Om jag vore en pryl

När jag var barn så sparade jag på saker. Det handlade inte om sparade i form av samlande utan sparande i den bemärkelse att jag använde mina favoritsaker så lite och försiktigt som möjligt så att de inte skulle slitas ut eller gå sönder.

Jag hade samtidigt något som kan liknas vid empati för saker, det vill säga jag hade känslan av att de skulle kunna bli ledsna respektive glada beroende på hur jag hanterade dem. Och det gällde inte enbart mjukisdjur utan alla möjliga typer av saker, allt från fiskedrag till smörknivar.

Det ledde till att flera av mina favoritsaker inte kom till speciellt mycket användning när de var som mest aktuella utan istället sparades, eller kanske skonades, år efter år tills de en dag blev omoderna eller inaktuella.

Häromdagen blev jag påmind om min lite märkliga inställning till saker som barn och filosferade kring hur en sak egentligen skulle vilja bli behandlad om vi låtsas att den faktiskt har en vilja.

Om jag vore en sak så skulle jag vilja användas så mycket som möjligt för det ändamål jag är avsedd för, men samtidigt självklart hanteras respektfullt utan slit och släng-mentalitet. Den dag jag av en eller annan anledning inte längre är aktuell vill jag ha kommit till maximal nytta under min verksamma tid.

Vore jag till exempel en sked skulle jag vilja skyffla mat varje dag, istället för att klassas som finbestick och bara plockas fram ett fåtal gånger per år.

Vore jag en skjorta skulle jag inte vilja hänga bland så många liknar att jag på min höjd användas några gånger om året, utan istället bäras så frekvent att jag nöts ut innan jag blivit omodern eller inaktuell.

Vore jag en bok skulle jag inte vilja läsas enbart en gång och därefter förvaras som en trofé i bokhyllan tills det är dags för arvskifte utan istället läsas från pärm till pärm av ägare efter ägare tills min pärm är så kantstött att mina blad börjar falla ur.

Har du några olyckliga prylar liggandes undangömda i ditt hem som skulle vara betydligt lyckligare om de kom till frekventare användning antingen hos dig eller en ny ägare?

12 tankar kring ”Om jag vore en pryl

  1. Josefin

    Jag har också haft mycket empati för saker. Om jag exempelvis dukar och ett glas är udda så brukar jag ta det till mig för att det är synd om glaset.
    Det låter betydligt mer friskt att använda känslan för att rensa ut! Igår var jag i valet och kvalet om jag skulle skänka bort två kokböcker som jag fått i present för tre år sedan men aldrig använt. Nu när det känns som att det är synd om kokböckerna som inte används så känns det lättare att skänka dem vidare till ett nytt hem.

    Svara
    1. Herr Minimalist Inläggsförfattare

      Precis, man kan vända på den där känslan av att ”inte kan jag göra mig av med något som jag använt så lite” och istället se det som motivation till att hitta ett bättre hem för saken. :)

  2. H

    Det här du skriver om empati känner jag igen. Jag har fortfarande empati för min cykel (kanske har att göra med att jag gett den ett namn?), jag kan tänka att min cykel är sur när den står nere i källaren och inte får komma ut och användas…just nu är cykeln nog överlycklig, tror jag…

    Det låter förnuftigt det du skriver om hur du ville bli använd om du vore en pryl. Jag tar särskilt till mig resonemanget om böcker, som är ett av mina dåliga samveten. Jag har många olyckliga böcker. Över två hundra… Har ändå rensat ut mycket, och fortsätter med det. Jag har märkt att man ofta spar böcker för att man vill läsa om den, men när jag väl gör det, ofta efter rätt så många år, så har jag inte samma behållning som första gången jag läste den. Förmodligen är det för att man har ändrats under tiden, att ens tankar, värderingar och intressen inte är desamma som första gången man läste boken. För mig har denna ”upptäckt” gjort det lättare att rensa ut böcker som jag haft med mig i hyllorna under många år.

    Svara
    1. Herr Minimalist Inläggsförfattare

      Även i mitt fall är böcker en Akilleshäl och jag känner verkligen igen det där att böcker plötsligt en dag kan kännas passé även om de var fantastiska första gången man läste dem.

      Tanken framöver är att ge bort fysiska böcker jag läst och köpa dem på Kindlen om jag skulle få för mig att jag vill läsa om dem. :)

  3. Eva

    Blev paff över detta inlägg. Funkade på samma sätt som barn! Kan fortfarande förmänskliga prylar. Min moster och mamma är lite likadana. Vi kan fåna oss ordentligt över hur ledsna grejer kan vara om de inte används för sitt egentliga syfte. Skrev en gång en dikt om en kökspryl som plötsligt blivit ”omskolad till ny sysselsättning” upphängd till allmän, kränkande beskådan i en konstnärs installation. Den kände sig utnyttjad, berövad sin ursprungliga livsuppgift! Min TV är annars ett exempel som jag nämnde tidigare. Den verkar ofta ledsen då datorn får mer uppmärksamhet…, min cykel (kallar den min häst) blir otålig om det får stå i stallet (cykelrummet) en hel dag utan att få komma ut på en tur. Erkänner: Jag pratar med cykeln, med TV:n osv ibland. Skönt att man inte verkar helt galen då det även finns andra här som uppenbarligen ”besjälar” saker. Oj..det finns saker i förrådet som nog skrikit för döva öron att de minsann kan tänka sig att flytta långt för att få utföra sitt jobb…istället för att passivt få ligga i träda och förgäves vänta på nåd från sin uppdragsgivare… ;)

    Svara
    1. Herr Minimalist Inläggsförfattare

      Haha, att förmänskliga prylar kanske är vanligare än man tror. Nu för tiden pratar jag dock mest med blommorna på sin höjd. :)

  4. Anna

    Vilket härligt inlägg och roliga svar! Nu ska jag ge koppar och kastruller ett härligt skumbad så kanske det känns mer meningsfullt att diska! (vi saknar diskmaskin)

    Svara
  5. samara

    Min låtsaspappa brukar köpa kläder men sen inte använda, för de är ju nya och fina, bäst att nöta upp de gamla först, sen hinner de fina bli för små innan han ska ha dem.
    Rätt onödigt.

    Svara
  6. Helena

    Själv kommer jag ihåg att jag tyckte det var bättre med presenter som inte kunde förbrukas när jag var liten. Klistermärken kunde användas upp, godis ätas upp etc. Jag ville ha saker som aldrig försvann! Nu är jag tvärt om:) Tack för en jätteintressant blogg! / Helena

    Svara

Lämna ett svar