På bloggen The Everyday Minimalist hittade vi en härlig seriestripp med minimalistiskt tema som de i sin tur hämtat från en annan blogg som heter Stuff No One Told Me som vi vill dela med oss av. Serien beskriver på ett bra sätt samt många av de steg som de flesta minimalister på ett eller annat sätt har gått igenom för att ta sig dit de är idag. Vi börjar med ett favoritcitat från seriestrippen som kan vara ett av hindren som gör att många kör fast och har svårt att släppa ifrån sig prylar.

”During the process I thought a lot about how we value the objects we own, and how they can remind us of certain moments in our life.”

Vi skojar ibland om hur det skulle vara om alla våra ägodelar rymdes i ett par resväskor. Om frihetskänslan verkligen skulle överstiga känslan av tomhet, saknad och möjligen utsatthet. Vi själva har inga ambitioner att gå fullt så långt med vår minimalism och det är inte heller den typen av extrem minimalism vi vill uppmuntra till på bloggen, men tanken är inspirerande.

Hur långt är du beredd att gå i din strävan mot ett mer minimalistiskt liv, hur få resväskor tror du att du kan klara dig med?