Den här veckan är vi i Orsa Grönklitt, samma plats där vi firade jul för några veckor sedan, ja till och med i samma boende. Varför bryta ett vinnande koncept? ;) Denna resa kom att handla väldigt mycket om delningsekonomi, alltså om att låna, hyra och dela prylar istället för att äga. I vissa fall planerat och i andra fall som en akut lösning.
Ägandet av saker innebär skötsel, förvaring, organisering och underhåll vilket tar såväl energi som tid i anspråk. Att ha tillgång till saker utan att behöva äga ökar därför inom flera områden. För ofta går man inte miste om något, det kräver inte uppoffringar i form av tid eller kvalitet. Medan det finns vinster när det gäller tid och miljö, liksom i vissa fall pengar att spara på att inte behöva köpa, förvara och underhålla. Följ med på vår delningsekonomi-resa som började med att vår bil gick sönder.
Bil. Dagen innan avresa gick vår bil sönder (panik!) och någon verkstadstid akut en helg var inte möjlig utan det var bara att inse att för att ta oss till Orsa behövde vi lösa bil på annat sätt. Vi kollade hyrbilsfirmor och privatuthyrning av bilar, men fick tillslut låna barnens farmor och farfars bil. Dock kunde vi då inte få med oss skidorna i bilen. Men redan här innan avresa började alltså delningsekonomin med lånad bil, vilket kom att bli temat för hela vår vistelse.
Så här glad blir man efter 8 km på hyrda skins-skidor :)
Skidor. Vi behövde därmed hyra både slalomskidor och längdskidor, vilket såklart känns dyrt när man äger utrustning, men samtidigt ett tillfälle att testa bra utrustning. Herr Minimalist brukar hyra slalomutrustning då han inte tycker det är värt att äga, frakta och ta hand om, medan jag har ett par gamla slalomskidor. Jag fick även testa hur det kan vara att åka på fina slalomskidor med slipade kanter, mina gamla slalomskidor är både rostiga och i behov av mer kärlek. Jag passade även på att hyra längdskidor med ”skins” (typ stighud) då jag blivit nyfiken på det i år när jag börjat åka längdskidor igen, men aldrig orkar valla (apropå underhålla och sköta sina prylar ;) ).
Ottos i Grönklitt består av tre hus på rad med fem lägenheter i varje.
Boende. Vi bodde i en lägenhet i ett av husen hos Ottos i Grönklitt vilket vi gjorde även över julen. Det vi gillar med boendet är att det är gångavstånd till slalomområdet, att längdspår passerar utanför dörren samt att det är så generöst och genomtänkt. Det finns gemensamt utrymme där fem lägenheter delar på vallabod, skidförråd (låsbara) och bastu med relaxavdelning (du bokar din egen tid). Det finns pulkor och stjärtlappar att låna för alla boende, liksom diverse verktyg. I gemensamma utrymmet finns också böcker, spel och pussel att låna och använda. Det gör att boendet känns ”bjussigt” men också att det blir enkelt att vistas där. Och enkelhet gillar ju vi. :) Vi kan verkligen rekommendera att kontakta Ottos om du planerar en vistelse i Orsa Grönklitt.
Köket i vår lägenhet och in till höger vardagsrum med soffa.
Våffeljärn. Vi åkte upp till Orsa Grönklitt på alla hjärtans dag och i bilen upp kom barnen på att de ville äta våfflor. Vi äger inget våffeljärn, men hade planerat att stanna till vid barnens mormor och morfar på vägen upp, och frågade då om vi fick låna deras våffeljärn. Det fick vi gärna göra, och återlämna på vägen tillbaka till Stockholm.
Så, där har ni det, en hel del delningsekonomi under bara några dagars skidresa; bil, skidutrustning, pulkor, spel, gemensamma utrymmen och våffeljärn. Barnens vinterkläder är för övrigt även de hyrda (hos Hyber). Hållbart i stort och smått.
För att delningsekonomi ska fungera i samhället så krävs en kulturförändring. En kultur med empati och ansvar för andras saker. Med mindre individuellt ägande och mer kollektiv tillgång till saker. När tillräckligt många börjar agera annorlunda blir det nya beteendet den rådande kulturen. Därför börjar en kulturförändring med ditt och mitt agerande.
När använde du dig av delningsekonomi senast, det vill säga hyrde, delade eller lånade något? :)