För oss med ett intresse för minimalism är Paretoprincipen, dvs den klassiska 80/20-regeln, ingenting nytt men visste du att gamla hederliga Vilfredo Pareto även har en spännande och högst relevant effektivitet uppkallad efter sig?
Paretoeffektivitet eller Paretooptimalism om man så vill är ett tillstånd av resursfördelning där det är omöjligt att omfördela en enda resurs så att någon individ får det bättre, utan att göra situationen sämre för någon annan individ.
Ett konkret exempel är en person som äger tre hammare och ger bort två av dessa till två andra personer som inte redan har men behöver varsin hammare. Personen som tidigare hade tre hammare har med största sannolikhet inte fått det sämre medan de personer som tidigare var utan numera har fått det bättre. Världen har med andra ord blivit lite mer Paretoeffektiv.
Vi skulle på skoj kunna säga att nivå ett av minimalism är att tillämpa Paretoprincipen och enbart behålla de 20% av dina saker som tillför 80% av värdet i ditt liv. Nivå två av minimalism är att samtidigt tillämpa Paretoeffektivitet och på ett ansvarsfullt sätt säkerställa att de eliminerade 80 procenten kommer till användning och glädje hos någon annan. Både av miljömässiga och humanitära skäl.
Rent teoretiskt skulle du även kunna tillämpa Paretoeffektivitet på din tid, energi och pengar. Till exempel genom att ägna dig åt volontärarbete samt ge ekonomiska bidrag till diverse hjälporganisationer i lagom omfattning. Men det är överkurs för de flesta.
Hur noga är du med att tillämpa Paretoeffektivitet när du rensar i ditt hem och tillämpar du den på något annat sätt i ditt liv?
Detta med att se till att det utrensade kommer till någon som faktiskt använder det har jag tänkt mycket på de senaste månaderna. Det är ju lätt att bara ge allt till myrorna och tycka man gjort en god gärning. Men i så fall ska det vara saker som de verkligen kan sälja! Och det är inte alltid så lätt att avgöra.
Jag har börjat lägga lite mer tid på att sälja/skänka grejerna direkt till privatpersoner. Det är också bra för mig eftersom det blir lite besvärligare och jag då tänker till när nya grejer kommer in. Var det jobbigt att bli av med det gamla vill man kanske inte in i den sitsen igen.
Men då missar jag ju att bidra till myrorna.
Jag tänker att man ska hitta en lagom balans och se till att endast skänka bra, hela och fina grejer.
Hur gör ni?
Håller verkligen med om utmaningen du beskriver, dvs att skänka på rätt sätt. Det handlar inte bara om Myrorna, Stadsmissionen eller liknande utan även då man skänker till vänner och bekanta. Jag upplever det som att en del tar emot fast de egentligen inte behöver eller har plats bara för att det är kul med grejer. :)
Bra tänkt att skapa lite extra motstånd mot onödig shopping genom att ta ett större ansvar för att säljande och skänkandet sker ansvarsfallt.
Det mesta vi skänker går via Stadsmissionen som vi har i närheten. Allt är helt och det måste borde ha ett värde för någon annan men det går såklart aldrig säkert att veta.
När vi rensade stort inför flytt till en betydligt mindre lägenhet i höstas, la jag ut annonser på en lokal Facebooksida där man kan sälja möbler och prylar – med en rad om att nyanlända, fattiga studenter och andra med knapp ekonomi fick reducerat pris eller gratis. Vi fick allt sålt / skänkt i snabb takt. Kan tilläggas att ALLA flyktingar jag kom i kontakt med genom dessa annonser antingen erbjöd fullt pris eller hjälp i form av gentjänster. Vi bor i Berlin där det under senaste åren kommit många som försöker bygga upp ett nytt liv från noll – gissar att situationen är liknande på de flesta håll i Sverige… så det du vill bli av med kan betyda massor för nån annan.
Vad fint! :)
Att använda Facebook-grupper för att sälja och skänka är för övrigt något som verkar växa sig större för varje dag som går. Det är kul att se att det hela tiden uppstår lokala och enklare lösningar gör att göra sig av med prylar på ett ansvarigt sätt. :)
Det är nog så att väldigt många svenskar är bättre på ”överkursen”, dvs att ge pengagåvor då och då till välgörenhet och ibland ägna sig åt olika typer av volontärarbete (dit räknar jag även gratis arbete i barnens idrottsföreningar). Sådant sker ofta i det osynliga. Nära 100 % av dem som står i kassan på Erikshjälpen gör det helt utan betalning. (Men de bjuder på frukost.) Jag har själv stått där otaliga lördagar 9-15 i åratal. De grundläggande saker du tar upp är det nog svårare med för de flesta. Tillämpar jag paretoprincipen? Nja, men jag är i allra högsta grad medveten om den.
Själv har jag väldigt få i min bekantskapskrets som ägnar sig åt någon form av volontärarbete. Kanske pga att de flesta är mitt uppe i småbarnsåren och rätt trötta. Exakt hur det ligger till med pengagåvor är jag osäker på men jag tror inte att speciellt många närmare sig Paretoeffektivtet på den fronten. :)