrarna har, så vi kommer nog inte spara lika mycket till eventuella kommande generationer. Några enstaka goda minnen får vår egen skull bara :)

    Svara
  3. Ewi

    Jag är väldigt kluven till alltihopa. Å ena sidan är jag ingen anhängare av att spara saker (sparar väldigt lite/ingenting själv) och det är ett ELÄNDE att städa ur den dagen de åldrande föräldrarna avlider. Å andra sidan har jag sett alla mina tre söner komma hem från BB i samma mjuka gula tröja jag själv barn som nyfödd och kan förstå tjusningen. Å det tredje… jag blir så sjukt provocerad att oanvända (!!) babykläder för 10kr/plagg inte säljer, men i alla gallerior är det fulla spjäll, medan media ylar ut hur synd det är om oss som är så fattiga nu när räntorna går upp. Den ”fattigdomen” märks precis ingenstans! Jag låter min mor ta med sig kassvis med babykläder och sälja vidare på loppis i Finland istället där de bor. Där säljer allt!

    Vad har jag då sparat/fått av föräldrarna? Mina första plagg, bara 2 har påbörjat en ny 30-årig resa. Den gula tröjan och en klänning. Sen har ytterligare 3-4 plagg dom inlett sina första 30år.

    Det finns en Briobana efter mig,och en elorgel som jag hade som barn, som sedan vandrar runt i släkten varje gång någon unge får för sig att de ska börja spela piano. 😂 Nu har min mellanson den, efter en kusin. Så mina föräldrar har sparat nästan allt, medan jag sparar väldigt lite. Få av de där långtidssparade föremålen är dock undangömda, utan de vandrar runt inom släkten istället. Dessutom; innan alla syskon, syskonbarn, sysslingar och kollegors barn trasslat igenom grejerna är det ofta dags för barnbarn nr 1 att påbörja sin sväng osv.

    Svara
  4. Tim

    Jag kan rekommendera, nåja, en rejäl översvämning. För ganska exakt sex år sen öppnade himmeln sig över vår lilla plats på jorden. En bra bit över 100 millimeter regn på ett par timmar, kombinerat med underdimensionerat och felkopplat kommunalt avlopp, ledde fram till 90 centimeter bajsvatten i hela källaren.

    Alla, ALLA, gamla barnkläder, böcker och annat kördes i stor container till soptippen. Det enda vi behöll var Lego och Duplo som fick ett ett par rejäla omgångar med högtryckstvätten.

    Det löste åtminstone den här familjens samlarmani. Utan översvämningen hade nog grejorna stått kvar. I väntan på 15 minutes of fame hos ett syskonbarn eller liknande.

    Svara
  5. Elliot

    Håller helt med! Både min mamma och svärmor har en miljon barnsaker sparade, som de dessutom försöker tvinga på oss trots att vi inte vill ha mer saker än vi redan har.

    Själva har vi endast sparat en pyjamas som var det första klädesplagget vi köpte åt vårt barn, men den har vi satt upp i en tavelram så den ser vi hela tiden och är en söt inredningsdetalj, den tar inte bara plats i en låda.

    Svara
  6. Ulrika

    Jag tycker man kan spara några få, väl valda saker eller kläder som håller hög kvalitet och tål att sparas vidare. Då kan det vara riktigt roligt att få använda till kommande generationer. Problemet uppstår ju när man sparar ALLT i hopp om att det kan komma till användning och när man sen försöker hitta något användbart så blir man helt överväldigad av allt gammalt skräp. Mao så behöver det inte vara allt eller inget.

    Svara
  7. Plina

    Mamma hade sparar mycket kläder från vår barndom. Det visade sig dock att många av plaggen var helt oanvändbara eftersom resårer förstörts och 80-talets pasteller var inte heller något som lockade min syster så det mesta hamnade i textilåtervinningen. Det hade nog varit bättre att spara några få plagg istället.

    Svara
  8. Sandra

    Hej,
    Vi säljer/skänker vidare i princip allt. Med tvillingar finns heller ingen anledning att spara till småsyskon, finns ju inget. 😌.

    Min mamma hade sparat massa barnkläder, en hel del Lego och vissa leksaker. Kläderna var i princip obrukbara pga knastriga resårer (som slutkörd tvillingförälder hade det varit sjukt dumt prioriterad tid att sitta i pilla i nya resårer) plus att idag finns mkt lek-vänligare materiel än styv bomull.

    Legot använder vi, men inte leksakerna från 1980-talet. Jobbar med compliance, och år 2007 kallas för ”the year of recall” pga att det uppdagades höga halter av bly i leksaker från en välkänd tillverkare. Sedan dess har lagstiftningen tagit stora steg framåt och idag är det finns det gränsvärden satta för många ämnen. Så gamla leksaker, elektronik eller gammal plast till barn -nej tack. Men handlar gärna på loppis, bara det är tillverkat det senaste 10 åren. Mindre noga nu när våra barn slutat suga på/stoppa saker i munnen.

    Tror inte ngn i min krets sparar till barnbarnen? Vi lever i tätort med höga bostadspriser, finns inte plats i de förråd vi har. Verkar vara mer vanligt i våra föräldrars generation.

    Glad midsommar!

    Svara
  9. Birgitta

    Fast det känns ju mer hållbart att spara än att slänga? Min dotterdotter (5 år) leker nu med min gamla babydocka från 60-talet, och fick i julklapp i julas sin mammas dockskåp från 90-talet. Det var mycket uppskattat. Dockskåpet byggde jag själv, visserligen av en byggsats, men himmelska makter så mycket arbete jag la på det, så det känns verkligen kul att det får en runda till. Och babydockan var en vanlig ”köpedocka” från affären när det begav sig, men sen sydde min mormor, som var sömmerska, den mest fantastiska uppsättning kläder till den. Finns inte på kartan att något av detta skulle slängas. Eller för den delen de leksaksmöbler som min morfar, född 1900, snickrade till mig i slutet på 50-talet. Detär ett kulturarv.

    Svara
    1. Catrine

      Jag tror inte folk mener slänga, utan ge vidare så att man inte behöver använda naturresurser till nyproduktion.

      Det du skriver Birgitta, är ett bra exempel på vad inlägget handlade om, nämligen att tidigare generationer menar att man ska spara på allt. Tycker du det är hållbart att saker ska ligga nerpackade för att användas med 25 års mellanrum? Eller är det bättre att ge sakerna vidare så att de kommer till användning? Din kommentar om att det är ett kulturarv exemplifierar detta perfekt, tanken om att bara just mina saker eller vår generations saker är unika och borde sparas är väl en del av problemet. Om allt är så unikt och ska sparas då blir det ett problem med naturtillgångar. Din generation, och många i min generation, behöver erkänna att det är ett problem. Eller ska vi spara allt och sätta tak på hela världen så att hela kloden blir ett museum?

  10. Rebecka

    Så himla bra inlägg!
    Jag är tacksam att min mamma inte sparat massa kläder. Hon hade sparat en sparkdräkt som jag hade när vi åkte hem från BB. Inte min stil överhuvudtaget och därför är jag glad att det bara var ett plagg. Och inte massvis med kläder.
    Jag försöker tänka likadant nu när mina tre tjejer växer ur kläder. Att sälja av allteftersom. Resår och tyger åldras. Modet ändras.

    Svara
  11. Jonna

    Jag är lite kluven till detta. Jag känner egentligen inget större behov av att spara kläder. Dock skulle jag helst se att jag kunde hitta någon som vill ta emot kläderna så att jag vet att de kommer till användning. Jag har haft svårt att hitta någon som vill ha kläderna. När jag skänker till myrornas eller liknande är jag rädd att kläderna ska slängas med tanke på det överflöd av saker som kommer in. Då tänker jag att de lika gärna skulle kunna ligga på min vind om de ändå slängs. Men det är en oro som jag baserar på artiklar där det står om att mycket av det som skickas in till vissa secondhand butiker slängs p.g.a. överflödet, inget bekräftat. Jag önskar verkligen att begagnade kläder blev högre värderade. När det inte går att sälja ett rent och helt klädesplagg för en 5 krona tänker jag att det visar på hur kläder generellt värderas.

    Svara
  12. Rensa ut & Lev lättare

    Jag tycker att det kan vara trevligt att spara några enstaka väl valda fina leksaker i bra material som barnen kan ta fram och titta på när de är äldre. Men absolut inte för många! Jag har gjort misstaget att vänta för länge med att rensa ut en del leksaker som sedan barnen vill behålla enbart för att de blir medvetna om att de finns. Jag har sparat en lagom stor låda med kläder till varje barn (har två ungdomar som nu är 16 och 18!) mest för att jag vet att de tycker att det är roligt att ta fram och titta på dem ibland, vilket de också gör. Materialet i kläder åldras ju så det är bättre att de används här och nu! Jag arbetade som volontär i en klädbytarförening när barnen var små, därför har vi i princip inga kläder kvar!

    Svara

Kommentera