Nu är november månads utmaning över som gick ut på att testa hur livet kan förändras med en sund balans mellan arbetsliv och fritid.
Det är egentligen inga nya insikter som trillat ned i huvudet denna månad utan det handlar mer om repetition av insikter jag redan fått tidigare i livet. Men det är som bekant en ganska stor skillnad på att veta vad som är rätt och på att faktiskt agera därefter.
Så hur reagerade omvärlden på mitt nya beteende?
- I stort sett ingen har reagerat negativt på att jag dragit ned på tempot en aning och inte längre överlevererar på alla fronter. Saker får ta lite längre tid alternativt göras lite mindre noggrant och det är ok.
- Mina kollegor blir mer förvånade än irriterade när jag plötsligt börjat säga nej till uppgifter som är lågt prioriterade alternativt utanför mitt ansvarsområde. De hittar snabbt någon annan att delegera till som är sämre på att säga nej än vad jag numera är eller någon som faktiskt har tid över.
- Att själv delegera arbetsuppgifter till kollegor inom andra delar av företaget har fungerat relativt bra. När jag inte längre agerar smörjmedel i dåligt fungerande interna processer och problemet landar på rätt ägares bord börjar man kika på mer långsiktiga och automatiserade lösningar.
- Ingen har kommenterat kring att jag numera arbetar normala tider och inte längre svarar på mail eller löser uppgifter på helger. Möjligen har någon i mitt team snarare varit positiv till förändringen. Troligen för att jag numera inte stressar dem att göra samma sak.
- Det har funnits en stor förståelse från min chef och HR för att jag vill lämna ifrån mig några av mina ansvarsområden inför bebisens ankomst. Att de själva haft spädbarn en gång i tiden hjälper säkert till i kombination med en insikt kring hur överbelastad min arbetssituation varit under hösten.
Och hur reagerade jag själv på mitt nya beteende?
- Till en början var det lite läskigt att släppa kontrollen genom att delegera, säga nej och ignorera diverse statusmöten, men det blir bättre och bättre. Att be människor om hjälp är även det en smula stressande och ovant, speciellt till en början.
- Vetskapen om att jag inte längre tillåter mig själv att arbeta ikapp på kvällar och helger gör att jag numera tvingas prioritera och arbeta med rätt uppgifter under normal arbetstid.
Och vad är de större insikterna från denna månad?
- Så länge man är tydlig med att något kommer att ta längre tid eller inte hinnas med alls så är det helt ok. Det blir ett problem först när en försenad eller utebliven leverans dyker upp som en överraskning, vilket går att undvika med planering och tydlig kommunikation.
- För att lyckas med förändringen har jag varit väldigt noga med att inte fuska. Datorn stannar på kontoret, jag går hem då dagen är över oavsett om saker är kvar på min prioriterade att-göra-lista. Jag läser inte ens arbetsrelaterad litteratur på fritiden längre, inte ens spännande jobbrelaterade bloggar.
- Jag har fortfarande inte tagit en enda fika borta från datorn. Den vanan verkar svår att bryta. Jag avundas de kollegor som kommer från tidigare jobb inom industrin eller statliga inrättningar som med gott samvete tar en halvtimmes fika, ibland både på förmiddagen och eftermiddagen. Jag kollar normalt sett inte ens Facebook och privatmailen en enda gång under arbetsdagen.
- Jag har observerat att de äldre kollegorna är enormt duktiga på att be om hjälp samt delegera arbetsuppgifter speciellt på yngre, överambitiösa kollegor med mycket energi. Det är något jag kommer att vara medveten om samt möjligen ta efter i mindre skala.
- När man drar ned på tempot och stressen blir man generellt en bättre människa. Plötsligt ökar empatin för andra människor samt förmågan att lyssna på kollegor och prioritera både sina egna och andras uppgifter.
- Chefen och resten av företaget kommer inte sätta stopp eller dra ned på tempot. Det får man ansvara för på egen hand. Inte heller blir man belönad för att man sliter ut sig, frågan är om någon ens ser det. Däremot börjar de flesta rätt snabbt se överleverans som ett normaltillstånd om man inte passar sig.
- Ju mer man jobbar och presterar desto mer arbete får man på sitt bord. Att dra ned på tempot och sluta överleverera samt kommunicera och maila så mycket, får med andra ord trevliga följdeffekter av snöbollskaraktär.
- Livet blir oändligt mycket bättre då man ger sig själv tillåtelse att vara ledig både praktiskt och mentalt. Plötsligt finns det mycket mer tid för återhämtning, träning och umgänge med familj och vänner.
- Trots att jag har ambitionen att inte låta tankarna gå till arbetet på kvällarna och helgerna är det extremt svårt att kontrollera. Det enda som fungerar är i stort sett att aktivera eller stimulera sig på ett eller annat sätt med något som tar ens fulla koncentrationsförmåga eller fokus.
Sammanfattningsvis ska det bli spännande och se vad skillnaden i mitt beteende får för konsekvenser på längre sikt. Kommer jag bli sedd som en slacker av mina kollegor inom några månader, kommer jag till slut lyckas med att helt släppa jobbtankarna på fritiden, kommer jag plötsligt en dag ta mig tid för fika och kommer jag på lång sikt att bli harmonisk eller i själva verket understimulerad av mitt nya sundare tempo?
Oerhört starkt gjort. All respekt! Synnerligen välformulerade insikter du förmedlar (som vanligt). Vi skulle vara sundare och lyckligare om fler hade förmågan att göra som du.
Tack Henrik, vad kul att höra att du tycker det finns värde i det vi skriver! :)
Jag har en teori om att jag faktiskt kommer att leverera mer värde till min arbetsgivare totalt sett då jag drar ned på tempot. Så mycket blir ineffektivt och oprioriterat ”busy work” när man är för uppe i varv.
Är djupt imponerad att du lyckats med så många delar redan efter en månad, kan bara lyfta på hatten. Och önska all välgång framöver
Tack Energikruset! Alla de större förändringarna (som att lasta av vissa arbetsuppgifter) är inte implementerade än men däremot förankrade så det kommer att åtgärdas relativt snart om jag får tro min chef. :)
Verkligen imponerande att du klarade att bryta mönstret på bara en månad!
Tack Händelsevis! Det var inte så svårt som man kan tro eftersom motivationen i praktiken kom ur ”förändring eller utbrändhet på inte allt för lång sikt”. :O
Fantastiskt initiativ och imponerande resultat. Dessa insikter borde vara guld värt för ditt företag att ta del av.
Tack Storugglan! Jag skulle gärna dela med mig av insikterna till mina kollegor och chef men jag är inte 100% säker på att de skulle tas emot på ett odelat positivt sätt. Mitt lite lägre tempo är inte riktigt i linje med vår dominerande företagskultur. :)
Wow! Grattis! Mkt bra inlägg!
Tack jkr!
Bra gjort! Mitt sätt att hålla jobbet på en rimlig nivå är att i princip aldrig ta hem jobbdatorn och att enbart ha skrivbordstelefon (med sladd!) och inte jobbmobil (närmaste kollegorna och chefen har mitt privata mobilnummer men inte alla andra) samt att ha fritidsboende på behörigt avstånd från arbetsorten. Något jag däremot inte klarat av är att få ett bra grepp om mina arbetsuppgifter och mitt ansvarsområde och eftersom jag är yngst i avdelningen (trots tio år i firman med liknade arbetsuppgifter) så hamnar allt för mycket tråkigt arbete på mitt bord – kanske kan bli ett mål för 2015 att få mer renodlat tekniska arbetsuppgifter?
Tack engineeringpink! Jag lämnade länge min arbetsmobil på arbetsplatsen men sedan ca 1 år tillbaka är det inte längre tillåtet. Den ska vara med överallt är nya policyn, men det är ingen större belastning idag. Värre var det för några år sedan då jag satt i en mer supporterande roll, då kunde det ringa säljare och återförsäljare både kvällar och helger.
Det skadar iallafall inte att tala med din chef om att renodla dina arbetsuppgifter. Jag tror att allt blir så mycket bättre med fokus istället för mental splittring. Speciellt om uppgifterna är av den mer intellektuellt krävande typen.
Om arbetsmobilen skall vara med överallt så bryter det nog för det första om reglerna om dygnsvila, och för det andra bör det kompenseras med någon form av jourersättning, om man nu inte råkar ha förtroendearbetstid. :-)
Är glad att inte vi har samma krav på oss herr Minimalist. Jobbar i en supportavdelning och vårt krav på tillgänglighet är 8-16 på vardagar men tyvärr blir det nog snart 24/7 – fördelat på 2-3 kontor i Europa, ett i Asien och ett i USA så vi blir nog snart tvingade att ha jour på helgen (förhoppningsvis bara några gånger per år) inget jag ser fram emot direkt.
Angående arbetsuppgifter har jag försökt prata med chefen men kommer ingen vart, har även tagit upp det på avdelningsmöten (i form av att påpeka att vi behöver bättre arbetsfördelning och en plan för att lära upp oss yngre).
Forskning visar att fikapausen faktiskt gör dig till en mer effektiv arbetare och att det inte bara är viktigt att gå ifrån sin arbetsplats utan att det faktiskt också är viktigt att prata om något helt annat än arbete. Det är ju inte ovanligt att de bästa idéerna kommer på kvällen eller på promenaden eller vad det nu är och det är ju inte så konstigt då att hjärnan fungerar bättre om den får pausa lite. Kanske kan det hjälpa dig att faktiskt ta fikarast ibland. Det är inte bara skönt, det främjar ditt arbete också :-).
Hej!
Jätte intressant inlägg.
Jag har telefon med mig på helgen. Det är inget krav men den position jag har gör att jag måste ändå ha den. Det som är dock viktigt att det är jag som väljer när jag kollar mina mail. Jag är också försiktigt att inte maila i onödan utanför arbetstider och alla andra har samma tänke. Jag skulle som chef tycka att det är konstigt om en av mina skulle svara på mail på en gång även kl2 i natten. Jag känner dock folk som gör det.
Fika tar jag alltid när jag kan. Om jag inte kan gör jag alltid en paus eller flera. Hämta vatten eller göra ngt annat. Däremot kan det vara 1 min eller 30 minuter beroende på möjligheten.
Jag har bortförhandlat ÖT/RT men det betyder inte att jag ska jobba ÖT hela tiden. Det är mer en möjlighet att kunna göra det och en frihet i min agenda.