Spara eller använda dopljus

I samband med Bebis Minimalists dop fick vi ett traditionsenligt dopljus av Svenska Kyrkan. Här om veckan fick vi en fråga på bloggen från en person som sparat både sitt eget och sina tre barns ljus i en låda i förrådet i många år, men sedan rensat ut dem. ”Först kändes det jättefel men sen resonerade jag och min man att vi har kvar foton och doppresenter och det räcker.” Hon undrade nu hur vi resonerat kring Bebis Minimalist dopljus, och eventuella egna dito, kort och gott, ska dopsljuset sparas eller användas? :)

När vi fick dopljuset diskuterade vi huruvida vi bör spara detta och bara tända vid speciella tillfällen, en stund vid varje födelsedag eller spara till 18-årsdagen, tända dagar då livet känns svårt, med mera.

Vi kom fram till att vi hellre ser till att använda dopljuset ofta än att det står i något skåp år efter år, eller att det varsamt packas ner i en låda och glöms bort. Lite som vi skrev i inlägget Om  jag vore en pryl, så skulle jag vilja användas så mycket som möjligt för det ändamål jag är avsedd för, men samtidigt självklart hanteras respektfullt utan slit och släng-mentalitet.

Under hösten hade vi dopljuset ståendes på tv-bänken och tände det vissa kvällar när andan föll på. Under julen brände vi ner nästan hela ljuset, men sedan bestämde Fru Minimalist att en del av ljuset skulle få vara kvar till Bebis Minimalist 1-årsdag i slutet av januari. Innan 1-årsdagen såg ljuset ut så här och nu har vi bränt ner hela ljuset. Ljusstaken lägger vi nog i nostalgilådan tills Bebis Minimalist eventuellt får någon egen liknande låda.

Snart är Bebis Minimalists dopljus ett minne blott.

Snart är Bebis Minimalists dopljus ett minne blott.

Visste du förresten att:

  • När ditt dopljus brunnit ner kan du kontakta din församling så får du ett nytt. Det är ju inte ”the dopljus” längre, men kan ändå vara fint om du vill tända dopljus även vid födelsedagar eller konfirmation senare i livet.
  • Dopljuset är en påminnelse om Jesus som sa att den som följer honom inte ska leva i mörker utan ha livets ljus. Jesus vill vara ett ljus i våra liv. Alla döpta får också en uppmaning att lysa upp livet för andra.

Vad har du gjort med ditt eget eller ditt barns dopljus? :)

27 tankar kring ”Spara eller använda dopljus

  1. Malin

    Dopljusen är sparade men inspirerad av detta inlägg kommer vi nog att börja tända dem. Första logiska tillfället får bli i mars när äldsta pojken har sin dopdag. Vi är en sådär lagomt, svenskt, kristen familj som är aktiva i kyrkan så dopljuset med tillhörande ljusstake har aldrig funnits med på rensa-ut-listan. Barnen får fatta det beslutet när de blir vuxna och till dess har vi plats att förvara ljusstakarna åt dem.

    Svara
  2. Annika

    Vi har en ettåring så vi har inte haft ljuset så länge men vi tände det nog på dopdagen. Tanken är ju att det ska användas. Jag var en gång på ett barns begravning och där brann dopljuset. Det tyckte jag var fint ( och förstås helt vidrigt fel då barn dör då de precis fyllt 6 år)

    Svara
  3. Eva Solid

    Hej!

    Självklart ska dopljuset komma till glädje och användas, det säger jag till faddrar och föräldrar vid varje dop. Likaså att man mer än gärna just som ni skriver får komma och hämta ett nytt ljus när det gamla brunnit ner. I många församlingar bjuder man in till en ”dopfestgudtjänst” där dopet firas och nya ljus delas ut. Så låt dopljuset lysa, risken finns att det blir liggande oanvänt och till slut går sönder eller bara blir dammigt och sunkigt.
    Tänd det vid godnattsagan en stund, på lördagkvällen, på en bemärkelsedag etc.

    Med vänliga hälsningar från Eva Solid, präst på norra Öland

    Svara
  4. Annica

    Nu blir jag lite smickrad :) Nästan som att få ett eget inlägg på en blogg som jag uppskattar så mycket. Tack för all inspiration!

    Och det verkar helt klart vettigast att faktiskt tända dopljusen då och då istället för att bara ha dem i en låda i förrådet. Jag önskar att vi hade tänkt så.

    Svara
  5. HIlda

    Jag hittade min dopljusstake och några centimeter av dopljuset under en rensningsomgång för ett tag sedan. Uppenbarligen har mina föräldrar tänkt ljuset emellanåt när jag var barn, vilket jag nu som vuxen tycker är bra. Ett gulnat dammigt dopljus hade inte tillfört något i mitt liv idag, så det är bättre att det kom till glädje under min barndom.

    Svara
  6. Wickan

    När våra barn var små (tills de flyttade hemifrån egentligen) tände vi alltid dopljuset på dopdagen. Om de är hemma när det är dopdag nuförtiden, tänds det också. Så småningom får de ta hand om ljus och ljusstake själva!

    Svara
  7. Eva

    Vilket fint inlägg! De där ljustakarna är ju också väldigt snygga. Både den trekantiga ”Treenigheten” och den korsformade. Skulle använt dem även med vanliga ljus. Mitt eget dopljus har jag tyvärr aldrig sett till.

    Precis som vi behöver yttre ljus för att kunna se oss själva och andra, uppmanas vi alltså vid dopet att själva följa ljuset (Jesus), bli del av ljuset, bli ljusbärare och så lysa upp livet för andra. Tack för den fina påminnelsen! :)

    Svara
  8. Madeleine

    Jag är döpt och mitt dopljus är tyvärr förstört. Det låg i en källare en gång som det blev översvämning i och mina leksaker och ljus och allt som mamma hade sparat blev förstört. Dopljuset sörjer jag inte, men däremot min lila drake som var mitt bästa kramdjur. Nåja, det finns med på bild i vartfall. Min son är inte döpt tack vare att hans pappa är jude, så vi bestämde att ha en namngivningscermoni istället. Mycket fint i rådhuset med efterföljande fest. Så där slapp vi ljus. :)

    Reagerade däremot på ljusstaken, en sån har jag aldrig sett. Jag och mina bröder hade runda i keramik allihop. Kanske är olika för olika församlingar.

    Svara
    1. Fru Minimalist Inläggsförfattare

      Se kommentaren från Matilda som länkade till alla olika typer av dopljusstakar som finns. Jag hade ingen aning om att det fanns så många olika dopljusstakar, blir nyfiken på om församlingarna själva bestämmer vilken som ska köpas in eller om de försöker variera från år till år. :) Själv har jag den i smide, men den står fortfarande hemma hos föräldrarna någonstans.

  9. Gunilla

    Vi har precis också funderat på vad vi ska göra med dopljusen som ju är ganska otympliga att lagra. Inspirerade av er blir det nog mys med tända ljus här hemma också ett tag framöver, med utrymme för kvällsdiskussioner om ljusets innebörd :-). Och så bra att veta att man kan få ett nytt när och om man vill, tack för infon!

    Svara
  10. Matilda

    Kommenterade på Instagram också ? Vi tänder alltså dopljuset på våra barns alla namnsdagar och på dopdagen.

    Min äldsta dotter fick ett väldigt enkel hållare fem år sedan, ett rakt korsformat typ. Samma som jag när jag var liten.

    Min yngsta fick ett i glas formad som en triangel för ett par månader sedan. Jättefint. Tydligen samma som prinsessan Estelle fick :-)

    Här ser man alla http://kyrkljus.se/produkter.aspx/Dopartiklar/Dopljusstakar

    Svara
    1. Fru Minimalist Inläggsförfattare

      Tack för länken där man kan se alla olika dopljusstakar, finns väldigt många fina. Själv fick jag den i smide för drygt 30 år sedan, medan Bebis Minimalist har ett korsformat som på bilden i blogginlägget. Blir nyfiken på om församlingarna väljer fritt själva vilka de köper in, eller om de varierar sig mellan olika år etc, vet du? :)

    2. Maria

      Mina syskonbarn, döpta i mellersta Bohuslän 2011 och 2015, den första fick en ljusblå rund keramikljusstakar med målad liten mås på, den andra en mellanblå keramikskål med ljushållare i mitten (ingen av dessa fanns på sidan som Matilda länkade till så det finns tydligen ännu fler varianter).

  11. Eva Solid

    Hej igen!

    Församlingarna väljer själva vilken dopljusstake man har. Hos oss på norra Öland har vi en rund, ljusblå med en duva på, i andra finns de du visar på bilden, korsformade i trä. Hos andra kan det finnas en lokal hantverkare som gör ljusstaken. Så det kan vara olika.

    Med vänlig hälsning från Eva Solid

    Svara
    1. Maria

      Skrev precis ett svar till Matilda baserat på vad jag kom ihåg, när du nämnde duva var jag tvungen att kolla bilder, var visst en duva och ingen mås (gillar måsar, är ju från västkusten).

  12. Frida

    Vi har den som Eva beskrivning er.
    En ljusblå rund i porslin med en duva på.
    Hade nog hellre velat haft en ”naturell” ljusstake i trä. Men men. Har oxå funderat över det där ljuset!
    Vi döpte dottern i Kungsholms Kyrkan i Stockholm.

    Svara
  13. CrimsonAnna-vardagslyckans sköldmö

    Jag har inga barn och tror att mina föräldrar har eldat mitt dopljus, däremot så gjuter jag mina egna ljus ibland. Det kan ju också vara en tanke, att smälta ner stumpen och gjuta till ett nytt ljus, och låta det gå vidare, så lever en liten bit av dopljuset vidare.

    Svara
    1. Fru Minimalist Inläggsförfattare

      Ljuset på bilden i själva inlägget är Bebis Minimalist ljus och ljusstake, eller det som var kvar av ljuset för ett par veckor sedan. ;)

  14. CJH

    Jag har inget dopljus, eftersom mina föräldrar hade den goda smaken att gå ur Svenska kyrkan innan jag föddes. Tur det, för jag gillar inte religioner som jag tycker är svaghetsdyrkande irrläror (utom LaVey-satanism och kanske scientologi). Det har besparat mig mycket skattepengar eftersom jag förstås inte konfirmerade mig heller (ingen moppe => inget konfa).

    Vill man ha något som ser ut som ett dopljus är det ju bara att köpa ett Liljeholmen och måla den nazareiske narrens monogram på det med rödpenna.

    Svara
  15. Petra

    Fint att du lyfte fram det viktigaste med dopet: att det handlar om Jesus, som är världens ljus, och att man vid dopet vill ha hans välsignelse för barnet. När man tar emot ljuset (hans kärlek) kan man också bli en som sprider det vidare till andra ? Jag tycker det är fint om ett ljus kan påminna om detta. Mina barn har dock inga dopljus, pga de har inte blivit döpta. Men däremot har vi haft barnvälsignelse för dem i vår kyrka (ganska bra med tanke på minimalism i och med att man inte brukar ha någon särskild dopdräkt och oftast ges inga presenter heller ☺ ). Önskar dock gärna att de själv väljer att döpa sig en dag när de är mogna för ett sådant beslut. Då blir det nog utan dopljus också…

    Svara

Lämna ett svar