En vanlig fråga jag får när det gäller prylbantning är var man ska börja? Jag brukar svara att man ska börja där det känns enkelt och där sakerna inte är kopplade till så mycket känslor. Sen spelar det ingen roll om det är pennor, köksredskap, underkläder eller vad-som-helst som för dig inte är känslosamt.

Som jag skrev för ett par veckor sedan kan ett synligt ställe vara motiverande att börja med, som ett vitrinskåp, bokhyllan eller saker som ligger på öppna ytor. Helt enkelt för att du då ser framstegen och skillnaden efter att ha prylbantat. I detta inlägg tänkte jag främst fokusera på att berätta om 3 svåra saker jag släppt taget om.

För när du väl prylbantat alla enkla områden, det vill säga skalat av det yttersta lagret på löken, så kommer du med tiden att vilja ta dig an andra svårare områden. Hur kommer det sig? Jo, för att bakom varje ny insikt gömmer sig en djupare nivå av insikter kring dina behov och prioriteringar. Och genom att skala av fler lager på löken märker du fler fördelar som en minimalistisk livsstil ger.

Nedan kan du läsa om 3 svåra saker jag släppt taget om och rensat ut.

Dagböcker. Dagböcker från tonårstiden när man är mitt uppe i alla starka känslor; arg, ledsen, besviken, glad och himlastormande kär. Jag hade vissa problem under tonåren (vem hade inte det? ;) ) som jag inte behöver dela med mig av till mina barn, åtminstone inte i det formatet eller med de orden som en dagbok förmedlar dem i.

De symboliserar inte den person jag är idag, den person jag vill vara, eller den person jag vill att mina barn ska se mig som, om de skulle kommit över böckerna i framtiden. Det kändes som en frihet och lättnat att göra sig av med dem. Och nu 4-5 år senare har jag inte ångrat beslutet eller reflekterat över det särskilt mycket.

Arvegods. När det gäller ärvda prylar så lägger vi på ett lager tankar och känslor på prylarna vilket ibland kan göra att vi agerar irrationellt. Särskilt i ögonen på någon som kommer utifrån och inte har samma relation till sakerna. Och ibland är det ju inte bara ens egna tankar och känslor kopplade till prylarna, utan andra släktingars dito, men där man fått ”ansvar” att förvara och ta hand om ärvda prylar som man aldrig använder.

Jag hade tidigare svårt att släppa taget om ärvda prylar. Tills jag insåg att: Arv är inte att lämna något åt andra. Det är att lämna något inom andra. Och jag måste inte hålla kvar vid alla prylar för att minnas personen. Kanske vågar du släppa taget och komma ut lättare på andra sidan? :)

Bebiskläder. Det kändes som ett sådant definitivt beslut på att det inte blir fler barn när vi tillslut rensade ut barnens bebiskläder. Hela min kropp höll emot rensningen i många år. Men ibland är det väldigt skönt att bara fatta ett beslut, acceptera det beslutet även om man inte gillar det, och sedan gå vidare från det.

Det är ju mycket i livet som inte blir exakt som man hoppades eller ville. Där man snarare behöver jobba med acceptans, än att hålla kvar så hårt i något, oavsett om det är psykiskt eller fysiskt. Detta är ett sådant område för mig där jag får jobba med acceptansen.

Där har du 3 generellt sett ”svåra” saker som jag släppt taget om och prylbantat hela eller delar av. Men vad som är svårt

Har du själv några områden som du tycker är väldigt svåra att prylbanta?