Etikettarkiv: cirkulär ekonomi

Delningsekonomi minimerar slit och släng

Kan delningsekonomins frammarsch vara det som gör att slit och släng-produkter och fast fashion minimeras för att tillslut vara utrotat? Tillsammans med second hand-marknadens allt mer butiks-lika och enkla konsumtionssätt. Låt mig utvidga mitt resonemang.

Om vi i delningsekonomins anda delar på allt fler saker, så behöver dessa vara kvalitativa. Helt enkelt för att hålla att användas av många och betydligt fler gånger än idag. Exempelvis används en borrmaskin idag i genomsitt 13 min under sin livslängd och därmed samlar den damm betydligt mer tid än vad den används för sitt syfte. Skruvdragare på bilden ovan är såklart lånad. :)

Liksom om kläder ska kunna cirkulera vidare till andra personer och inte enbart användas de 7-8 gånger som plagg i genomsnitt används (en t-shirt dock 30 gånger), så behöver de vara av bra kvalitet. Eller om de ska kunna hyras ut till flera olika personer och på så vis användas frekvent.

Enligt en stor studie från Mistra Future Fashion sker 80 % av ett plaggs klimatpåverkan vid produktion, så genom att minimera mängden nyproducerat gör du en snabb och lätt insats för en mer hållbar planet.

Likaså tror jag att stilren och enkel design kommer vara en framgångsfaktor. För mycket inbyggd komplexitet i produkter, brukar lätt skapa krångel när någon av de där komplexa specialfunktionerna går sönder.

Jag tror enkelhet och kvalitet har framtiden för sig allt eftersom delningsekonomin och second hand-marknaden växer sig större. Och i motsvarande takt kommer förhoppningsvis slit och släng-produkter och fast fashion-plagg att minska.

Och tänk om den där ”kicken” vissa får av konsumtion, likväl kan fås genom att hyra, låna eller köpa begagnat. Att även det skapar den där känslan av förnyelse och kicken av att köpa, men på ett hållbart sätt.

Vad tror du, kan delningsekonomin vara vägen till mer hållbara produkter och kläder?

Att vilja sälja allt

När du prylbantar är det lätt att hamna i en känsla av att vilja få tillbaka så stor del som möjligt av pengarna man tidigare lagt på saker som inte längre adderar värde. Att helt enkelt vilja sälja och inte bara skänka bort saker.

För de flesta beror det inte på att man står och faller ekonomiskt om man inte får tillbaka en del av pengarna, utan mer att man vill minska förlustkänslan. Och visst känns det lite lättare att släppa taget om något när man får tillbaka en slant.

Men egentligen är det ju vid själva köpbeslutet som förlusten uppstår, när vi bestämmer oss för att spendera pengarna. Och det är väldigt sällan själva inköpet sker med baktanke på hur mycket vi skulle kunna få tillbaka när vi inte längre vill ha plagget eller prylen.

Om viljan att sälja ständigt står i vägen för att få ut saker över hemmets tröskel samt tar lite, lite energi varje gång du ser eller tänker på sakerna. Då tycker jag du ska tänka om. Det kan vara så att lådorna och påsarna med saker du rensat ut och en dag tänkt sälja, stjäl mer energi och skapar större hinder, än det positiva värde de skulle generera vid en försäljning.

För att komma ur sälj-prokrastineringen är ett tips att:
1. Räkna ut hur mycket du tror dig få för sakerna du aldrig kommer dig för att sälja. Kommer den summan att göra någon direkt skillnad för din privatekonomi?
2. Uppskatta sen hur mycket tid och energi du kommer behöva lägga för att få dem sålda. Kommer det vara värt det? Eller är det mer värt att skänka bort sakerna och lägga tiden och energin på något helt annat. :)

Vissa kan känna sig slösaktiga för att de skänker bort saker som kostat en större summa pengar. Men i vissa faser i livet har man kanske inte ”råd” att slösa med sin tid eller energi. Och som jag skrev här om veckan, ibland får man betalt i annan valuta.

Och när man skänker bort saker är det såklart bäst att lämna till ställen där chansen ökar att de kommer till nytta; välgörenhetsorganisationer, kvinnojourer, härbärgen, lokala FB-grupper, insamlingar till nyanlända eller vad man nu har nära sig geografiskt eller kontakter inom.

Har du utrensade saker som inte tar sig över tröskeln för att du tänkt sälja dem någon dag när tid och energi sammanfaller? :) Eller kanske har du kläder i garderoben som du sälj-prokrastinerar?

Beslut om kulturförändring

I fredags kom förslaget där regeringen föreslår skattereduktion för den som lämnar in sina prylar på reparation i stället för att köpa nytt, samt att man ska få hyra ut personliga ägodelar skattefritt upp till 20 000 kr.

Jag är övertygad om att vi behöver statens hjälp för att kunna ta detta nödvändiga steg mot delningsekonomi och mer cirkulär ekonomi. Det måste löna sig att göra hållbara val, och det måste bli ekonomiskt lönsamt för att vi ska få med oss den stora massan och skapa en kulturförändring. Särskilt när tiden är knapp.

När vi träffade företaget Hygglo, som är en plattform för att just hyra ut prylar, år 2016 (tror jag det var). Så tyckte vi att deras affärsidé var klockren, men att samhället ännu inte var ”där”. Nu 2021 finns mognaden hos stor del av befolkningen, insikten om att en förändring är nödvändig, samt tekniken på plats. Nu är det ”bara” en kulturförändring som behövs. Och kultur byggs ju genom dig och mig och våra handlingar. Om tillräckligt många börjar agera annorlunda blir det nya beteendet den rådande kulturen. Det krävs bara att en kritisk massa med människor agerar långsiktigt och medvetet.

Syftet med regeringens förslag är (såklart) att gynna en mer hållbar konsumtion, att få fler att reparera samt hyra istället för att äga och köpa nytt.

Regeringens förslag är alltså att du ska kunna hyra ut prylar skattefritt upp till 20 000 kr. Upp till det beloppet behöver du inte redovisa, deklarera eller fundera på om detta utgör någon form av hobbyverksamhet etc. Enligt förslaget ska det också gå att göra avdrag på 50 procent för reparation av olika prylar, som till exempel hushållsapparater, barnvagnar, möbler, trädgårdsmaskiner och mobiltelefoner, upp till ett värde om 10 000 kr per år. På så vis liknar reparationsavdraget det befintliga rutavdraget, fast det krävs inte att arbetet utförs i hemmet.

En otroligt viktig symbolisk handling att detta beslut går igenom. Att ta hand om det du har och uppmuntra till att dela det man äger med fler. Helt enkelt att cirkulär ekonomi ska gå före nykonsumtion och slit och släng. Eller som klimat- och miljöminister Per Bolund (MP) uttalade sig i DN när förslaget presenterades:

– Jag tror vi är många konsumenter som är trötta på slit och släng- samhället och att få svaret i affären att det inte lönar sig att laga något utan att man ska köpa nytt.

Per Bolund (MP) i DN

För precis det som Per Bolund nämner var vi med om för ett år sedan, när vi skulle laga vår tre år ”gamla” diskmaskin, läs mer om det här.

En undersökning visar att 83 procent av svenskarna har prylar hemma som de inte använder och som skulle kunna användas av andra. Det här förslaget är (när det beslutats) en möjlighet för fler att enklare dela med sig och samtidigt få en intäkt. Att inte fler i dagsläget hyr ut sina prylar kan såklart dels bero på okunskap, att man inte vet att det idag finns bra plattformar för det. Men också att man inte har tillit till att andra människor kommer ta hand om det de hyr.

Förhoppningsvis gör detta att reparationstjänster får ett uppsving och att det kan bli lönsamt att starta lokala företag som bygger på reparation. Jag hoppas verkligen att beslutet, som kanske känns trivialt för vissa, är det som vi ser tillbaka på som den konkreta förändring, som var starten på en kulturförändring i vårt samhälle. Där nya former av ekonomi äntligen gynnades – delningsekonomi, reparationsekonomi och cirkulär ekonomi.

De nya reglerna föreslås träda i kraft första januari 2022.

Vad tror du om de nya förslaget, kommer de ha någon effekt?
Är du med och bidrar till den nya kulturförändringen?

Få betalt i annan valuta

Vad är värdet av att vara med och skapa en samhällsstruktur som i större utsträckning bygger på ett hållbarhetstänk och cirkulär ekonomi? De senaste veckorna har vi skänkt bort en del saker. Det har varit otroligt skönt. Känslan och vetskapen om att sakerna nu kommer till användning samtidigt som det skapats mer utrymme och luft i hemmet och förrådet, har överträffat behovet av pengarna de möjligtvis skulle kunnat generera.

Det är lätt att behålla och fortsätta förvara sakerna på grund av sunk cost. Det vill säga att man fortsätter äga och förvara saker som kostat pengar men inte längre levererar värde, bara för att slippa erkänna för sig själv och få svart på vitt att värdet nu är otroligt lågt. Då känns det bättre mentalt att behålla för att slippa ta ”kostnaden”.

Men det är såklart inte rationellt. Och om du istället tänker på att det finns andra valutor än pengar, så kan det bli betydligt enklare att släppa taget om saker som inte används. Vad är värdet av att något kommer till användning för någon annan istället för att förvaras hos dig? Vad är värdet av att någon annan som annars hade köpt en nytillverkad pryl nu köper (eller får till skänks) något begagnat som fyller hens behov? Vad är värdet av att någon som inte hade haft råd att köpa sprillans nytt nu fick tag i det hen sökte? Och vad är värdet av att vara med och skapa en samhällsstruktur som i större utsträckning bygger på hållbarhet, delningsekonomi och cirkulär ekonomi?

Pengar är inte den enda valutan, och väljer vi att se och fokusera på det, så kan det kännas enklare att släppa ifrån oss saker som vi egentligen inte behöver. Istället för att förvara mängder av prylar och kläder i tron på att de kommer generera stora intäkter, eller i väntan på att tid och energi ska sammanfalla så att man orkar sälja dem. :)

Som i många andra sammanhang är det värt att ibland lyfta blicken. Summan av alla människors handlingar påverkar vårt samhälle och där ingår även hur du och jag agerar.

Det som vi har skänkt de senaste veckorna är;

  • Två kassar med barnkläder som barnen växt ur som gått vidare till barnfamiljer i närområdet.
  • Tv-fäste för att sätta upp en tv på väggen.
  • Torkvinda som stod på tomten när vi flyttade in men som vi inte har behov av.
  • En hylla i ek med konsoller som vi köpte loss från förra husägarna men efter att ha gjort om i tv-rummet inte ser behov av eller platsen för i hemmet.

En bonus vi fick uppleva när vi skänkte bort hyllan i ek, var att den nya ägaren kom med en ask Anthon Berg-choklad som tack. Det var en trevlig överraskning och fin gest!

Vilken pryl eller plagg skänkte du bort senast? Och hur går dina tankar generellt kring resonemanget med annan valuta? :)

Delningsekonomi i fjällvärlden

Den här veckan är vi i Orsa Grönklitt, samma plats där vi firade jul för några veckor sedan, ja till och med i samma boende. Varför bryta ett vinnande koncept? ;) Denna resa kom att handla väldigt mycket om delningsekonomi, alltså om att låna, hyra och dela prylar istället för att äga. I vissa fall planerat och i andra fall som en akut lösning.

Ägandet av saker innebär skötsel, förvaring, organisering och underhåll vilket tar såväl energi som tid i anspråk. Att ha tillgång till saker utan att behöva äga ökar därför inom flera områden. För ofta går man inte miste om något, det kräver inte uppoffringar i form av tid eller kvalitet. Medan det finns vinster när det gäller tid och miljö, liksom i vissa fall pengar att spara på att inte behöva köpa, förvara och underhålla. Följ med på vår delningsekonomi-resa som började med att vår bil gick sönder.

Bil. Dagen innan avresa gick vår bil sönder (panik!) och någon verkstadstid akut en helg var inte möjlig utan det var bara att inse att för att ta oss till Orsa behövde vi lösa bil på annat sätt. Vi kollade hyrbilsfirmor och privatuthyrning av bilar, men fick tillslut låna barnens farmor och farfars bil. Dock kunde vi då inte få med oss skidorna i bilen. Men redan här innan avresa började alltså delningsekonomin med lånad bil, vilket kom att bli temat för hela vår vistelse.

Skidor. Vi behövde därmed hyra både slalomskidor och längdskidor, vilket såklart känns dyrt när man äger utrustning, men samtidigt ett tillfälle att testa bra utrustning. Herr Minimalist brukar hyra slalomutrustning då han inte tycker det är värt att äga, frakta och ta hand om, medan jag har ett par gamla slalomskidor. Jag fick även testa hur det kan vara att åka på fina slalomskidor med slipade kanter, mina gamla slalomskidor är både rostiga och i behov av mer kärlek. Jag passade även på att hyra längdskidor med ”skins” (typ stighud) då jag blivit nyfiken på det i år när jag börjat åka längdskidor igen, men aldrig orkar valla (apropå underhålla och sköta sina prylar ;) ).

Boende. Vi bodde i en lägenhet i ett av husen hos Ottos i Grönklitt vilket vi gjorde även över julen. Det vi gillar med boendet är att det är gångavstånd till slalomområdet, att längdspår passerar utanför dörren samt att det är så generöst och genomtänkt. Det finns gemensamt utrymme där fem lägenheter delar på vallabod, skidförråd (låsbara) och bastu med relaxavdelning (du bokar din egen tid). Det finns pulkor och stjärtlappar att låna för alla boende, liksom diverse verktyg. I gemensamma utrymmet finns också böcker, spel och pussel att låna och använda. Det gör att boendet känns ”bjussigt” men också att det blir enkelt att vistas där. Och enkelhet gillar ju vi. :) Vi kan verkligen rekommendera att kontakta Ottos om du planerar en vistelse i Orsa Grönklitt.

Våffeljärn. Vi åkte upp till Orsa Grönklitt på alla hjärtans dag och i bilen upp kom barnen på att de ville äta våfflor. Vi äger inget våffeljärn, men hade planerat att stanna till vid barnens mormor och morfar på vägen upp, och frågade då om vi fick låna deras våffeljärn. Det fick vi gärna göra, och återlämna på vägen tillbaka till Stockholm.

Så, där har ni det, en hel del delningsekonomi under bara några dagars skidresa; bil, skidutrustning, pulkor, spel, gemensamma utrymmen och våffeljärn. Barnens vinterkläder är för övrigt även de hyrda (hos Hyber). Hållbart i stort och smått.

För att delningsekonomi ska fungera i samhället så krävs en kulturförändring. En kultur med empati och ansvar för andras saker. Med mindre individuellt ägande och mer kollektiv tillgång till saker. När tillräckligt många börjar agera annorlunda blir det nya beteendet den rådande kulturen. Därför börjar en kulturförändring med ditt och mitt agerande.

När använde du dig av delningsekonomi senast, det vill säga hyrde, delade eller lånade något? :)

Hopp om framtiden

I samarbete med Hyber.

Hopp om framtiden i hyrda ytterkläder från Hyber. För tredje året i rad hyr vi barnens ytterkläder från Hyber. Till största del för att det är så otroligt enkelt och därav sparar det oss föräldrar tid och mental energi. Det ger oss också flexibilitet nu när barnen är i faser när de växer mycket (4 år respektive 5,5 år) genom att man får byta storlek under hyresperioden. Och så har vi såklart den positiva miljöaspekten genom att våra barn använder kläder som andra barn också har använt.

Just nu har Hyber ett samarbete med Rädda Barnen för att uppmärksamma familjer som lever i utsatthet, fattigdom och otrygghet. Jag känner ofta tacksamhet över att vi och barnen lever i just Sverige med de fördelar det automatiskt innebär. Men precis som i andra länder är resurserna inte jämt fördelade, och coronapandemin har gjort att familjer som redan lever på marginalen fått det ändå svårare.

Därför är vi med och stöttar Hybers och Rädda Barnens gemensamma kampanj Hopp om framtiden, som stöttar familjer i socioekonomiskt utsatta områden. Du kan stötta kampanjen och samtidigt tävla om fantastiska ytterplagg till barnen i ett helt år. Läs mer om tävlingen hos Hyber.

Och även om du inte vill delta i tävlingen så får du gärna swisha en slant till Rädda Barnen på nr: 901 02 57. Märk gåvan med “Hyber” eller använd swish-länken här. Tänk om alla läsare swishade 10 kr, det skulle bli en rejäl summa pengar för barn i utsatthet.

Tillsammans kan du vara med och göra skillnad för flera barn och familjer!
Nu swishar jag, gör du? :)

Cirkulär konsumtion – cirkeln som inte sluts

Ryggradsreaktionen i vårt samhälle är att de flesta problem och behov kan lösas med nykonsumtion. När vi får ett sug efter något, villhöver eller behöver något, så går den första spontana tanken till att köpa nytt. Att det är så djupt rotat i våra tankemönster, i kombination med att det är så billigt att köpa många saker sprillans nya, gör tröskeln till att köpa nytt låg. Och tröskeln till att välja second hand högre. Likaså har det under de senaste decennierna varit högre status att kunna köpa nytt än begagnat.

Här om veckan lämnade vi in två stora påsar till Stadsmissionen som vi hade lyckats fylla med diverse urväxta barnkläder och kvarvarande ”grejer” från den där listan jag gjorde förra året, men som aldrig blev av att säljas.

Och jag tror vi är många som gör just det där, går in med några kassar till en second hand-butik och dumpar grejer (så skönt!), men där slutar den cirkulära konsumtionscirkeln som vi just påbörjade. För när det sedan uppstår behov så är vi långt ifrån lika många som köper second hand.

Enligt Myrorna får de in 18 ton (!) prylar och möbler. Om dagen! Vilket är en ökning från 16 ton för ett par år sedan. Vilket även det är otroligt mycket. För Stadsmissionen visar en siffra från 2017 att de fick in över 4 ton textilier (enbart textilier) varje dag, en siffra som idag med säkerhet är högre.

I Sverige är vi otroligt duktiga på att skänka till second hand, men desto sämre på att köpa dito. 62 procent av oss köper inte second hand enligt en rapport från Naturvårdsverket. När det gäller att sluta den där cirkeln i det cirkulära konsumtionskretsloppet, då är vi svenskar inte alls särskilt duktiga. Och så länge vi bara bidrar i den ena halvan av den cirkulära ekonomin kan vi inte prata om att vi har en hållbar livsstil.

Jag har funderat en del vad fenomenet kan bero på med tanke på dagens utbud samt alla olika kanaler där vi kan köpa saker second hand idag. Är det för att det varit status att kunna köpa nytt? Eller är vi många som har en föråldrad bild av vad second hand-butiker är? Jag minns själv hur jag och mamma besökte Emmaus i min hemstad som barn och tonåring, och jag tyckte att det luktade ”gammalt” där inne, var rörigt och bara fanns kläder som sedan länge gått ur modet. Långt ifrån det jag idag upplever i second hand-butiker. Kanske lever någon gammal och felaktig bild kvar hos många av oss 70/80/90-talister?

Vi behöver börja tänka och agera annorlunda för att klara den klimatomställning vi står inför. För 6-7 år sedan var jag också skeptisk till second hand, sedan blev jag gravid och fick barn och började i den vevan utforska andrahandsmarknaden med helt nya ögon. För att nu har flera plagg som jag aldrig kommer köpa nya för att det finns precis lika bra alternativ second hand, fast billigare och mer klimatvänliga. Läs inlägget 5 plagg jag bara köper second hand, om du är nyfiken på vilka plaggen är. Och så fort det uppstår ett behov av någon pryl, något som gått sönder eller barnen växt ur, så är second hand den första marknaden jag scannar av.

Kanske är stress och upplevd tidsbrist en orsak att folk inte handlar second hand (?). Samt att vi blivit så vana vid att lösa problem snabbt, och då är nykonsumtion närmast till hands när det ändå är så pass billigt (för plånboken, inte för miljön). Vi upplever att vi inte har tid att leta second hand eller tänker inte på att titta vad andrahandsmarknaden har att erbjuda. Vi behöver bli mer medvetna konsumenter med andra ord och inte alltid ha så bråttom. Klimatet behöver att hela cirkeln sluts i det cirkulära konsumtionskretsloppet.

Är du duktig på att sluta den cirkulära konsumtionscirkeln? :)