Etikettarkiv: jogging

Månadens in och ut mars 2019

Då var det är dags för mars månads balansräkning över vad som införskaffats och rensats ut under månaden. Totalt har vi gjort oss av med 7 och införskaffat 16 saker denna månad.

Parentesen efter respektive sak visar om vi gjort oss av med något (-) eller på ett eller annat sätt fått in en eller flera nya saker (+) i våra liv.

Längst ned skriver vi en motivering eller kommentar kring vissa av de prylar vi köpt eller gjort oss av med under månaden.

Herr Minimalist

  • Glasögon (+1)
  • Glasögonfodral (+1)
  • Strumpa (-1)

Fru Minimalist

  • Joggingskor/trailskor (+1 par)
  • Vandringsskor (-1 par)
  • Tröja (-1)
  • Trosor (-1)
  • Strumpor (-1 par)
  • Träningsstrumpor (-1 par)

Minimalisterna (gemensamt)

  • Krukor (+5)
  • Örngott (+2)
  • Påslakan (+2)
  • Sängbord (+2)
  • Vattenkokare (+1)
  • Lakan (+1)
  • Vattenkokare (-1)
  • Påslakan (-1)
  • Underlakan (-1)

Kommentarer Herr Minimalist

Jag la märke till att jag började bli grusig och trött i ögonen mot slutet av dagen när jag suttit mycket framför skärmar. Därför passade jag på att använda förmånen från min arbetsgivare som gör det möjligt för mig att kolla synen gratis då och då. Det visade sig att jag med åldern utvecklat en mindre synnedsättning på nära håll. Som tur var bjussade min arbetsgivare även på ett par terminalglasögon som jag i efterhand uppskattar enormt då jag inte är lika trött i ögonen och huvudet mot dagens slut när jag använder dessa. Dessutom är de rätt snygga till skillnad mot de glasögon som försvarsmakten bjussade på en gång i tiden.

Kommentarer Fru Minimalist

Ett par nya joggingskor har köpts och denna gång testar jag både ett nytt märke och typ av sko nämligen ett par trailskor då jag blivit såld på att springa i skogen i närområdet där vi bor. Det är de som syns på bilden högst upp i inlägget.

Utöver detta inköp har det mest blivit saker på ut-listan denna månad. Utan att det varit något direkt rensningsfokus har det ändå åkt ut ett par småsaker som du ser i listan.

Kommentarer Minimalisterna

Vår vattenkokare gav upp så vi införskaffade snabbt en ny då den tillför mycket värde i vårt liv. Dock var vi lite för snabba för nu i efterhand hade vi föredragit en med glaskropp som håller värmen längre, och som dessutom inte piper så fort den är klar.

Vi jobbar nu efter att barnen flyttat till eget rum med att göra vårt sovrum lite mysigare och mer ombonat. Ett första steg i den riktningen var att införskaffa varsitt sängbord, vilka gjorde stor skillnad för hur rummet upplevs. Nästa steg är punktbelysning och kanske en tavla på någon av väggarna.

Våra sängkläder ger upp ett efter ett så vi köpte en ny uppsättning i grått som dessutom matchade sängen. Vi testade ett material vi inte testat förut vid namn ”percale” som sägs vara svalt, lättskött och dessutom hålla länge. Det ska bli spännande att se ifall det åldras bättre över tid än tidigare sängkläder vi ägt (som visserligen hållt många år trots att de används frekvent pga få uppsättningar).

Och sist men inte minst köpte vi några nya krukor samt krukväxter eftersom Herr Minimalist har förkärlek för att ha minst en växt i varje fönster. Större bostad betyder fler fönster och således behövs fler växter och tillhörande krukor. :)

Vilse i joggingdjungeln?

I helgen gick Stockholm Maraton av stapeln och detta år stod jag (Fru Minimalist) inte på startlinjen till skillnad från förra året. Dock har jag på mina senaste joggingrundor funderat en del kring det här med löpning som träningsform.

För mig är löpningen ett sätt att koppla av och koppla bort. Låta tankarna flöda fritt och bli ett med naturen eller mer sällan, under längre joggingrundor, lyssna på en intressant podcast för att skingra tankarna i det monotona arbetet.

Oftast när jag joggar lämnar jag mobilen hemma, berättar för Herr Minimalist vart jag tänkt springa och ger mig av. Ingen klocka, ingen musik och ingen app som berättar hur långt och snabbt jag springer. Däremot får jag ofta höra hur långt och snabbt andra hittills har sprungit på sin runda genom en monoton datorröst, vilken musik de lyssnar på i de icke ljudisolerade hörlurarna eller ett varningspip från träningsklockan om att de överskrider sin optimala pulsnivå eller då det är dags att påbörja nästa intervall.

När började löpningen bli så komplicerad? Träningsformen som i grunden är så enkel, som kan börja när du tar första steget utanför ytterdörren och nu under sommaren bara kräver ett par löparskor, ett par shorts och en T-shirt. Idag använder många avancerade skor med formgjutna sulor, kompressionsstrumpor, funktionskläder och vätskebälten. Tekniska prylar som pannlampor, navigatorer, pulsmätare, löparklockor och iPods i specialfodral. Det ska laddas, kalibreras och synkas både innan vi överhuvudtaget kan börja springa.

När vi sedan kommer till själva träningsutförandet så kan vi inte bara ge oss ut och springa på en spontan joggingtur. Nej, för att passet ska bli mer värt måste ett program följas, en coach ska beskriva vad vi ska göra, hur länge och med vilken ansträngning. Efteråt ska det analyseras, noteras, tas bilder och laddas upp bevis på Facebook, Instagram och Funbeat.

Här någonstans tycker jag att vi har gått vilse i jogginträsket. Det enkla har blivit otroligt komplicerat och inte minst dyrt och materialistiskt. Vi har fått för oss att bättre tillbehör, mer information och expertkunskap per automatik ska ge oss bättre kondition och ett hälsosammare liv.

Men det går inte att köpa sig till riktigt bra kondition hur mycket du än kittar upp dig. Det är fortfarande du som måste ha en inre drivkraft och motivation som får dig ut och träna. Genom att komplicera träningen blir steget bara större när det gäller att börja träna eller att komma ut på ett pass. Och i slutändan är den bästa träningen trots allt den träning som blir av. Testa att lämna tekniken hemma, bara snöra på dig skorna och ge dig ut i naturen. Nike beskriver det bra – Just Do It!

Har du sprungit vilse i djungeln av prylar och krav kring löpningen?

Born to run with minimalism

Här om kvällen sprang jag ett millopp och kom då mitt i löparspåret att tänka på minimalism och träning. Eller mer specifikt, minimalism och löpning. Hur lättillgänglig och minimalistisk löpningen är jämfört med många andra träningsformer och vad lite som behövs för att kunna utföra den.

Jag har tidigare i livet varit aktiv fotbolls- och hockeyspelare (jajamen det fanns damhockeylag redan på 90-talet). Både dessa sporter krävde en hel del utrustning. I fotboll i form av specifika strumpor, benskydd och inte minst fotbollsskor av vilka vi skulle ha minst tre par olika, ett par för inomhussäsongen, ett par för försässongen på grus och så ett par för spel på gräs. En del lagmedlemmar hade även ett par fotbollsskor för spel på konstgräs. Hockeyutrustningens alla delar ska jag inte ens gå in på, men ni förstår min poäng.

När det gäller löpning är det egentligen bara löparskorna som är den utmärkande utrustningen. Visst finns det stort utrustningsutbud även för löpare och framför allt för de som springer på högre nivå, men det är inget krav att ha avancerade löparbyxor som stabilisterar musklerna, ger bättre syretransport och stimulerar blodcirkulationen för att ta sig en löptur. Du kan dessutom börja rundan direkt utanför dörren och avsluta den på samma ställe, ingen transport, passande av tider eller köande till ett pass.

I boken Born to run – jakten på löpningens själ av Christopher McDougall förklarar Christopher bakgrunden till varför vi människor är som gjorda för att löpa. Han ger även skotillverkarna en käftsmäll och hävdar att vi ger fötterna mer och mer stöd men att detta också skapar mer och mer skador. Trots inköp av dyra, utprovade skor med luftkuddar och specialanpassade iläggssulor blir varje år mellan 65 % och 80 % av alla löpare skadade.

Skulle vi snegla på världens mest löpstarka folk vad gäller långdistanslöpning, tarahumarafolket, skulle vi inte ens behöva löparskor som utrustning utan klara oss på hemmabyggda skor av gamla bildäck och remmar och därmed skulle löpningen som träning bli ändå mer minimalistisk. Att löpning är en minimalistisk träningsform vidhåller jag dock oavsett vad du sätter på fötterna.

Hur gick det på loppet då? Jo tack, nytt personligt rekord på 46 minuter och 36 sekunder, det kan jag inte vara annat än nöjd med! Till helgen stundar en ändå större kraftmätning – Stockholm maraton!