Att prioritera sig själv framför andra

Under vår sommarsemester gjorde vi en bilresa till Norrland för besök hos släkt och vänner. I samband med resan upplevde vi hur viktigt det är att våga prioritera sig själv och sin familj. Att inte låta andra bestämma, ständigt anpassa sig till något som inte passar en själv utan som komplicerar och tar mer energi än det ger. När vi säger nej är vi ofta rädda att göra andra ledsna och besvikna.

I blogginlägget Supermänniskornas två superknep skrev vi: ”Två av supermänniskornas superknep är att säga nej och att prioritera. De fokuserar på väl utvalda områden i livet. De vet när de ska tacka ja och när de ska tacka nej, och låter inte andras prioriteringar och agenda styra deras dagar eller liv. Se till att planera dina dagar utifrån ditt eget livspussel inte någon annans.”

Låt oss ge några konkreta exempel från vår resa:

Sommarstuga. Det började redan ett par veckor innan själva resan. Vi behövde bestämma om vi skulle bo gratis i den minimalistiskt lilla sommarstugan som är spartansk och charmig utan rinnande vatten, med utedass etc. Eller boka in oss och båda barnen på ett hotell 40 minuter från sommarstugan. Vi kostade på oss ett fint hotell, med bra hotellfrukost och gym, vilket vi så här i efterhand var otroligt nöjda med!

Hotell. En annan barnfamilj som skulle besöka samma sommarstuga frågade om vi inte kunde boka in oss på deras hotell istället. Vi höll dock fast vid att vi ville bo på just ”vårt” hotell av olika anledningar. I efterhand en bra prioritering visade det sig, deras hotell var sämre och de fick efter klagomål byta rum efter en sömnlös natt. Det visade sig också att våra familjer har helt olika dygnsrytm och tider, så någon gemensam hotellfrukost mm hade det ändå inte blivit.

Bilresa. Från början var tanken att vi skulle starta bilresan samtidigt som ett annat sällskap och kunna rasta tillsammans längs vägen. Det visade sig dock dagen innan avresa att vi hade olika uppfattningar om när avresan lämpligen skulle ske. Istället för att anpassa oss prioriterade vi det vi vet passar våra två barn bäst. Det innebar att vi inte rastade tillsammans längs vägen, men å andra sidan fick vi en väl fungerande femtimmars bilresa med två nöjda småbarn.

Rastpaus. Med två barn i bilen, varav en 1,5 åring med spring i benen och en månadsgammal som behöver ammas, blir rastpauserna betydligt längre än tidigare. Vi försökte se rasterna som en del av resan och inte något som snabbt skulle klaras av för att så fort som möjligt hoppa in i bilen och vara på väg igen. Vi stannade vid fina rastplatser oftast 1-1,5 timme för att äta, amma, leka, byta blöja och andra toalettbestyr, och skapade flera fina semesterminnen även vid dessa tillfällen. Det är ju resan som är målet. :)

En bra rastplats innehåller en stunds gungande om Storasyster Minimalist får välja. :)

En bra rastplats innehåller en stunds gungande om Storasyster Minimalist får välja. :)

Begränsa. Vi hade planerat en dagsutflykt där vi skulle besöka två skilda familjer i en stad drygt 2 timmar enkel resa från hotellet där vi hade vår bas. Dagen innan besöken insåg vi ansträngningen i att först åka drygt 2 timmar, besöka familj 1, åka ytterligare 30 minuter, besöka familj 2, för att sedan åka drygt 2 timmar tillbaka till hotellet. Hela dagen skulle bestå av lätt stress och fokus på att försöka tajma våra båda barns olika ät- och sovtider med resorna och andras agendor, istället för fokus på semester och umgänge. Vi prioriterade tillslut att bara besöka familj 1 och kunde då vara helt närvarande under vår vistelse där.

Sammanfattningsvis kan vi konstatera att det vid semestrar med flera olika sällskap inblandade är viktigt med förväntningar, tydlig kommunikation, att veta sina egna och familjens begränsningar samt att våga prioritera om och välja bort. Självklart måste du ibland anpassa dig och kompromissa, men som barnfamilj får du i lite större utsträckning tänka på hela familjens bästa. Glada och nöjda barn = glada och nöjda föräldrar. :)

Anpassar du dig ständigt efter andra eller är du duktig på att prioritera det som fungerar bäst för dig själv eller din familj?

7 tankar kring ”Att prioritera sig själv framför andra

  1. Therese

    Jag blir så glad över att läsa era ord. Vi sätter oftast familjen främst, tänker på vad vi behöver och planerar in återhämtning för att göra det vi och barnen tycker är roligt. Jag blir glad att höra att andra tänker som oss.

    Svara
  2. Camilla

    Angeläget ämne, inte minst i semestertider! Jag har genom åren helt klart anpassat mig för mycket. Men nu försöker jag att tänka på hur jag och mina allra närmaste vill ha det och vad vi behöver. Och göra så. Vilket ibland ger mig dåligt samvete- även fast jag vet och tycker att jag inte borde ha det…

    Svara
  3. Anna

    Vi försöker tänka på vad som är bäst för oss i vår lilla familj, två vuxna o två förskolebarn. Ibland innebär det att vi gör saker som kanske inte är bäst för oss vuxna men för barnen, inte lika ofta gör vi sånt som är bara bäst för oss vuxna. Men fokus är på lilla familjen, inte släkt o vänner men dåligt samvete då o då för att vi säger nej för att vi behöver tid med bara oss eller vila från intryck.

    Svara
  4. crimsonanna

    Klokt inlägg =). Jag och min sambo lyssnar på oss själva först och främst. Ska vi t.ex. träffa släkten, vilket är roligt men samtidigt energikrävande, så försöker vi att undvika att boka in saker i anslutning om det kan undvikas. Vi hade troligen gjort precis som ni under punkterna ”Hotell”, ”Bilresa” och ”Begränsa”.

    Svara
  5. Kreativaminimalisten

    Superviktigt! Jag gillar att träffa folk: vänner och släktingar men har ett stort ensam-behov också. Allt funkar fint i samklang om man sätter sina egna behov först, men när man börjar anpassa sig efter andra kan det dra ner mer än vad det ger, vilket oftast märks när man träffar makens släkt där det alltid ska sovas över och jag mest mår dåligt av ”dagen efter” då alla är sega och jag helst hade spenderat tis ensam/ensam men vår familj…..

    Svara
    1. Fru Minimalist Inläggsförfattare

      Ja, jag gillar verkligen inte den där känslan man kan få efteråt när man kompromissat för mycket och ”dagen efter” känner att ”jag skulle ha lyssnat på mig själv”.

Lämna ett svar