I serien gästminimalister berättar ger vi våra läsare och bloggrannar möjlighet att med sina egna ord beskriva och inspirera med sin minimalistiska resa.
Nedan hittar du MinimalistFias inspirerande resa om hur hon förändrade sin vardag från ett fullspäckat schema och hem mot mer enkelhet på flera plan i livet.
Jag vill först och främst tacka för den inspiration ni skänker mig och helt säkert många andra runt om i landet. Ni har med er blogg inspirerat mig med minimalistiska funderingar, tips och utmaningar, tack!
Min resa mot enkelheten började i januari förra året. Under hösten 2013 började jag känna av att jag inte riktigt orkade med allt som jag hade tagit på mig att göra. Arbete och studier vid sidan av under en tid hade tagit ut sin rätt. Jag bytte arbete och gick ner i tid, samt avslutade en kurs till våren. Framförallt var det stökigt hela tiden och bergen med saker var inte bara i vägen utan började också förlora sitt värde. Jag började fundera kring om livet var mer än att arbeta, studera, städa och sova. Svaret blev ja, det fanns andra saker i livet som jag ansåg viktiga. Jag beslutade mig för att under 2014 göra ett köpstopp och att rensa ut 365 saker, en sak för varje dag. Resan mot enkelhet hade börjat.
I början av 2014 verkade mitt beslut vara busenkelt. Jag hade redan rensat ut en hel del saker och det mentala bagaget blev lättare och lättare ju fler saker jag rensade ut. Helt klart en god start på det nya året! Efter ett tag började det dock bli svårare att möta människor eftersom de ifrågasatte mina nya val. Man anses helt klart som konstig om man börjar ge bort sina saker och inte köper några nya. Varefter månaderna gick blev bagaget ännu lättare och jag började äntligen känna ro. Jag började åter njuta av att bjuda hem vänner utan att behöva stressa för att städa undan saker i sista minuten. Livet började sakta men säkert förändras.
Nu när ett år har gått har jag omprövat mina tidigare vanor och beslut. Det som har skett under det här året är att jag har blivit mer medveten om mina egna val och hur det påverkar andra. När jag öppnar mitt kylskåp och skafferi idag ser man nästan uteslutande ekologiska matvaror. Jag har även dragit ner på köttkonsumtionen vilket också har förbättrat min hälsa. Jag har tagit ett steg bort från konsumtionssamhället och konsumerar nu på ett mer hållbart sätt. Kläderna jag använder har jag i den takt de blir uttjänade börjat byta ut mot ekologiska alternativ.
Kort och gott kan man säga att 2014 har förändrat mitt liv. Livet har börjat bli mer och mer meningsfullt och jag kan se en ljusare och roligare framtid. Jag vill dela med mig av mina tankar för att tacka er för den inspiration ni har givit mig och för att förhoppningsvis ge dig som läser detta den kickstart du behöver till en förändring. För en förändring är möjlig!
Om även du är intresserad av att medverka som gästminimalist på bloggen så hittar du all information om hur du går till väga här.
Inspirerande! Känner igen mycket i detta! Men resan fortsätter, så att säga… :)
Åh vad jag kan känna igen mig i din beskrivning och känsla av rensandet och hur det lugnar och ”renar” en på flera sätt!
Under en tung period i livet där både jobb och privatliv var allmänt turbulent, kom jag till insikten vad lite mina prylar betydde för mig. Och vad liten roll pengar till en viss gräns spelar i livet. Där och då började jag rensa på allvar och även fundera kring vad jag ville lägga min tid och pengar på i livet. Började resa mer, vågade lägga mer pengar på rätt saker som upplevelser och prioritera tid med vänner, nära och kära, istället för att jobba även på helger etc för att tjäna lite extra som ändå inte gjorde mig lyckligare.
Nu några år senare tänker jag ofta på vad jag vill prioritera i livet och försöker leva efter det och mår så otroligt mycket bättre på många plan! :)
Fortsatt lycka till med din resa!
Härligt att det finns andra som går samma vägar! Sofie: Vad fint att du har tänkt vad som betyder i livet. Ibland kan livet vara tufft! Allt gott på vägen!
Igenkänningsfaktorn är skyhög! Lättnaden som infinner sig när man inser att man faktiskt kan förändra hela sitt liv till det bättre, ett steg i taget, är obeskrivlig… helt plötsligt kan man andas och framtiden ser genast ljusare ut. Tack för att du delar med dig!
Min resa mot minimalism ser lite annorlunda ut. Jag är mitt i livet och har man och barn som är på väg att flyga ut. I många år bodde vi i hus i förorten eftersom det ”anses vara lämpligast för barn att växa upp i hus utanför stan”. Ett egentligen för stort hus till ytan för att ”det är ju så bra att ha lite extra utrymme”.
Såsom för många andra kvinnor blev huset ett stort intresse för mig: omtapetseringar, ommöbleringar, tillbyggnader, omplanteringar, inköp av heminredningsföremål osv. Förråden fylldes sakta men säkert med saker som inte längre användes. Lönen var ofta slut när månaden var slut pga alla impulsinköp.
Fritiden användes till det som också ”alla andra gjorde” dvs middagar med andra familjer med barn i samma åldrar (”då kan ju barnen leka med varandra”), parmiddagar (så att de vuxna kan koppla av) och fika- och shoppingstunder med vänninor (för att köpa mer kläder och inredningsprylar).
Under alla dessa år vantrivdes jag och kände att det här var inte det liv jag ville leva. För ett par år sedan sålde vi huset och flyttade till en mindre än hälften så stor lägenhet. Inför flytten gjorde vi oss av med merparten av våra ägodelar och rensningen fortsätter kontinuerligt. Nu BOR vi i vår bostad, den är inte ett projekt som ständigt ska förändras. Livsstilen är också förändrad: jag har förändrat mina kost-, alkohol- och shoppingvanor vilket faktiskt innebär att det är svårare att ha ett socialt liv. Det mesta går ju ut på att äta, dricka och konsumera när man träffar andra människor.
Jag har blivit mer ekonomiskt medveten och har skaffat ett givande extrajobb. Är mer ute i naturen och njuter av tystnaden och gratisnöjen som att låna böcker på biblioteket. Jag tycker det är skönt med det minskade sociala livet som mest innebar ändlösa samtal om trivialiteter vid något matbord medan alkoholnivån steg hos alla…..
Ja, det är min historia. Jag vill inte ha mer tid med nära och kära och jobba mindre utan tvärtom få ha lugn och ro i ensamhet och däremellan arbeta hårt med meningsfulla arbetsuppgifter. Gå i kloster vore kanske det ultimata om jag vore religiös……
Jag älskar minimialist-tänket. Har kännt så i många år. Idag som 31-åring har jag satt köpstopp. Känns mycket bra ska jag säga! ☺️ Jag skulle nog säga att jag har blivit lycko-konsumist nu, ej tingen utan för varje minut av mitt underbara liv.
Tackar så mycket för en inspirerande blogg!! ❤️
Jag skulle tycka att det vore intressant att höra hur ni minimalister resonerar kring boende och ev. husköp i ett blogginlägg. Särskilt efter att ni blivit en till familjemedlem. :-) Jag o min partner bor också in en större stad med ett barn i en lägenhet. Vi ser många vänner flytta till hus men vi själva tvekar om det verkligen är rätt beslut för oss i staden vi bor i med dyrare kostnader o längre pendlingstider. Hur resonerar ni i frågan?