EcoTrail Stockholm – Lopprapport

Igår sprang jag loppet EcoTrail Stockholm, ett traillopp med en utpräglad hållbarhetsprofil och med natur och kultur i fokus. En av grundtankarna kring EcoTrail är att visa hur mycket fin natur och fina stigar det finns nära staden och skapa en upplevelsebaserad gemenskap där löpningen är mer prestigelös och mindre prestationsinriktad än på andra lopp.

Hur gör man då ett lopp hållbart? Jo, inga engångsartiklar används, alla löpare måste ha med egen mugg, flaska eller motsvarande till vätskestationerna. Man lägger start och mål nära allmänna kommunikationer. Likaså sorteras soporna, något vi i Sverige är vana vid, men EcoTrail-konceptet finns i nio europeiska städer där det inte alltid är lika självklart. 85% av ett EcoTrail-lopp ska gå utanför asfalten. Jag upplevde att EcoTrail Stockholms populäraste distans 16 km som jag sprang, hade ändå större andel utanför asfalt, kanske 90-95 %.

Jag sprang alltså distansen 16 km, det finns från 8 km till 8 mil (!) och ingen springer flera varv utan det är olika sträckning av banan beroende på distans. Min sträckning startade vid Stora Skuggan och Lill-Jansskogen, gick förbi Gärdet och Kaknästornet, vidare över till Djurgården och dess ängar och bokskogar, för att sedan avslutas i Galärparken, nära Vasamuseet och Junibacken. De längre sträckorna sprang ända uppe i Sollentuna, Kista och Sundbyberg.

Loppet var riktigt jobbigt! Nu gjorde värmen med 25-27 grader och strålande sol från klarblå himmel sitt till, men även terrängen var tung. Mycket uppför och nerför tog på krafterna, framför allt det förstnämnda som du ser exempel på i bilden ovan. Strax under 2 h tog det för mig att ta mig runt de 16 km, visserligen stannade jag och fotade en del, men det var ändå längre tid än väntat. Men det säger kanske mer om min form än om loppet. ;) Kan ändå nämna att jag sprungit halvmarathon (21 km) på 1 h 45 min för ett par år sedan och Stockholm Marathon på dryga 4 h. Sambon påstår att det går långsammare med åldern. ;)

När man kom i mål fick man en medalj i trä och en efterlängtad lunch i form av vegansk tacos. Och inte på papptallrik utan porslinstallrik som sedan samlades in. Ju mer jag tänker på det desto mer naturligt känns det att man borde ha med sig egen mugg, flaska, vätskebälte etc för vätska även på andra lopp. Hur många sopsäckar blir det inte med mugg-sopor vid varje vätskestation? Kanske blir detta vanligare nu när engångsartiklar i plast ska minska…? Här var det i alla fall inget problem att springa med en mugg i fickan eller innanför byxlinningen.

Summa summarum var EcoTrail Stockholm ett trevligt lopp med vänlig och hjälpsam stämning bland löparna, på en väldigt fin bana. Jag skulle helt klart kunna tänka mig att springa loppet igen, men då önska något svalare väder. Igår var det jobbigt varmt! Och att jag själv är i lite bättre löparform, jag har mestadels haft fokus på styrketräning som vi kört med andra grann-mammor i bostadsområdet under såväl vinter som vår detta år.

Har du något favoritlopp du vill eller har sprungit? Vad skulle du tycka om att fler lopp började minimera engångsartiklar och tänka mer hållbart?

6 tankar kring ”EcoTrail Stockholm – Lopprapport

  1. Linda

    Jag har helt slutat att springa lopp pgr av hållbarhetstänket, eller snarare bristen på det hos arrangörerna. Man överöses ju med grejer från att man hämtar ut nummerlappen tills att man går i mål. Det är diverse reklamprylar och reklamlappar, varuprover, plastmuggar och flaskor hit och dit. Hälften hamnar i naturen och blir kvar där också, för de brukar vara sådär bra på att städa upp efteråt. Jag vill inte bidra till det där mer. Skulle jag springa lopp igen så skulle jag välja ett litet lopp där de inte har råd att fläka ut gratisgrejer. Göteborgsvarvet t ex springer jag aldrig mer.

    Svara
    1. Plina

      Jag håller helt med dig. Jag skulle önska att man vid anmälan också kunde kryssa i om man vill ha medalj. Jag har många gånger tackat nej till medaljen men den produceras ju ändå.

  2. Annika

    Har du någon åsikt om medaljen? Känns som ett överflödigt statement att göra en i trä istället för metall när man kan strunta i den helt.

    Svara
    1. Fru Minimalist Inläggsförfattare

      Jag antar att den ska kännas mer miljövänlig? Oklart om det är det, jag övervägde att inte ta någon men fick en hängd om halsen vid målgång och nu har barnen lekt med den så den blir kvar ett tag i alla fall.

  3. Patricia

    Jag förstår inte heller varför det delas ut medaljer i ur och skur, då de inte delas ut för vinst utan för deltagande. Också barn får medalj för allt och inget, och de tycker säkert det är kul, men samtidigt tycker jag att poängen med att få en medalj försvinner.

    Svara

Kommentera