Få läsare har nog vid det här laget missat att jag har något av en hatkärlek till min mobiltelefon. Den tillför på många sätt praktiskt värde i mitt liv men kommer även med onödigt stora kostnader i form av tid, fokus och mental närvaro. Mycket på grund av min bristande självdisciplin på området. Det är anledningen till att jag för en dryg vecka sedan dopaminbantade min mobiltelefon samt att jag denna vecka testat obligatorisk sökning efter appar.

Vad jag menar med ”obligatorisk sökning efter appar” är att jag tvingar mig själv att söka efter apparna istället för att snabbt och enkelt identifiera dem visuellt eller med muskelminnet. Rent praktiskt har jag löst det så att jag dumpat alla mina appar huller om buller i en och samma mapp med undantag för telefon- och SMS-appen. Min förhoppning vid experimentets början var att mitt användande skulle bli mer behovsorienterat och mindre automatiskt och vanedrivet. Men hur gick det då?

Till vänster, den numera mycket ostimulerande startsidan i mobilen. Till höger, ett exempel på appsökning.

Första dagarna var otroligt intressanta. Jag låste flera gånger om dagen upp mobiltelefonen och svepte lite förvirrat åt höger och vänster utan resultat. Därefter försökte jag dra mig till minnes varför jag tagit upp telefonen även det utan resultat för att därefter något förläget låsa skärmen igen. I två av tre fall så fanns det ingen konkret anledning till mitt besök i telefonen.

Efter ett par dagar förändrades beteendet. Jag började så smått att glömma bort vilka appar jag hade eftersom jag inte längre kunde se dem och jag kom ihåg dem igen först då ett konkret behov uppstod. Vid dessa tillfällen orkade jag inte leta efter dem i den kaotiska app-mappen utan sökte efter dem istället. Även vid de tillfällen då jag bara var ute efter förströelse så gjorde kravet på en medveten och aktiv sökning att jag hann ifrågasätta mitt agerande innan jag hunnit uppslukas av någon app i onödan.

Nu efter en veckas experimenterande har jag bestämt mig för att behålla denna konfiguration då min användning av telefonen minskat drastiskt både vad det gäller frekvens och total tid. Jag kan med andra ord starkt rekommendera detta experiment om även du tycker att du använder mobilen onödigt mycket till bekostnad av andra högre prioriterade aktiviteter.

Några sista tips för framgång är att enbart visa upp en riktigt tråkig app på app-mappens förstasida, samvetsgrant lägga övriga appar huller om buller samt flytta de mest dopamintriggande skurkarna relativt långt bak. Lycka till! :)

Vad är ditt bästa tips för att använda mobilen mer behovsorienterat?