Inkomstklyftorna i Sverige växer. Samtidigt tycks hållbarhetsklyftan växa sig ändå större. Å ena sidan har vi oss som funderar både en och två gånger inför ett köp, köper begagnat och researchar mer hållbara alternativ, köper kvalitet för att sakerna ska kunna vara i bruk länge (av oss eller någon annan), och funderar på flygstopp. Och på andra sidan sitter folk med mobilen i högsta hugg och shoppar via kinesiska Wish. Kväll efter kväll.
Varje dag landar över 100 000 paket från Kina på Arlanda från främst shoppingappen Wish (men även Alibaba och Ali express). Varje dag, året runt. Appen Wish har över 300 miljoner användare och är ett av världens största e-handelsföretag. Framgången? Att allt är löjligt billigt eftersom kunderna handlar direkt från fabrikerna i Kina utan mellanhänder. En gammal överenskommelse från mitten av 1900-talet då Kina räknades som u-land har dessutom gjort att frakten från Kina är kraftigt subventionerad. Nu har visserligen Postnord och Tullverket enats om att lägga på en avgift och moms på alla paket från Kina från och med 1 mars 2018. Kanske kan det dämpa vår självdestruktiva konsumtionsorgie något.
Beräkningar visar att ett 100-gramspaket som skickas från Kina till butik i Sverige (tillsammans med tusentals andra varor via fraktfartyg) ger utsläpp på 23 gram växthusgaser. Flygfrakten för samma paket till Wish-shopparen ger utsläpp på 488 gram (!). Räkna då ut hur mycket mer växthusgaser det går åt för 100 000 paket. Varav de flesta väger mer än 100 gram.
Miljön får ta en enormt stor kostnad. En textsnutt från vår bok Prylbanta beskriver det väl:
Vår förmåga och vilja att förstå slitaget och konsekvenserna för vår planet och för människor bortom vår egen närmaste krets övertrumfas av de kortsiktiga kickar som vi tycker oss få av konsumtion. Vi förstör platser på jorden som ligger utom synhåll och blundar för de orättvisor som överkonsumtionen av billiga prylar och kläder medför. Om det hade varit människor i ens närhet som drabbats så skulle det ha varit lättare att känna ansvar och att identifiera sig med offren.
Men hur kunde vi hamna här? I Sverige är vi välutbildade, de flesta har tillgång till internet. Vi kan läsa oss till i princip vad som helst. Vad har hänt med oss medvetna och naturälskande svenskar?
Jag blir provocerad av Wish och de som använder appen. Känner de inget ansvar och kan se annat än till just priset? Att något som verkar löjligt billigt på prislappen måste ha kostat i något annat led. Köper du något direkt från Kina så saknas de krav som svenska återförsäljare behöver förhålla sig till när det gäller bland annat kemikalier, säkerhet, miljö och barnarbete. Visst är det är ett privilegium att kunna välja bort det billiga. Men har man inte råd att betala vad det faktiskt kostar kanske man inte ska köpa det alls. Den allra billigaste konsumtionen är trots allt den som inte blir av.
Men för att inte avsluta i upprördhet och moll, så är medvetenhet ett första steg till förändring. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något och samtidigt vara en inspiration och förebild för andra. Om tillräckligt många börjar agera annorlunda blir det nya beteendet den rådande kulturen. Det krävs bara att en kritisk massa med människor agerar långsiktigt och medvetet.
Jag hoppas att om du som läser det här råkar ha appen Wish på din telefon raderar den och vågar agera annorlunda och vara en inspiration för andra att göra detsamma.
Vad tycker du om Wish?