Häromdagen slog det oss att leva minimalistiskt är som att skala en lök lager för lager. Efter varje rensning hittar du ganska raskt ytterligare onödiga prylar att göra dig av med som du tidigare trodde var oumbärliga, för varje bortprioriterat onödigt fokus inser du att det finns ytterligare distraktioner som kan skalas bort till fördel för det som verkligen betyder något och bakom varje ny insikt gömmer sig en ytterligare och ofta djupare nivå av insikter kring dina egentliga behov och prioriteringar.
Man blir aldrig klar och det är precis det som är minimalismens kärna; att det är resan och inte målet som räknas. För det kommer på ett eller annat sätt alltid in nya prylar i ens liv, och det dyker ständigt upp nya frestelser i form av onödig konsumtion som aspirerar på ens pengar, och nya distraktioner som stjäl ens ytterst begränsade tid och fokus.
Och det är så det ska vara och alltid kommer att vara så länge vi lever, för minimalism är mer av en livsstil eller filosofi och inget du någonsin blir färdig med utom möjligtvis när du dör. Fram tills dess hjälper minimalism dig att fokusera på det som verkligen betyder något och vara lite mer närvarande och levande varje dag.
Sympatiserar med minimalism-tanken, men det känns som att om det är ett ständigt ”jagande” på nya saker att rensa bort har man ju inte uppnått så mycket. Då är blir ju ”utövandet av minimalism” en distraktion i sig.
Jag ser snarare framför mig att man till slut hamnar i ett läge där det i det stora hela flyter på som i en omedveten bakgrundsprocess som förhindrar en att samla på sig onödiga prylar/vanor/kostnader.
/Sikta Lågt
Hej SL!
Jag tror precis som du att man efter ett tag som medveten minimalist (vilket jag tror krävs för att etablera nya vanor, rutiner och tankemönster) lär sig att fortsätta leva på samma sätt fast med mindre mental insats och fokus.
Dvs förr eller senare når man förhoppningsvis det sista steget i ”the four stages of competence”. https://en.wikipedia.org/wiki/Four_stages_of_competence. Jag tror att jag och Fru Minimalist passerat steg 1 ”omedveten inkompetens” samt steg 2 ”medveten inkompetens” och är någonstans mitt i steg 3 ”medveten kompetens”. Förhoppningsvis når vi så småningom även steg 4 ”omedveten kompetens” där vi, precis som du beskriver, har omedvetna bakgrundsprocesser som förhindrar oss att samla på oss onödiga prylar/vanor/kostnader. Men fram till dess måste vi nog lägga manken till och göra grundjobbet och som tur var tycker vi att det är jätteroligt! :)
Det här var lite skönt att läsa, att man aldrig riktigt blir klar. Har varit lite nervös faktiskt om vad som ska hända när jag rensat klart, om det kommer kännas för tomt då. Men nu när du säger det så kommer det ju säkert fortfarande in en del nya grejer som man senare kan rensa bort, det känns bra :)
Japp, helt klar blir man ju aldrig med det materiella. Dessutom tror jag att det naturliga nästa steget när man väl börjar få ordning på hemmet är att börja arbeta mer med det mentala. Dvs eliminera onödiga åtaganden, vanor, tankesätt, fokus osv. Den biten är ju dessutom nästan ändå intressantare om än lite svårare. :)
Jag har nog alltid varit minimalistiskt lagd, även om jag inte kände till begreppet tidigare. Har rensat under många år och inredning eller prydnadssaker som inte uppfyllde mina krav estetiskt har alltid åkt ut ganska snabbt.
När barnen var små samlades massor av prylar hemma och det var ofta kaos. Hade svårt att slänga saker som kunde komma till praktisk användning.
Till slut var jag tvungen att göra mig av med alla möbler och större delen av mina andra saker pga flytt. Jag saknar knappt någonting av det som kändes så viktigt att äga tidigare. Det känns skönt att inte längre vara så rädd för att börja om på nytt och det ger en frihetskänsla.