Rensa ut barnens dopljusstakar

Vi funderar på att rensa ut barnens dopljusstakar. Ljusstakarna står bara i ett skåp utan att användas, medan själva dopljusen har bränts ner (jag vet att vi får hämta fler ljus hos kyrkan).

Ändå tvekar vi, eller snarare jag. Hade Herr Minimalist fått bestämma hade de redan skänkts till en second hand-butik. Medan jag tvekat kring om det är vårat beslut eller ett beslut för barnen själva att fatta i framtiden.

Rationella anledningar att prylbanta dessa är:

  • De används inte.
  • Vi klarar oss bra utan dem.
  • De är lite vingliga med långa ljus i.
  • Barnen skulle med största sannolikhet inte sakna dem, varken nu eller i framtiden.

Herr Minimalist tycker dessutom inte att de är så fina, men det är ju en subjektiv bedömning. Om jag utgår från mig själv så har jag också en dopljusstake, en i svart smide som visserligen är ganska fin, men den står fortfarande hos mina föräldrar. Knappt använd. Och jag känner inget behov av att ha den i min ägo eller att använda den. Så därav känns det mindre jobbigt att rensa ut dopljusstakarna.

När det gäller sparande av saker till barnen generellt kan man tänka;

”Vad av det mina föräldrar sparat, har jag haft glädje av?”

För mig gör den tanken att jag vill spara minimalt. För det är inte så mycket av allt som sparats i förråd och på vindar under alla dessa år som jag själv haft glädje av som vuxen. Tyvärr. Visst är det några barnböcker, pussel, en del leksaker (tågbana och lego), men inte så mycket mer än så. Och hade de skänkt vidare dessa när jag var liten, och sedan köpt tillbaka liknande saker begagnat av någon annan och gett till våra barn, så hade jag blivit lika glad för det. Det behöver inte vara exakt samma bok eller tåg som jag en gång hållit i eller lekt med.

Det är säkert som att svära i kyrkan att säga att man ska rensa ut dopljusstakarna. Men vi har nog rensat ut mer kontroversiella saker än så under dessa minimalist-år. :)

Hur har du gjort och resonerat kring dopljusstakar och liknande barnsaker?

20 tankar kring ”Rensa ut barnens dopljusstakar

  1. Maria

    Hej, när vår äldsta dotter konfirmerade sig hade de dopljusstakarna med under ceremonin.
    Kan vara ett skäl att spara.
    Min egen har jag gjort mig av med.

    Svara
  2. Minna

    Vi har valt att spara dem då de används varje år vid barnens födelsedagar tillsammans med en bordsflaggstång som de fått av farmor och farfar. Känns lite högtidligt att flagga och tända dopljuset i samband med födelsedagsfika.
    Sedan får barnen själva avgöra om de ska rensas ut när de flyttar hemifrån.

    Svara
    1. Karro

      Jag tycker absolut att man kan lämna dom vidare om de ändå inte används. Har barnen inte växt upp med en tradition att de tänds vid ex dopdagen kommer de garanterat aldrig att sakna dom.

  3. Eva

    Vi tänder barnens ljus på deras dopdagar. Själv har jag saknat mitt, som försvann då jag var barn. Jag tänker att barnen kan fråga efter dem i framtiden som tex om de konfirmeras = ska bekräfta sitt dop?

    Svara
  4. Nebijja

    Skulle man kunna göra nãgot nytt med dem, något som
    Ni kanske har glädje av? Kanske fylla hålet med stenar som barnen hittat ute och målat (en sten kan med färg bli en nyckelpiga etc). Och sedan kan stenarna limmas i hålet. Kanske kan detta sedan bli som väggkonst i barnens rum.

    Eller bara skänk bort dem😂

    Svara
  5. Harmagedon

    Det kanske är tramsigt av mig (som varken är döpt eller låtit döpa mina barn) men det känns som att det är barnens ägodelar och att de själva borde få bestämma över dem när de är tillräckligt stora för att göra det.

    Svara
  6. Mormor

    Självklart kan föräldrar inte rensa ut det som tillhör barnen, såsom doppresenter och födelsedagspresenter (om de inte är trasiga). Kläder och annat som man köpt till dem kan man förstår rensa ut. Dopljusstakarna tar ju knappt någon plats så de bör få ha dem kvar tills de är vuxna och kan bestämma själva hur de vill ha det.

    Svara
    1. Jenny

      Jag håłler inte med om att leksaker inte får rensas. Precis som kläder tycker jag att allt som inte används längre får rensas. Bor man mindre är du ju inte fysiskt möjligt att spara allt.

    2. Linda

      Varför skulle föräldrar inte kunna rensa ut barnens saker? Man bestämmer allt annat angående kost, träning, se på ipad, lekkamrater osv.
      Jag måste säga att något som stör mig är mor/farföräldrar, svärföräldrar och andra som lägger sig i hur föräldrar uppfostrar och organiserar sina hem. Bara att starta med att Självklart så kan föräldrar inte göra si och så är provocerande. Ofta är presenterna inte genomtänkta, varken miljömässigt, etiskt eller utifrån barnens behov och önskningar. Verkar som om många köper till barnbarn för att mätta egna behov framför barn och barnbarns behov.
      Så jo, man kan rensa ut bland presenter och liknande som har blivit påtvingade.

  7. Linda

    Till mormor: Har du funderat över varför de rensar ut presenter och liknande? Om deras önskningar för presenter till barnen blev respekterade från starten av så hade de kanske inte haft ett behov av att rensa ut? Kanske något att tänka på när man står i affären och tänker köpa något som inte är uttryckligen önskat…?

    Svara
  8. Malin

    En dopljusstake är inte vilken present som helst. Dopet är ett av sakramenten och då man tas upp i den kristna församlingen. Jag vet inte varför ni döpte barnen – för att det ”hör till” eller för att det finns en religiös bakgrund – men barnen är döpta och ljusstakarna en gåva från församlingen. Samma sak med eventuella smycken och annat mer värdefullt som barnen fick från vänner och släktingar för att högtidlighålla dopet. Det går inte att jämföra med andra slags presenter, som leksaker och kläder.

    Jag är själv inte troende, men blev faktiskt illa berörd när jag läste inlägget. Det är en väldigt liten sak att spara, men som markerar det som faktiskt gör en person till kristen.

    Svara
    1. Linda

      Igen, bara för att man får något (från en församling i detta tilfälle) så måste man inte spara det. Vad är det för social kontroll? Vad man har i hemmet eller hur man utövar sin tro är en privat sak.

      Fakta: det är inte ljusstakarna som gör en person kristen, utan att man som individ anser sig vara det. Religion är en tro, och man blir inte mer eller mindre kristen av att äga religiösa föremål.

    2. Em

      Hur kan man bli illa berörd av någon annans val att rensa ut en pryl? Lite överdrivet kanske…

  9. Sofia

    Detta är en present jag tycker man kan spara till konfirmationsperioden, då kan barnen själva bestämma om de vill förnya sina band till kyrkan. Dop är väl ett giftemål med kyrkan? Är inte själv praktiserande kristen, men trodde dopet var en sådan symbol. hur hade ni själva reagerat om någon annan slängt era bröllopspresenter?

    Svara
    1. Natalie

      Ja det stämmer att dopet är första steget för att bli kristen, men det är ju knappast ljusstaken som gör konfirmationen. Sedan att jämföra bröllop med ett dop är missvisande. De har överhuvudtaget inte samma betydelse varken ur kristen tro eller i praktiken med juridiska betydelser mm.

      Jag skulle säga att beroende på hur mycket eller lite kristna ni är är svaret på om ljusstaken ska behållas eller inte. Är ni troende eller praktiserande och antar att barnen blir densamma så skulle jag säga att ljusstaken kan fylla en funktion. Om inte så skulle jag sänkt bort dem.

  10. Carro

    Vi funderade likadant. Ljuset har vi oxå eldat ner. Vi valde att spara ljusstaken i barnens lilla minneslåda så får de bestämma själva i framtiden.

    Svara
    1. Ida

      Så har vi också gjort, men jag tror inte våra barn alls skulle sakna dem om de försvann. Men de får nu vara där i minneslådan, tar inte så stor plats.

  11. En annan Linda

    Jag är döpt och har ingen dopljusstake, så antingen fick man inga sådana på det tidiga 80-talet när jag döptes eller så har mina föräldrar gjort sig av med den. Jag visste inte ens att det fanns en sådan grej förrän jag läste det här inlägget, men det har gått bra för mig i livet ändå utan en sådan ljusstake.

    Svara
  12. Madelen

    Jag skulle kunna rensa ut dem med gott samvete. Skulle nu barnen behöva ha dem vid konfirmationen kan de nog få låna utan större problem av kyrkan.

    Svara
  13. Sanna

    Mina supertroende föräldrar (varav en är präst) har mig veterligen inte sparat någon dopljusstake.. De har lyckats konfirmera alla sina femtioelva barn ändå.

    Svara

Kommentera