Det finns tre stora anledningar till att många behåller saker som de egentligen inte använder eller behöver. Det är:
- Att vi känner osäkerhet kring framtida behov.
- Att vi håller fast vid vårt förflutna.
- Att vi känner rädsla för att göra felaktigt val.
Gemensamt för dessa är att vi inte vågar landa i beslut som utgår från vårt nuläge. Utan osäkerheten kring framtiden tar över, alternativt viljan över att bli ett bättre framtida jag eller kanske åter bli någon man en gång var. Rädslan för att fatta ett dåligt beslut är starkare och vill undvikas så långt det är möjligt
Det får konsekvensen att vi sparar saker om utifall att och för säkerhets skull. Trots att vi förmodligen skulle kunna låna, hyra eller införskaffa en ”ny” (bättre begagnad) liknande sak vid eventuellt framtida behov som sällan inträffar. Det lättaste sättet att identifiera att du sparar något om utifall att och för säkerhets skull är att du argumenterar för att spara något med vaga meningar som: ”det kan nog vara bra att ha ändå” och ”det skulle kunna komma till nytta så jag sparar det för säkerhets skull”.
Nostalgi över vissa prylar gör det väldigt svårt att släppa taget om dem. Det är som att vi tror att minnena automatiskt skulle försvinna om vi gjorde oss av med prylen.
Vad kan man göra då om man fastnar i dessa tankar? Det första är att bara identifiera och bli medveten om dem. Vad är det egentligen som gör att jag inte kan släppa taget om den här? När vi inte bara går på den initiala känslan utan börjar argumentera med logik med oss själva, då kan det vara enklare att släppa taget.
Som vanligt när man känner osäkerhet vid utrensning kan det också vara klokt att ”bevisa för sig själv” att man inte har så stort behov som man själv trott. Genom att exempelvis lägga sakerna i en låda och ställa ut i förrådet. Har inte grejerna kommit till användning när alla säsonger passerats, är sannolikheten låg att de kommer användas även på längre sikt. Minns du inte ens vad du lade i lådan, ja då har du automatiskt svaret på huruvida du kan släppa taget eller ej. :)
Om du rannsakar dig själv, fastnar du också i dessa anledningar som nämns ovan?
Jag tycker det var en bra sammanfattning. Men jag tänker ibland att det jag sparar har ett reellt värde och funderar på hur jag ska få betalt men vet inte /orkar inte ta fram en metod att sälja.
Där fastnar jag också, en snåljåp bor i mig tydligen. ”Jag skulle kunna få ett par kronor…” och så blir det liggande för jag tar mig inte tiden att lägga ut annons etc. Vore skönare för min hjärna att skänka och slippa tänka på det mer.
Jag är lite tveksam till utrensningsivern som har präglat Sverige de senaste åren. Second hand affärer får in mer varor än de kan ta hand om. Viktigast ur hållbarherssynpunkt är att använda de saker man redan har länge och många gånger.
Håller med dig Cecilia! Ser många fördelar med att äga färre prylar, men det borde handla mer om att begränsa inflödet än att hela tiden rensa ut. Försöker använda de saker jag har tills de helt enkelt faller sönder. Inte rensa ut bara för att, för att ett år senare behöva köpa nya hörlurar/strumpor/whatever. Gagnar både plånbok och miljö😊