De som frekvent läser vår blogg känner ganska väl till vår bild av minimalism samt att vi då och då skojar om maximalism men häromdagen kom jag att tänka på en annan intressant ”ism”, nämligen survivalism.

Survivalism är en rörelse av individer eller grupper (ofta kallade survivalister eller preppers) som aktivt förbereder sig för nödsituationer, inklusive eventuella störningar i social eller politisk ordning på allt från lokal till internationell nivå. Survivalister förvärvar ofta medicinsk och självförsvarsutbildning, lagrar mat och vatten, förbereder sig för att bli självförsörjande och bygger anläggningar, till exempel underjordiska skyddsrum, som kan hjälpa dem att överleva en eventuell katastrof. Ett bra exempel på en svensk survivalist är bloggaren Cournucopia.

Vad som fascinerar mig med survivalism är att det på många sätt är så olikt minimalism samt att jag trots det på flera sätt kan sätta mig in i hur survivalister resonerar.

Minimalister köper och äger precis vad de behöver och använder regelbundet. Tanken är att minimera tiden det tar att fysiskt och mentalt hantera prylar, eliminera onödiga mentala fokus för att kunna leva i nuet, fokusera på det som gör dem lyckliga samt typiskt spara pengar till upplevelser och ekonomisk frihet.

Survivalister köper och äger saker de eventuellt skulle kunna ha användning av i framtiden då allt går åt skogen, antingen på mikro eller makronivå. Mentalt fokus ligger hela tiden på att förutse och förbereda inför katastrofen med dyra ekonomiska investeringar med personlig lycka och frihet som insats.

Den stora skillnaden ligger enligt min bedömning i mental inställning. Minimalism bygger mycket på modet och tilltron till att mat, pengar och andra typer av resurser kommer att finnas att tillgå även i framtiden och att om en kris skulle inträffa så kommer människor att hjälpas åt. Survivalism bygger i sin tur på rädsla samt brist på förtroende för att mat, pengar och andra typer av resurser kommer att finnas tillgängligt i framtiden samt att samhällets och dess invånare kan hantera en eventuell kris på ett konstruktivt sätt. En minimalist skulle med andra ord troligen kalla sig själv optimist och survivalisten för pessimist och på samma sätt skulle survivalisten i sin tur kalla sig själv realist och minimalisten naiv.

Vad tycker du, är minimalism och survivalism varandras motsidor eller går de att kombinera? Finns det kanske till och med goda argument för båda sidorna?