För vår del handlar inte minimalism enbart om att minimera onödiga fysiska prylar utan även alla typer av distraktioner, åtaganden och fokus som inte är prioriterade eller konstruktiva.
Men ibland bjuder livet på en distraktion som kan liknas vid en oemotståndlig landmina, vilken man knappt kan låta bli att sätta foten på trots god förståelse kring dess destruktiva effekter.
Det var nämligen precis vad som hände mig den 10:e november då datorspelsutvecklaren Bethseda Softworks släppte Fallout 4. Det är ett spel som jag sett fram emot sedan Fallout 3 släpptes 2008, vilket jag i sin tur sett fram emot sedan Fallout 1 och 2 släpptes 1997 respektive 1998. Fallout-serien har allt jag uppskattar i spelväg som en fantastisk story och dialog, en vacker och dramatisk postapocalyptisk värld med snudd på oändliga utforskningsmöjligheter samt ett genomarbetat och omfattande uppgraderingssystem för min spelkaraktär.
Så vad är problemet, borde jag inte kunna unna mig lite Fallout några timmar i veckan? Vad är egentligen det värsta som kan hända?
Utmaningen är att jag finner spelen så pass underhållande och beroendeframkallande att det i praktiken inte blir ”några timmar” i veckan. Istället riskerar det att bli nästan varenda lediga timme tills dess att jag utforskat varenda litet skrymsle och maximerat min spelkaraktär i samtliga dimensioner. Vilket kan ta veckor, kanske månader, med tanke på hur stort och omfattande spelet är.
Och med en redan idag relativt begränsad mängd egentid som jag mår bäst av att lägga på aktiviteter som umgänge med familj och vänner, fysisk träning, böcker, meditation, yoga, matlagning och inte minst sömn riskerar Fallout att medföra en kostnad (utöver den rent finansiella för spel och spelkonsoll) på min fysiska och mentala hälsa som jag inte är villiga att betala.
Med den insikten lyckades jag navigera runt och förbi ”minan” och idag några dagar senare när den värsta hypen har lagt sig är jag trots allt nöjd med mitt beslut. Även om jag på ett sätt fortfarande avundas de vänner som gett efter för frestelsen och numera spenderar kvällar och helger med att uppleva ett magnifikt virtuellt äventyr.
Nu är Fallout för min del ett extremfall men egentligen går samma tänk att applicera på flera andra områden i livet som ofta går under radarn eftersom vanan eller acceptansen redan är etablerad. De allra flesta (oss inkluderade) skulle till exempel troligen må bra av att byta en stor del av sin slentriantid framför TVn, datorn, läsplattan och mobilen mot högre prioriterade och mer hälsosamma aktiviter.
När undvek alternativt klev du på en riktigt läskig existentiell landmina senast? :)