Jag skrev ett inlägg på Instagram förra veckan som jag kände förtjänade lite längre text och synlighet även på bloggen. För en av de vanligaste frågorna jag får är; ”var ska jag börja prylbanta?” och ”hur ska jag påbörja min minimalistiska resa”?
Som med mycket annat i livet är det lättaste beslutet att skjuta fram, vänta på rätt känsla, rätt yttre omständigheter och rätt livsfas. I likhet med att det oftast är lättast att bara spara prylar istället för att ”agera” och rensa som kan komma med ytterligare efterföljande aktiviteter. Människan är trots allt till naturen lat.
Men det viktigaste är att få bollen i rullning och därför är det bästa att bara börja och våga testa. Det kan göras genom att exempelvis:
- Börja prylbanta något enkelt utan känslomässig koppling.
- Börja skänka bort något du inte behöver.
- Börja prylbanta en sak varje dag under en period.
- Börja låna eller hyra något du initialt tänkt köpa.
- Börja prylbanta ditt badrumsskåp.
- Börja fundera vad du verkligen värderar högt i livet
- Börja prylbanta ditt nattduksbord.
- Börja stanna upp och fundera om du behöver eller bara villhöver.
- Börja prylbanta klädesplagg du inte använt på ett år.
- Börja låta bli att shoppa under en vecka eller en månad.
- Börja prylbanta där du känner frustration kring ständig oordning.
Det är inte rocket science och det finns inget magiskt sätt eller hemligt väg som andra minimalister tagit men inte berättar om. Andra minimalister har bara börjat trevande, men sedan också fortsatt sin minimalistiska resa. För när du väl kommit igång får du ofta mersmak, får uppleva några positiva följdverkningar och vill fortsätta. Och det du övar på blir du bra på och du blir allt bättre på att förstå vad som verkligen skapar värde för dig och att prioritera ditt liv kring det.
Så om du är nyfiken och vill uppleva en minimalistisk livsstils alla fördelar – bara börja
Var började du prylbanta? Eller hur började du din minimalistiska resa?
Jag skulle verkligen vilja rensa mer här hemma men tillhör kategorin som inte slänger saker då de kan vara bra att ha. Jag använder urtvättade t-shirts när jag tränar, lagar saker när de går sönder etc. Köper sällan nytt till mig själv eller barnen men vi får mycket och barnen älskar att ”hitta” grejer. En stol som en granne skulle kasta, en fantastisk serveringsvagn som skulle till återvinningen, en pilatesboll som var helt ny och grannen inte ville ha. Mycket hamnar hos oss. Hur gör en för att komma över tröskeln att också avyttra saker? Hos oss kommer det in saker utan att vi köper och det fyller på men jag tycker det är så svårt att skiljas från saker som kan vara bra att ha….
Jag har också alltid haft svårt att göra mig av med saker eftersom de kan vara bra att ha någon gång. Min strategi för att hantera detta var att öppna ett särskilt konto där jag sätter in alla pengar jag får när jag säljer utrensade saker. Pengarna på det kontot är avsedda att användas om jag någon gång ångrar mig och behöver köpa ett nytt exemplar av något som jag har sålt, skänkt eller slängt. Såhär 6 år senare är det enda jag har behövt köpa igen ett par stickor, och skulle behov av något annat ”återinköp” uppstå i framtiden har jag gott om pengar för det, men sannolikheten börjar kännas ganska liten.
Jag har också använt en del strategier som minimalisterna har tipsat om, som att tänka att om jag inte avyttrar den här saken, som jag troligtvis aldrig kommer att behöva, kanske det orsakar att någon annan (som hade kunna få eller köpa prylen av mig) kanske köper en ny sådan, med det slitage på miljön som det innebär. Jag tänker också ofta på att om jag inte hade börjat rensa skulle jag vid det här laget ha behövt en större lägenhet (eller ett hyrt förråd), och jämfört med vad det skulle kosta är priset för en eventuell ny pryl någon gång i framtiden ganska lågt. Dessutom slipper jag förvara prylen under den, uppenbarligen ganska långa, tid då jag inte behöver den.
Sån var jag också förut. Jag sparade saker för jag tänkte att jag kunde sälja dem sen, eller slippa köpa det senare när behovet hypotetiskt uppstår. Men jag gjorde ju aldrig det, och om sakerna mot förmodan skulle behövas i framtiden kan man köpa det då. Och när jag väl insåg detta var det så skönt att släppa taget. Jag äger i princip inget som jag inte behöver eller älskar. Börja med att slänga saker som är trasiga är mitt tips, och annat ”skräp”.
Hej du där. Så där var det också hos oss. Det kunde vara min mamma som kom med saker jag haft som liten, eller min moster som rensat garderoben och hade så fina, nästintill nya, dyra märkeskläder som jag inte kunde motstå. Sen kunde det bara vara nån, vemsomheslt, som skulle slänga nåt och jag vinkade glatt och tog emot. Men inte nu längre. För en tid sen frågade en bekant om jag ville ha skor, men det var just såna skor som jag nyligen själv skänkt bort. Så jag sa bara ”tack, men nej tack, just nu behöver jag inte”. Och vet du, den känslan var nästan mäktig, att jag kunde säga ”nej”! Så jag beslöt mig för att om det är en pryl som jag verkligen saknar, alltså inte redan har och behöver, eller ser att jag kommer att använda, då kan jag ta emot. Men då ryker nåt annat istället. 1 in och 2 eller 3 ut.
Mitt tips för att komma igång med prylbantningen:
Under pandemin har jag rensat rejält och har nu bara kvar ett rum i källaren. Hela huset känns luftigt och lätt. Jag har rensat förr, men nu kom jag på ett mycket enklare sätt.
Jag skrev upp varje rum på en egen lapp. T.ex. ”Köket”. Köket delade jag sen upp i små områden: ugnen, skafferiet, bakom spisen, diskbänksskåpet etc. I källaren har jag delat upp ett rum i blomkrukor, mattor, väskor, korgar etc. Precis vartenda rum har jag delat upp i såna små områden.
Den viktiga grejen med alltihop kommer nu: jag har rensat endast ETT sånt litet område per dag. Det gör att man inte hinner bli trött, och blir man inte trött så fuskar man inte, utan rensandet blir effektivare och bättre utfört.
Det här har fungerat kanonfint för mig och tillfredsställelsen har varit stor för varje område som jag har kunnat stryka. Det som jag har rensat bort har jag genast kört iväg till Ta-till-vara eller sparat inför kommande loppisdagar.
Det som jag tycker är svårast, det är att komma iväg till Myrorna eller dylikt. Jag har en kartong på uteplatsen med saker som ska skänkas bort och den fylls på hela tiden. Men sen händer inget mer. Det är lite halvkrångligt att ta sig till ställena som vill ha grejerna och det känns faktiskt jobbigt att komma med en kartong (skulle hellre bara ställa utanför). Samtidigt kommer de här sakerna snart vara förstörda, om de står ute i flera månader. Så svårt!
Känner igen det som en del skriver ovan om att det kan vara svårt med rensningen om grejerna sen bara blir kvar. För mig är en del i min process att nu försöka få ordning på mina saker att ta det långsamt med regelbundet (jag har en viss kväll i veckan då jag sitter en liten stund och går igenom någon stökig låda, ett bord där det alltid hamnar grejer, etc). Sedan försöker jag planera in åtminstone en gång i månaden då jag tar mig till Emmaus för att skänka bort grejerna. Att ha tänkt igenom hela flödet gör det lättare för mig.
Likaså att faktiskt se det som att kvittot på att jag rensar ”bra” inte är att många grejer försvinner, utan att grejerna jag absolut inte vill ha eller aldrig haft nytta av försvinnre, och att jag går igenom allt jag har, så att jag inte riskerar att köpa dubletter. Mitt mål är att kunna minnas och veta var jag har allt jag äger, inte nödvändigtvis att ha så lite saker det bara går, även om de kan gå hand i hand.
En sak som gör klädrensningen lättare, ifall man håller lite för hårt i grejer, är att lägga undan de kläder där man lätt kan byta ut dem mot annat plagg på kommande klädbytardag. Dessa event är väl sällsynta just nu, men de kanske kommer till sommaren. Det är så mycket lättare att avvara plagg som byts ut mot något man verkligen använder än att bara ge bort det eller slänga det. På detta sätt fick jag iväg en hel del för prick ett år sedan och valde ut ett fåtal plagg som jag använt flitigt sedan dess. Man kan förvara denna typ av plagg på separat ställe och är lätt att bara ta med till klädbytartillfälle och se dem som en peng man satsar för chansen att få något fint tillbaka, men helst inte lika många plagg man gav bort…
Ett annat tips är att kontakta bild- och textilslöjdslärare på skolor, särskilt friskolor där man ofta är snålare med inköpen, för att ge bort textilier. De behöver dem för sömnad, lappteknik och allehanda konstprojekt. Jag ska bidra med tyger till en skola så bildläraren där inte behöver köpa in nästan något alls till nästa läsår. Överhuvudtaget tror jag skolor överlag mer än gärna tar emot en hel del om man bara kontaktar dem. Vissa hyfsat aktuella böcker brukar gärna tas emot av friskolor som ofta saknar egentliga bibliotek.
Jag började leva mer minimalistiskt i samband med att jag dels började lära mig mer om miljöeffekterna av vår konsumtion och när jag bestämde mig för att flytta utomlands permanent. Jag bodde då ensam i en liten etta men hade trots det långt mycket mer saker än jag behövde, och det kändes inte rimligt öht att ta med alla de sakerna i min flytt. På några år har jag minimerat mina ägodelar till kanske en fjärdedel av vad jag brukade ha och det känns väldigt befriande. När man väl börjat tycker jag att det bara fortsätter eftersom att man märker av de positiva effekterna. De senaste månaderna har jag börjat analysera vad jag äger/köper ännu mer och börjat göra mycket mer miljömedvetna val, tex köpt bivaxfolie för att inte behöva köpa något ner plastfolie, säkerhetsrakhyvel ist för engångshyvlar etc.