Born to run with minimalism

Här om kvällen sprang jag ett millopp och kom då mitt i löparspåret att tänka på minimalism och träning. Eller mer specifikt, minimalism och löpning. Hur lättillgänglig och minimalistisk löpningen är jämfört med många andra träningsformer och vad lite som behövs för att kunna utföra den.

Jag har tidigare i livet varit aktiv fotbolls- och hockeyspelare (jajamen det fanns damhockeylag redan på 90-talet). Både dessa sporter krävde en hel del utrustning. I fotboll i form av specifika strumpor, benskydd och inte minst fotbollsskor av vilka vi skulle ha minst tre par olika, ett par för inomhussäsongen, ett par för försässongen på grus och så ett par för spel på gräs. En del lagmedlemmar hade även ett par fotbollsskor för spel på konstgräs. Hockeyutrustningens alla delar ska jag inte ens gå in på, men ni förstår min poäng.

När det gäller löpning är det egentligen bara löparskorna som är den utmärkande utrustningen. Visst finns det stort utrustningsutbud även för löpare och framför allt för de som springer på högre nivå, men det är inget krav att ha avancerade löparbyxor som stabilisterar musklerna, ger bättre syretransport och stimulerar blodcirkulationen för att ta sig en löptur. Du kan dessutom börja rundan direkt utanför dörren och avsluta den på samma ställe, ingen transport, passande av tider eller köande till ett pass.

I boken Born to run – jakten på löpningens själ av Christopher McDougall förklarar Christopher bakgrunden till varför vi människor är som gjorda för att löpa. Han ger även skotillverkarna en käftsmäll och hävdar att vi ger fötterna mer och mer stöd men att detta också skapar mer och mer skador. Trots inköp av dyra, utprovade skor med luftkuddar och specialanpassade iläggssulor blir varje år mellan 65 % och 80 % av alla löpare skadade.

Skulle vi snegla på världens mest löpstarka folk vad gäller långdistanslöpning, tarahumarafolket, skulle vi inte ens behöva löparskor som utrustning utan klara oss på hemmabyggda skor av gamla bildäck och remmar och därmed skulle löpningen som träning bli ändå mer minimalistisk. Att löpning är en minimalistisk träningsform vidhåller jag dock oavsett vad du sätter på fötterna.

Hur gick det på loppet då? Jo tack, nytt personligt rekord på 46 minuter och 36 sekunder, det kan jag inte vara annat än nöjd med! Till helgen stundar en ändå större kraftmätning – Stockholm maraton!

2 reaktion på “Born to run with minimalism

  1. Primalisten

    Själv springer jag i Vibram Fivefingers, så kallade minimalistiska löparskor. Underbar känsla att springa och träna i, men det finns dock inget minimalistiskt med priset på dem :)

    Svara
  2. Eva

    Imponerande att du tog dig en mil på dryga 46 min! :) Brukar ju själv skryta med hur duktig jag var när jag sprang under gymnasietiden och fixade milen på 52 min. Där ligger man i lä, i synnerhet nu när jag inte sprungit på åratal mer än ett par km åt gången. (Tafatta misslyckade försök att börja springa igen.) Cyklar mycket istället och pysslar med min stegräknare sedan flera år och bokför steg varje dag. Inte för att jag måste direkt men det är kul att tvinga sig ta minst 100 000 steg i veckan och bara göra det. Med den vanan lär man hålla sig normalviktig resten av livet i alla fall. Men är det minimalistiskt att behöva en räkningspryl? Nja, men den sporrar. Allt som kan räknas är kul och motiverande. :)

    Svara

Kommentera