Ett citat vars betydelse och sanningshalt blir väldigt tydligt när du är mitt uppe i det är:

En frisk människa har tusen önskningar – en sjuk har bara en.

Efter tre dagar med rejäl magsjuka hos hela minimalistfamiljen kan vi bara intyga att citatet ovan stämmer till fullo. Det är även vid liknande tillfällen i livet som prylar i hemmet känns väldigt triviala och oviktiga, och gladeligen skulle bytas ut mot snabbt tillfrisknande. Vad spelar tavlan på väggen för roll när man knappt kan fokusera på att ta sig upp ur sängen, eller tröjan man suktat efter i butiken när man knappt orkar klä på sig och än mindre ta sig utanför ytterdörren, eller den påkostade köksprylen när man inte ens får behålla några klunkar vatten?

Vi har tidigare skrivit om tacksamhet på bloggen och att vi har som vana att varje kväll berätta för varandra ett par saker som gjort oss tacksamma under dagen. Ikväll kommer dessa saker vara så trivala som:

• Att vi alla tre fick behålla det mesta av det vi stoppade i oss.
• Att vi alla sov nästan 12 timmar, enbart med uppvaknande för blöjbyte och ompyssling.
• Att aptiten på mat och energin i kroppen så smått börjar komma tillbaka.

Precis som maslows behovstrappa, är det de mest basala sakerna som är allra viktigast när man är sjuk. Samtidigt vid denna typ av hyfsat snabbt övergående sjukdom är det fascinerande att se hur snabbt man tar dessa basala saker för vana igen. Med stor sannolikhet kommer vi redan om en-två veckor stressas av och fokusera på saker betydligt högre upp i maslows behovstrappa. Liksom att åter sukta efter den där snygga tröjan i butiken.

Vad är dina tankar kring sjukdomar, prylar och tacksamhet?

Maslows behovstrappa