Kan det vara så att jag bara har 40 skidresor kvar i livet. Kommer åka över till vår favorit ö Gotland 35 gånger till, hinna träffa mina föräldrar 150 gånger till och mina syskon kanske 140 gånger till?
I somras läste jag ett blogginlägg som handlade om det, och som fick mig att reflektera över hur snabbt livet går. I mitt inlägg från i somras, Hur många somrar får vi med våra barn?, nämnde jag att 90 % av vår tid tillsammans med barnen har spenderats när de är 18 år. Ungefär detsamma gäller ens syskon.
Jag som närmar mig 40 år, började reflektera över hur många skidresor jag förmodligen har kvar, hur många gånger jag kommer hinna äta min favoriträtt, besöka vissa resmål och träffa vissa personer jag tycker mycket om.
Vi snittar två skidveckor per år (utöver det några enstaka strödagar), om jag kan åka skidor fram tills jag är 60 år, betyder det att jag bara har ca 40 skidresor kvar i livet. Och förmodligen bara en bråkdel av dessa tillsammans med barnen. Bara den insikten kan nästan få mig att boka ytterligare en skidresa till per vinter :) eller åtminstone påminnas lite extra om att njuta av dem som blir av.
Jag läser ungefär 10 böcker per år. Om jag får leva 40 år till (dvs tills jag är ca 80 år), och fortsätter läsa i det tempot jag håller nu, kommer jag behöva välja 400 av världens alla böcker att läsa under resten av mitt liv. Det känns ändå som ganska många, eller?
Till Gotland åker vi en gång per sommar och har så gjort sedan barnen var väldigt små. Vi hyr en stuga och hela familjen tycker platsen är väldigt mysig och härlig. Om vi fortsätter åka dit tills vi är 75 år, betyder det att jag kommer åka över till öjn 35 gånger till. Kanske får vi med barnen tills de är 18 vilket innebär endast 10 gånger till (!).
Mina föräldrar är 75+. Jag hoppas och tror att de får leva minst 10 år till, vi träffas ungefär 15 dagar på ett år eftersom vi bor några timmars bilresa ifrån varandra. Det skulle innebära att vi kommer träffas bara ca 150 (!) dagar till. I livet! Upp tills jag var 18 år träffades vi ju i princip varje enskild dag år ut och år in.
Mina två äldre syskon som jag träffar än mer sällan, kanske 4 gånger på ett år. Om vi inte ser till att träffas mer frekvent i framtiden, och mina syskon blir lika gamla som mina föräldrar, så kommer vi hinna träffas endast omkring 140-160 gånger till (!).
Och även om många siffror kommer låta väldigt låga, så är de på sätt och vis högt räknade. För ingen av oss vet ju faktiskt om vi ens får en morgondag. Det ovanstående är under förutsättning att vi får leva och ha hälsan i många, många år till.
Läskigt tycker vissa att det är att kvantifiera sådant här. Medvetenhet kallar jag det. Och medvetenhet är ett första steg mot förändring, om man inser att sådan behövs. Så att livet inte bara rullar på och du går runt i en omedveten acceptans kring sådant som egentligen inte gör dig lycklig.
Vad tänker du när du läser siffror likt dessa? Skapar de rädsla, väcker det tankar och känslor?
Gillade inte det sättet att tänka. De drömmar och den livstil jag har nu (45 år) skiljer sig markant från när jag var 25. Vem vet vad jag vill prioritera om 20 år. Sen tycker jag valen du listade var lite märkliga, tex varför sluta åka skidor vid 60? Varför åka till Gotland 1ggr/år när du är pensionär? Känns lite väl utstakat.
Varför kallar ni er för minimalister? Det är inte direkt ett namn som verkar passa er. Ni har mycket prylar, reser mycket och lever inte alls minimalistiskt. Vore lite intressant att veta varför ni tog det namnet.
Förtydligande. Minimalism handlar om att inte längre behöv förhålla sig till konsumtion mer än nödvändigt. Det handlar om att hitta andra sätt att skapa upplevelser och värden på. Enligt det resonemanget ni bedrivit här kan vilken prylkonsument som helst kalla sig minimalist genom att ha ett tankesätt som överensstämmer med de här sidorna eller bloggen. Det är som att påstå att etatister kan kalla sig anarkister för att de har anammat ett tänkesätt som står på sidor där författarna påstår sig vara just det.
Det ni Har beskrivit här är ett vanligt medelklassliv i överflöd, det är en nymodig identitetstrend som förhåller sig till konsumtion. Jag som inte är minimalist skulle inte vilja leva så överflödigt som att byta ut sin telefon var tredje år eller ägna mig åt annan prylkonsumtion bara för att.
Hei Jan, de har i flera tidigare blogginlägg skrivit om hur de tänker om minimalism och varför de kallar sig det. Som du säkert vet så är ”minimalist” inte en skyddad titel, så vem som helst kan kalla sig det. Mitt förslag är att du läser deras tidigare reflektioner runt teamat, i stället för att vara så bastant i dina uttalanden. De har bland annat skrivit om att hur man väljer att använda sin tid, och att tacka nej till saker (uppleverser/personer) som är energitjuvar är minimalism för dem.
Menar du att man måste vara perfekt på alla områden för att få kalla sig minimalist? Det är lite en tankegång som är en medverkande orsak till att människor inte lägger om livsstil. Om jag ska sluta äta kött för miljöns skull så måste jag också cykla, sluta flyga, duscha bara i kalt vatten etc. För det är ju ofta en kommentar till människor som försöker göra något bättre på ett område, varför gör de inte det på alla områden samtidigt? Är det rimligt tycker du?
Det är bra att du vet vad minimalism är för dig. Så kan andra få tycka annorlunda, utan att du behöver vara dömande. Vet du ens vad som krävs för att våga eller orka vara en offentlig person på detta temaet? Om du inte är intresserad av att ta till dig andras reflektioner så kan du ju bara låta bli att läsa bloggen.
Det som skrämmer mig mest är att tiden med barnen går lite för fort. Tror att ni med er livsstil inte behöver jobba ända fram till pensionen utan ni kan gå tidigare och därmed resa och uppleva mer. Ni kan bo mindre och billigare som möjliggör mer upplevelser. Har du kommit tillfreds med tanken på ”bara” två barn?
Svar till Catrin. Det är precis vad jag har gjort, alltså läst en hel del tidigare inlägg. Perfektionism har jag inte skrivit om. Jag har ingen lust att svara på sådant som inte berör det jag skrivit eller något som inte är relevant för frågeställningen. Det är intressant att det står vem som helst fritt att tolka ordet minimalism hur som helst. Kan etatister kalla sig anarkister också, om de hittar något som de tycker är anarkism för dem? Kan folk som lever i överflöd bland tekniska prylar med återkommande resor och dylikt också kalla sig minimalister? Ja i så fall betyder ju begreppet ingenting eftersom det inte definieras av någon eller något. Jag är intresserad, det var därför jag ställde föregående fråga samt de i detta inlägget. Det är väl självförklarande i mångt och mycket.
Ett lite tillägg. Att inte flyga är ingen uppoffring, att inte flyga kräver ingenting av en, att flyga däremot är ett aktivt val. Att inte äta kött är inte heller något märkvärdigt. Att cykla går bra om man har friska ben, annars finns det ju många andra sätt att ta sig fram på. Varför man skulle duscha i kallvatten istället för varmvatten skulle jag förmoda bygger på något resonemang om att det skulle vara dåligt för klimatet att värma upp vatten. Det köper jag inte rakt av, men det är en annan debatt. Tack för svaret ändå, då vet jag att vem som helst med vilka argument som helst kan kalla sig minimalist.
Så endast asketer kan kalla sig minimalist eller vad menar du? Vi lever i överflöd idag vilket gör att man aktivit väljer att konsumera mindre. Det är svårare än man tror. Det är så mycket lättare att köpa sig bort från tillfälle tristess. Vilja aktiva val bidrar du med?
Nej, det menade jag inte, jag menade det jag skrev. Det är inte svårt att låta bli att prylkonsumera. Jag är inte minimalist, så jag har inget att bidra till gällande det.
Visst är det bra att vara medveten om livet men samtidigt är det inte bra att konstant oroa sig för hur många gånger man har kvar att göra något eller hur många gånger man träffas. Bättre att istället vara nuvarande och verkligen ta till vara med tiden oavsett vad man gör. Dom siffrorna stämmer ändå inte helt. Dom kan göras kortare men också göras längre, framtiden är svår att förutspå så exakt.
Jag är lite kluven till att tänka som ni gör, detta sätt att se på tiden har varit uppe ibland ett gäng personer på olika bloggar poddar.
Förstår tanken , jag vill ta vara på min tid med tex barnen.
Det som får mig att tveka är att tiden hela tiden skall optimeras, när vi hela tiden söker optimering så tenderar är min erfarenhet att vi ser oss mer och mer som en slags produkt. Närvarande är mer viktigt än mängd i min värld.
Önskar er en God Jul