Supermänniskornas två superknep

Vissa människor tycks hinna med allt. De jobbar och skriver böcker, reser och gör utflykter, tränar och är coach i barnens fotbollslag. Samtidigt som vi andra sitter på sidlinjen och undrar hur de orkar och hinner. Vad är skillnaden mellan supermänniskorna och oss? Har de hittat de där extratimmarna på dygnet som vi andra letar febrilt efter och som vi tror skulle lösa alla våra problem?

Vi rensar i förrådet och källaren, minimerar garderoben och rensar ut köksredskap, men hur ofta rensar och minimerar vi i våra kalendrar? Det spelar ingen roll hur många åtagande och förpliktelser vi tar på oss eller hur lång to-do-listan är, dygnet har ändå bara 24 timmar. Hur vi väljer att spendera dessa 24 timmar bör reflekteras utifrån våra prioriteringar och värderingar.

Två av supermänniskornas superknep är att säga nej och att prioritera. De fokuserar på väl utvalda områden i livet. De vet när de ska tacka ja och när de ska tacka nej, och låter inte andras prioriteringar och agenda styra deras dagar eller liv. Se till att planera dina dagar utifrån ditt eget livspussel inte någon annans.

Det låter väldigt enkelt och självklart, men ändå finns det saker som kan sätta käppar i hjulen och gör att vi inte lyckas när det väl kommer till kritan, som att vi exempelvis:

  • Vill vara andra till lags. När vi säger eller tackar nej är vi rädda att göra någon annan ledsen eller besviken. Vi vill ogärna vara den som bangar eller missar en rolig aktivitet.
  • Jämför oss med andra. Vi hör, ser på Facebook och inbillar oss att andra gör roliga saker och tror att vi själva också måste göra dessa saker. Om alla andra gör det måste det ju vara viktigt eller det rätta, och hinner och klarar de av det så borde ju även vi göra det.
  • Har fullt upp. Vår stressade kultur där vi alltid har ”mycket” och ”fullt upp”, för att känna oss viktiga och produktiva. Även om vi innerst inne vet att det är kontraproduktivt att ha många bollar i luften.
  • Drabbas av oplanerade avbrott. Vi blir alla avbrutna då och då, brådskande saker kan inte alltid förebådas. Avbrott kan lätt styra in oss på andra spår än de planerade och prioriterade.
  • Har bristande energinivå. Vid energibrist vill du göra det lätta vilket är att bara följa med omgivningen och göra det som förväntas. Att simma mot strömmen, utvärdera och fatta beslut på egen hand över vad just du vill, tar mer energi just där och då.

Det finns två vägar att gå. Den första vägen är lätt, därför går de flesta där. Den innehåller stress, jäkt och fulla kalendrar. Sen finns det en annan väg, den kan vara tuffare men belöningen är större. Vägen är lugn och fridfull, och innehåller mening och fokus.

Hur gör vi då för att sakta ner, skapa luckor i kalendern och prioritera rätt? Det ska vi gå igenom i nästa blogginlägg. :)

Är du duktig på att säga nej?

21 reaktion på “Supermänniskornas två superknep

  1. David

    Tycker det har varit svårt att tacka nej. Har velat varit mer till laga tidigare och ofta gillat nör någon vill hitta på något. Men sen vi fick barn har prioriteringarna ändrats. För lillen fungerar rutiner bäst, och då kommer det högst upp, därigenom har jag blivit mycket bättre på att säga nej.

    Svara
    1. Fru Minimalist Inläggsförfattare

      Jag håller med om att barn gör att prioriteringarna blir annorlunda och ofta mer åt ett sunt och förnuftigt håll. :)

  2. Elin

    Jag tror att binda upp sig med barns aktiviteter är en stor grej för många föräldrar. Nu tycker jag självklart att även barn ska få leva ut sina intressen och man som förälder måste då åtminstone delvis vara delaktig i detta men jag tror faktiskt inte att alla barn som ägnar sig åt aktiviteter gör det av brinnande intresse utan många gånger för att föräldrarna styr dem alternativt inte vill/vågar säga nej till ett barn som gärna vill hålla på med många saker.

    Redan när min dotter var bäbis gick flera av våra vänners barn både på babysim, babymassage och babysång plus öppna förskolan när de hade tid. Jag gick till öppna förskolan enbart och kände att även detta kunde kännas lite stressigt ibland. Nu när dottern är 3 har flera barn vi känner redan en regelbunden aktivitet som dans eller sport varje vecka vilket för mig känns tidigt såvida det inte är en aktivitet där det är väldigt stor föräldramedverkan så att det blir ett sorts umgängestillfälle med föräldern fast i grupp. Själv känner jag nog att 4-5 år är tidigt med en aktivititet men kanske då så kan jag köpa att det är mer styrt av barnet än vid 2-3.

    För skolbarn tycker jag en aktivitet i veckan är rätt rimligt men då har många flera, det tror jag inte är så bra alla gånger och det tar väldigt mycket tid i en familj i synnerhet om man har barn. Jag är borta från mitt barn hela dagarna och när jag kommer hem så vill jag inte att familjen ska vara på 14 ställen för att göra massor utan att vi ska umgås och tack och lov tycker min man samma. Såklart man ska kunna göra aktiviteter men packade scheman är inte vår grej.

    Träning är något annat som kan fylla ett schema rätt rejält. Jag vill inte säga att det är dåligt eller onödigt men vissa människor kanske behöver fundera på om det verkligen behövs 3-4 pass varje vecka eller om man kan göra 1-2 färre åtminstone varannan vecka. Jag måste säga att jag inte tycker synd om folk som är upptagna när de tränar nästan all vaken tid. Du är inte upptagen, du har valt att träna väldigt mycket.

    Det jag har svårast med tidsmässigt är jobbet. Jag är väldigt bra på att inte gå in och peta i jobbet när jag är ledig men jag har svårt att komma ifrån att jobba över och det blir en del sena dagar men när jag väl är hemma så är jag hemma och inga jobbmobiler tas hem och jag går inte in och kollar på jobbet via datorn vilket jag är väldigt glad jag har disciplin att inte göra för det gör många av mina kollegor.

    När det gäller att hinna sortera ut och organisera osv, i mitt fall är det enkelt, jag är ganska lat och väljer bort att göra det många gånger. Jag har heller inte samma behov som många andra att ha saker välordnade, jag mår helt OK i ett halvstökigt hem, det är när det går för långt som problemen kommer för mig. För mig är det mer stressande att känna att jag måste plocka undan varje kväll än att det ligger skrot lite här och var. Därmed inte sagt att jag inte känner tillfredsställelse när jag har sorterat bort något som jag faktiskt inte använder.

    Ursäkta blogginlägget, tanken var inte att det skulle bli så långt, tankarna bara flödade här verkar det som.

    Svara
    1. Fru Minimalist Inläggsförfattare

      Snarare tack för ditt ”blogginlägg” och dina kloka tankar! :)

      Jag håller helt klart med dig i mångt och mycket. Jag har tänkt att det är ett storstadsfenomen att barnen ska börja på aktiviteter så tidigt. Eller ”lathet”, ”förenkling” och tidsbrist från föräldrar att de inte hinner ”rasta” av och leka med sina barn på egen hand. ;) Men kanske är jag helt fel ute, det kanske är generellt vanligare att barn börjar med aktiviteter betydligt tidigare än för 20-30 år sedan. Jag började min första ledarledda träning någon gång när jag gick i skolan och sedan dess har jag hållit igång och tränat allt från hockey och fotboll, till gymnastik och dans. Tror knappast tidigare start hade varit positivt på något sätt, men alla är vi olika.

      När det gäller egen träning för vuxna/föräldrar tror jag att vissa skulle kunna träna betydligt effektivare och mer intensivt och få ungefär samma träningsresultat av 2-3 träningspass som av 4-5 i veckan.

  3. Jeanette Sandelin

    Jag har vågat det djärvaste NEJ:et i hela mitt liv nu: sagt stopp och belägg och nej tack till mer förvärvsarbete. Nu är jag klar. Efter fem barn och 33 år på vikarielistan har jag fått nog. Nu är det upp till Gud, Universum, EFT och LoA :) Och jag är LUGN och nöjd och går dessutom med hull och hår in i ett nytt köpstoppsår fr o m d 1/10. (hade köpstopp hela år 2010). Här skall sparas kosing inför flytt till Göteborg om knappt två år. Allmän tror jag ”man” blir bättre på att säga nej med åren. (jag är 51 år)
    Ser fram emot nästa blogginlägg!
    Må väl hälsas fr sö Dalsland ♥

    Svara
    1. Fru Minimalist Inläggsförfattare

      Applåderar här hemma! Så modigt av dig och det låter ändå som att du har någon slags plan och vad du vill ska ske med flytt etc i framtiden.

      ”Everything is created twice, first in the mind and then in reality.” :)

  4. M

    Apropå Elins kommentar så är det tydligt att man måste planera utifrån sitt eget livspussel. För oss är det inte alls stressigt med babysim, mamma/barn träning och däremellan umgänge med egna play dates hemma. (Att gå till babysim, simma och gå hem tar trots allt inte mer än en timme för oss). Det är ju så olika hur familjer har det, avstånd till aktiviteter etc. När det kommer till barn så märker vi i vårt umgänge också hur olika barnen är redan, att vissa av dem trivs när det händer mer och att andra vill ha det lugnare

    Jag är nog både bra och dålig på att säga nej. Var längesen som jag kände att jag behövde göra det. Tror att jag har blivit bättre på att lyssna på magkänslan.

    Svara
    1. Fru Minimalist Inläggsförfattare

      Bra och kul att höra att du lyssnar på magkänslan, det är vi nog många som kan bli bättre på!

      Jag håller med dig gällande att avstånd kan påverka antal aktiviteter som orkas/hinns med utan att det känns stressigt. Vi har ca 100 meter till babysimmet, 200 meter till öppna förskolan, 300 meter till biblioteket och bvc och ca 400 meter till gymmet. Det är klart man bli tidseffektiv då med dagarna med bebis. ;) Skulle vi flytta till villa där vi kikar nu skulle alla dessa aktiviteter kräva bil och en helt annat planering och timmar av dagen.

  5. ekomammaistan

    Jag är rätt så bra på att säga nej till andra och att hålla kalendern fri. Vi har t ex inga schemalagda aktiviteter för barnen, jag håller på min arbetstid och jobbar aldrig på kvällen eller liknande, och jag tittar i princip aldrig på tv. Det enda jag har inbokat är att jag läser en kvällskurs en gång i veckan och att jag försöker att träna ett schemalagt pass i veckan (och resten av träningen försöker jag att klämma in när tid ges).

    Däremot är jag ganska dålig på att säga nej till mig själv och allt jag vill hinna med. Jag tycker att det är kul att baka allt vårt bröd, att sy egna kläder till barnen, jag tycker att det är kul att blogga och jag vill kunna prioritera träningen eftersom jag känner att min kropp behöver det. Och på det all rensning och köp och säljande. Nu i helgen fick jag nog efter att ha lagt i princip hela helgen på försäljning, fast jag egentligen bara ville sitta i soffan med en bok. Nu har jag bestämt mig för att sätta upp högre gränser för mitt säljande (men å andra sidan kommer jag aldrig sälja såna här mängder igen när jag nu har sålt av strl 50-86, nu blir det max en storlek per år). Det ska bli spännande att se hur mycket tid jag ”får över”.

    Svara
    1. Fru Minimalist Inläggsförfattare

      Att hålla på sin arbetstid upplever både jag och Herr Minimalist har blivit betydligt enklare sedan vi fick bebis. Dels vet man att personen där hemma ser fram emot lite avlastning och dels håller man på att längta ihjäl sig efter den lilla bebisen där hemma!

      Vad bra att ha ett eget träningspass i kalendern i veckan, det ska jag kika på om även jag kan få in framöver! Just nu blir väldigt spontant när tid över och energi över sammanfaller. ;)

      Känner igen mig i det du skriver att säga nej till sig själv. Mycket viktig poäng! Hoppas du får mycket egen tid över om kvällarna och helgerna framöver!

  6. Anna

    Jag är riktigt dålig på att säga nej, på alla plan. Det straffar sig ofta. Livspusslet är svårt, vi är inte lata, men vi får bara inte ihop det tycker jag. Vi försöker fokusera på en sak i taget som ex tvätten, trädgården eller huset. Men om vi lägger mycket tid i trädgården, blir tvätten ofta lidannde. Det är väl helt ok, det svåra kan nog vara att acceptera det hos sig själv, att man inte är supermorsan…

    Svara
    1. Fru Minimalist Inläggsförfattare

      Jag tror inte ni är ensamma om att känna att ni inte får ihop det. Senast idag klagade jag över att det är så mycket ”admin” här hemma varje vecka, tvätt som ska hängas, vikas, torkas, strykas, och så dammsugning och dammtorkning, och handla och matlagning…och just ja, jag jobbar ju numera också. ;)

      Som kommentaren från ”Ett fattigt landskap” nedan, så är det lätt att på sociala medier etc se hur duktiga alla är, fast man i huvudet slagit ihop alla vänners bästa egenskaper och prestationer till en enda person som man jämför sig med.

  7. Patricia

    Bra kommentarer! Under det senaste året har jag aktivt jobbat på att göra det jag vill och tycker om, och inte göra grejer bara för att det förväntas av mig. Exempelvis så gillar jag inte alls att baka, så istället för att stressa och spendera tid på att bjuda på hembakat ”för att det hör till” så köper jag färdigt från bageriet.

    Sedan tycker jag inte man helt kan bortse ifrån att vissa personer behöver mindre sömn än andra. Klarar man sig på 6 h per natt så blir det hela 14 h mera tid i veckan jämrfört med någon som behöver 8 h / natt! Såklart inte alla ”supermänniskor” är sådana som klarar sig på lite sömn, men ändå.

    Svara
    1. Fru Minimalist Inläggsförfattare

      Eller hur, jättekloka och bra kommentarer! :)

      Och även din kommentar är väldigt klok, gällande sömnen har du ju verkligen en poäng! Attans vilken nitlott att jag föddes som en person som behöver 8 h per natt för att fungera bra! ;)

  8. frivid42

    Jag har märkt att det sällan är speciellt framgångsrikt att säga ”NEJ” på jobbet om man däremot säger ”Ja, det kan jag göra men vad är det av mina övriga arbetsuppgifter som jag ska prioritera ner?” så framstår man som flexibel, nyttig och genomtänkt i sin planering. Resultatet blir att man inte har för mycket att göra och att det man gör uppskattas.

    På fritiden tycker jag att man ska försöka vara så aktiv som möjligt men försöka hålla de fasta engagemangen till ett minimum. Det är så skönt att kunna bestämma från dag till dag vad man behöver/vill göra.

    Svara
    1. Fru Minimalist Inläggsförfattare

      Ja, det ligger något i det du säger. Sen beror det nog en hel del på vem på jobbet som försöker lägga på en uppgifter. Vissa är ju väldigt duktiga på att kasta ”bajsmackor” till höger och vänster och hoppas på att någon tar emot dem, oavsett om det ligger på dennes ens roll eller ej. ;)

  9. Ett fattigt landskap

    Ett annat perspektiv i debatten är att det också är lätt att blanda ihop 3-4 par man känner och lägga ihop deras samlade insatser som något som ”alla andra” alltid gör och alltid hinner med. Men Svenssons kanske prioriterar att träna, Perssons att ha en härlig vardag med hembakt och utflykter och Karlssons att jobba mycket för att kunna finansiera sina resor?
    Precis som flera andra har skrivit innan så önskar jag att vi alla kunde bli bättre på att utgå ifrån oss själva och det vi faktiskt vill. I perioder har jag till exempel känt mig udda för att jag träffar mina vänner så sällan (och inte har så många som ”alla andra”). Vid närmare eftertanke insåg jag dock att jag har precis så många vänner som jag har tid för, och att jag hellre har ett fåtal nära än många ytliga. Så behöver jag inte gräva ner mig mer över den saken!

    Svara
    1. Fru Minimalist Inläggsförfattare

      Det där fenomenet var nog inte lika vanligt förekommande innan sociala medier, men numera när alla ska visa upp sina bästa sidor är det lätt hänt att få en felaktig bild av verkligheten.

      Jag håller helt och hållet med dig om att hellre ha ett fåtal vänner som står mig nära än många ytliga. Det gäller bara att landa i den insikten och prioriteringen. Detta är också något som blir tydligare när man får barn och hamnar i olika skeenden i livet samt inte alls har lika mycket tid att hålla vid liv ett stort antal relationer på samma sätt som innan.

  10. Pingback: Stress, förväntningar och bästa tipslistan - Slow Fashion by JohannaN

Kommentera