I helgen såg jag äntligen tv-programmet ”Prylar ut, kärlek in” som gick på tv för ett par veckor sedan och som flera läsare tipsat om. Programmet handlar om en kille som experimenterar med en ny livsstil under ett år där han börjar med att flytta bort alla saker, och då menar jag verkligen alla saker inklusive underkläder, från hemmet till en lagerlokal. Därefter hämtar han enbart tillbaka en sak per dag under ett års tid för att sakta men säkert komma till insikt vad han verkligen behöver och vad som verkligen gör honom lycklig.

Tyvärr levde programmet inte alls upp till mina förväntningar trots att jag tycker upplägget låter intressant för mig som minimalist. Det berodde nog främst på en kombination av att programmet var på finska, att det kändes väldigt hemmaproducerat samt huvudpersonens extrema tillvägagångssätt som inte alls går i linje med den typ av minimalism vi vill förmedla. Det är dock en intressant frågeställning huvudpersonen ställer sig som fler borde tänka över!

Huvudpersonen berättar i slutet av programmet att han klarar sig på 100 saker men behöver ytterligare 100 saker för att livet ska kännas bekvämt och kul. Och då räknas alla saker, en säng, ett par kalsonger, en gaffel, en skjorta. Det är nog relativt få som skulle hålla med honom om att 200 saker räcker för att livet ska kännas kul och bekvämt, men det är hur som helst rätt imponerande att han både trivs och fungerar med det upplägget.

Har du sett programmet ”Prylar ut, kärlek in” och vad tyckte du i så fall om det? Var ligger din minimigräns för antalet prylar du behöver tror du?