Varje gång du tackar ja till något så tackar du automatiskt nej till mycket annat. Vad du tackar nej till, det vill säga alternativkostnaden, är inte alltid uppenbar då den typiskt gömmer sig i många små transaktioner av tid, fokus och pengar. Dessa minitransaktioner tenderar dock att göra enorm skillnad över längre tidsperioder, vilket innebär att det är viktigt att se dem för vad de är.
Tackar du ja till att köpa en kaffe på vägen till jobbet varje morgon så tackar du över ett års tid automatiskt nej till cirka 8000 kronor att spendera på annat, vilket till exempel motsvarar en stor bit av kostnaden för en utlandsresa.
Tackar du ja till en timme Instagram, Facebook eller motsvarande varje kväll så tackar du automatiskt nej till 365 timmar av annat fokus per år, vilket till exempel motsvarar cirka 50 normalstora och förhoppningsvis utvecklande böcker per år, även om du läser relativt långsamt.
Tackar du ja till ägandeskap för ytterligare ett ansvarsområde på jobbet så tackar du automatiskt nej till möjligheten att göra något annat, till exempel dina högst prioriterade arbetsuppgifter riktigt väl eller bara möjligheten att inte behöva stressa dig igenom arbetsdagarna.
Minimalism handlar om att göra mer medvetna val kring vad du tackar ja respektive nej till samt vad det leder till på kort men även lång sikt. Det kräver dock att du är på det klara med vad som är viktigt för dig, vilket du sakta men säkert blir genom att uppriktigt och gång på gång fråga dig själv vilket värde olika typer av saker, fokus, åtaganden, relationer och utgifter tillför ditt liv.
Med blicken i backspegeln, har du något exempel på en alternativkostnad du helst varit utan?
Tänkte på något liknande i morse, det här med hur mycket kring-tid man lägger i samband med olika aktiviteter.
Det är lätt att säga att alla kan hitta tid till en 30 min joggingrunda, men en 30 min joggingrunda tar ju mer tid än så, man ska byta om både före (10 min) och efter (10 min), duscha (10 min) och för min del kan jag inte äta något mer rejält cirka två timmar innan (mat hoppar runt i magen) men måste äta något litet om det är länge sedan senaste måltiden. Vips krävs en timme plus framförhållning vad det gäller mat och tillgängliga träningskläder.
Likaså bjuda över någon på lunch vilket innebär handla mat, laga mat, plocka i ordning hemma (åtminstone lite), duka och sen diska. Samt att inte vara allt för trött så att man är ett hyfsat trevligt sällskap åtminstone.
För att inte tala om jobbet, 40 timmar på jobbet, resväg, kläs sig passande, införskaffa och sköta om lämpliga jobbkläder, matlåda, sova i tid.
Allt kostar mer i tid än vad man först tror.
Jag hade precis den diskussionen med min kiropraktor för några veckor sedan, dvs att alla har tid att hitta tid för träning i vardagen är lite mer komplicerat än det ofta låter eftersom det nästan alltid kommer med ”bonuskostnader” runt själva träningen.
Det finns så många delar av vardagen att se över med minimalistiska glasögon! En av mina käpphästar just nu är städning. Som föräldraledig har jag lite högre krav på hur det ser ut hemma, jag ska ju vistas här en stor del av tiden, men nu när vi flyttat till en mindre lägenhet märker jag till min förtjusning hur snabbt det går att städa! Jag har gjort det till lite av en sport att hitta rutiner som effektiviserar. Eftersom vi har en stor hund som älskar leriga åkrar är golvet i ständigt behov av rengöring och idag tog det mig strax över tio minuter att dammsuga och sedan våttorka hela lägenheten. Jag gjorde det under tiden kaffet bryggdes, iförd morgonrock. Sen kunde jag gå tillbaka till sängen och mitt barn, med kaffekoppen och läsa en bok i lugn och ro. En bra förmiddag!
Det låter som att alternativkostnaden i det här fallet var 10 minuters ytterligare relax, dvs inte så farligt om man förutsätter att det inte var dina enda 10 minuter av lugn den dagen dvs. :)
Håller verkligen med detta med att det handlar om vad man väljer att säga ja till och vad man säger nej till. Alltför ofta skyller folk på tidsbrist. Själv har jag nog aldrig någonsin skyllt något på brist på tid. (Vad duktig jag låter…) Alla har ju lika mycket tid, skillnaden är ju bara hur man väljer att använda den. Många blir nog irriterade eller kanske arga över sådant uttalande. Men de som skyller ifrån sig och inte anser sig ha något val, inte ens något ursprungligt val för den situation som försatt dem i den nuvarande situationen ”utan valmöjlighet”, är i så fall offer för tillfälligheternas spel och andra människors val men inte desto mindre rent ut sagt oansvariga. Ansvarigt är däremot att säga att man prioriterat annat, dvs sagt ja till X och därmed nej till Y och att detta är förklaringen om någon undrar varför man gör eller inte gör som man gör.
För att inte verka alltför duktig så kan jag säga att jag oftare skyllt ifrån mig med ”jag hade inte energi eller vilja till X eller Y”. Detta har visserligen varit min äkta upplevelse. Tiden har sällan saknats, däremot viljan eller orken. Detta har förstås fått konsekvenser. Att inte vilja träffa personen X eller inte ha energi att utföra jobbet Y inom given tidsram får ju folk att haja till. Men tycker det är kul att vara ärlig i oväntade situationer då det leder till rakare kommunikation och får saker att utveckla sig på ett ofta oväntat och givande sätt. Att i sådana lägen skylla på tiden bidrar bara till att upprätthålla illusioner, falska bilder och oärliga relationer. Att säga till en chef att man inte velat eller orkat – istället för att skylla på stess eller tidsbrist – har minst sagt lett till intressanta och öppna samtal om vad som är väsentligt arbete och mindre väsentligt. Men nu framstod jag i alla fall som lite duktig eller kanske självgod. Att det så ofta händer på denna blogg förstår jag inte. I verkliga livet är jag så ”ödmjuk” och självutplånande…
För övrigt, det där med alternativkostnader…knepig fråga. Livet handlar väl bara i mångt och mycket om att alltid acceptera att val får konsekvenser och att valen därför är viktiga då de oundvikligen leder till att man bara har att godta de negativa konsekvenserna och tänka på att det goda väl bör överväga de negativa. Annars har man väl bara gjort fel val helt enkelt. Brukar inte ens tänka på sådant här. Nu gav du mig mer att grubbla över. Ska man verkligen tacka för det? ;)
Helt klockrent Eva, så välskrivet!
Japp, om livet går i ”rätt” eller ”fel” riktning startar ofta med bra beslut, prioriteringar och värderingar, vilket i sin tur inte bara kräver att man har etablerat dessa utan även har mental viljestyrka nog att ta leva upp till dessa gång på gång under dagen. En nyckel är enligt mig att hushålla med viljestyrkan.
http://minimalisterna.se/hushall-med-viljestyrkan/
För mig är inte minimalism liktydigt med att effektivisera, istället kan jag uppleva det som stressande. På jobbet behöver jag naturligtvis vara effektiv och producera så snabbt som möjligt, men i hemmet tar jag tillfället i akt att lata mig (när det går med tre barn under 7 år :)). Där kan t.ex bloggar och Netflix utgöra slappartid, även om det inte ger mig någon intellektuell utmaning – snarare är syftet tvärtom. Men helt klart viktigt att reflektera över vad ens val – och vad man väljer bort – innebär på lång sikt.
Självklart behöver alla ett visst mått av slappartid utan intellektuell utmaning i vardagen. :)
Men även ren slappartid bör/kan hanteras medvetet enligt mig. Enligt mina värderingar är tex en spännande film betydligt högre värderat än social media och en bra bok i sin tur högre värderad än film. Sedan får man givetvis anpassa aktivitet efter dagens mentala energi samt hur mycket energi respektive aktivitet ger tillbaka.
Pingback: Roliga saker jag läst på senaste: – Tjejsnack by Alex
Det är också lite stressande att tänka att man ska optimera sitt liv till 100% – till vilken nytta liksom?
Vem påstår att man ska optimera sitt liv till 100 procent? ;)
Däremot finns det enligt oss en stor nytta med att vara medveten om sina beteenden, värderingar och prioriteringar samt vad dessa leder till på lång och kort sikt. Självklart tar det en del mental energi/viljestyrka och kräver viss medvetenhet, men för min del innebär det inte någon större stress.
Betydligt mer stressande för min del är, om man utgår från exemplen ovan, att över tid skaffa sig dålig ekonomi pga ogenomtänkta köp, missa massor av personlig utveckling till förmån för social media (väldigt lågt prioriterat hos mig) samt att ha en extremt stressig arbetssituation pga att man inte är van att säga nej. :)
Intressant inlägg. Jag har själv tänkt i liknande banor tidigare men har inte kommit på begreppet att se det som ”alternativkostnader”. Något som är intressant och lite inne på samma spår är något den amerikanske ekonomibloggaren Mr Money Mustache har sagt att ”everything costs a 1000 times more than the price tag you see” 1000 gånger är givetvis överdrivet men det är bara för att illustrera poängen. Detta innebär att exempelvis en Netflix-prenumeration på 89 kronor i månaden kostar oändligt mycket mer sett över en lång tidshorisont om man räknar med den avkastning dessa pengar skulle ha genererat om de blev investerade istället för konsumerade. Exempelvis ger 89 kr i månaden investerade till 7% avkastning i 30 år hela 104 000 kr!
Även Warren Buffet hade liknande tankegångar som MMM ovan när han var ung.
För att inte tala om tidskostnaden av ett Netflix-abbonemang. Tid som troligen kunde investerats betydligt bättre i till exempel träning, relationer och utveckling. Iallafall om jag får välja. :)