Har du inför en särskild aktivitet eller tillställning, konsumerat för att känna dig säkrare, tryggare och mer förberedd? Det kan exempelvis vara att köpa ny teknisk utrustning och träningskläder när du börjat med en ny träningsform, en ny väska och block inför terminsstarten, eller nya skjortor och byxor inför starten på ett nytt jobb.
Det här är klassiska former av att kitta upp sig inför nya utmaningar. Ofta är det helt onödigt och följden blir att du snabbt samlar på dig onödigt dyra och överflödiga prylar eller kläder, som sedan riskerar att bli liggandes, samla damm och uppta förvaringsplats.
Dessutom finns det andra risker med denna typ av konsumtion:
- Prisokänslighet. Du tenderar att bli relativt okänslig för priset. Det känns plötsligt motiverat att köpa första bästa som löser ”problemet” till det pris som erbjuds. Dyr måste ju betyda bra, och dyrare bättre eller? Du försöker desperat köpa dig trygghet.
- Känslostyrt. Köpen sker ofta utan särskilt mycket research kring alternativa produkter och lösningar. Istället går du på känsla och inbillar dig att den där specialprylen eller plagget kommer göra utmaningen lättare och få dig att se och känna dig bättre än du egentligen är.
- Överflödigt. I majoriteten av fallen klarar du dig med befintlig utrustning och plagg som redan finns i garderoben. Det sitter mer i huvudet hos dig själv, kanske är det på den mentala delen du skulle lägga mer tid, energi och fokus, än på att springa i affärer. När detta visar sig kommer prylen ligga oanvänd i hemmet bland övriga överflödiga saker. :)
Konsumtionen blir en mental krycka att luta sig mot. Lite som att läsa på mer och mer om något du egentligen redan har tillräckligt med kunskap om för att utföra uppgiften eller aktiviteten. Det bottnar i osäkerhet eller stress och efter inköpet eller ytterligare en läst bok på samma ämne, känner du dig lugnare och mer förberedd.
En lösning kan vara att hyra specialprylarna som du inbillat dig att du behöver. Varför inte genom appen Hygglo? Då slipper du frakta, förvara, vårda och på annat sätt spendera tid, pengar och mentalt fokus på dem i ett längre perspektiv. Dessutom visar det sig såklart ofta att du inte behöver allt du trodde dig behöva, då är det extra skönt att få lämna tillbaka sakerna.
Har du kittat upp dig onödigt mycket inför någon aktivitet eller utmaning?
Ännu ett bra inlägg! Jag har funderat en del på det här. Det är så lätt att låta vår utsida och våra konsumtionsmöjligheter styra vårt självförtroende. Grejerna blir som en uniform för att skydda oss från andras åsikter…
Pratade med en äldre släkting för några år sedan som just inte förstod varför man numera kittar upp sig med prylar/kläder innan något. Han sa att när han var ung och man hade ett intresse, ex skidor.. då köpte man ett par begagnade som man åkte på tills de gick itu, o sen köpte ett par nya fina när man visste det var detta man ville göra. Men att man numera typ bestämmer sig för att skidor är ens grej, köper skidor, kläder, prylar osv och sen kanske inser att det inte var så kul.
Den farligaste situationen för mig är när det är en aktivitet som jag redan _vet_ att jag gillar, en pryl jag vet att jag behöver men jag också ska göra något utmanande. Då är det väldigt lätt att motivera för sig själv att det är värt pengarna att köpa dyrt och märken som känns som kvalitet. Som de senaste två vårarna. Jag älskar utförsåkning över allt annat och har då bokat resor med UCPA och kurser som är på gränsen till att jag klarar av dem (även så i år :) ) för att jag vill utvecklas. Första året behövde jag verkligen ett nytt skidställ och förra året en ny lager 2-tröja och nya vantar, men prylarna blev nog betydligt dyrare än de hade blivit om jag hade anmält mig till en enkel kurs. I år behöver jag som tur är inget så jag hoppas att jag lyckas hålla mig ifrån affärerna.
Bra inlägg!
Minns jag rätt att fru Minimalist köpte ett par kompressionstights för ett tag sedan? Jag tar gärna en kort recension i så fall. Jag sneglar själv på ett par från 2XU men undrar om de är värda priset?
Bra minne, och jag sneglade ju också på dem en längre tid innan jag slog till. :)
Recension: Jag älskar dem och har redan börjat sukta efter ett par ytterligare då dessa är de träningstights jag använder numera, både på gymmet och vid löpning. Jättesköna! Jag tycker helt klart de är värda pengarna, men försök passa på när du får någon form av rabatt, tror jag betalade ca 800 kr inkl frakt för mina. Och var noga när du väljer storlek för det finns många olika, jag köpte den storlek som slutar på T som står för Tall (exempelvis XST) även om jag inte är jättelång (168 cm) så vill jag gärna att träningtights hellre ska gå upp lite i midjan och vara långa i benen, än tvärtom det vill säga att de halkar ner vid rumpan när man gör benböj eller glipar mycket nere vid ankeln. Men är ju en smaksak. :)
Jag känner igen mig, typ som i somras när jag skulle börja springa… ?
”Lite som att läsa på mer och mer om något du egentligen redan har tillräckligt med kunskap om för att utföra uppgiften eller aktiviteten. Det bottnar i osäkerhet eller stress och efter inköpet eller ytterligare en läst bok på samma ämne, känner du dig lugnare och mer förberedd”
Nämen, det här var intressant. Trodde inte att äkta intresse för att fördjupa sig ”mer än nödvändigt” i t ex vissa ämnen/böcker kunde tolkas som osäkerhet och att man känner sig ”lugnare” och ”mer förberedd” efteråt. Brukar inte tolka kläd-, design- och inredningsintresserade människor som så osäkra utan som personer som verkligen har god smak och gillar att snygga till sig och ha stilfulla saker omkring sig helt enkelt. Det gäller alltså främst vuxna och om det inte uppenbart ter sig överdrivet och som slaveri under märken som kostar mer än vad personens ekonomi tillåter.
Detta var verkligen ett nytt perspektiv då jag själv är äkta intresserad av att gräva ned mig i ”onödiga” saker som ej behövs för t ex ett jobb. Då tolkar jag andra utifrån denna motivation som att de bara gillar andra grejer, inte som något som har med lugn och säkerhet att göra! Brukar utgå från att de flesta är rätt så trygga, jag är väl naiv… :)
Exakt så! Det kanske är en trygghetsgrej som ni skriver. Våran svaga ”kitta-punkt” är som jag nyligen insett: resor!! Allt köps utan en tanke på pris: elladdare, bikini, vätskeersättning, åksjukepiller och hej och hå. Hälften packas inte ens upp ur resväskan…Samt att det mesta finns ju på plats om det verkligen är nödvändigt och du inte åker till en öde ö…
I höstas gick jag med i en träningsgrupp som tränar styrka och intervallöpning utomhus hela året. Idag pratades det väldigt om löparskor med dubbar/broddar, och jag kände bara ”inte ett par skor till”. Det gick ok med vanliga löparskor idag, blir det för illa med is någon gång så hoppar jag hellre över det träningspasset än att handlar på mig skor/lösa broddor får några få pass per vinter.
Har ofta upplevt att jag själv och andra köper något som första insats på ett större eller nytt projekt. Jag tror att det, förutom det ni skriver, handlar om att det är ett enkelt steg att ta och känslan av att vara på väg infinner sig genast. Vi VET hur man köper saker. Det kan också bli självbekräftande -att vi behöver den för att vi köper den (och inte bara att vi köper den för att vi tror vi behöver den). Den som vill börja åka långfärdsskridskor kan t.ex. med lätthet köpa ett par isdubbar och därmed få känslan av att vara en långfärdsskridskoåkare utan att behöva ta ett enda skär på den läskiga, bräckliga isen.
Just att börja med ett par isdubbar låter mycket klokt om man ska åka skridskor eller för den delen bara promenera på sjöis. Typisk detalj som folk slarvar med – ”eftersom jag inte har behövt den kommer jag inte att behöva den”.
Lite som brandsläckare. Jag tror att en minoritet har brandsläckare i lägenheten, ibland av slentrian, kanske i vissa fall såna där citytyper som tycker att de inte smälter in i ”inredningsstilen”. Men jag har en stor röd sexkilos pulversläckare i ett hörn av köket, en välkommen anblick när jag äter frukost, trygg i förvissningen om att den släcker en eventuell brand – allt medan den stackars citytypen grillas till krispig konsistens i sin övertända lägenhet som snabbt går från minimalistiskt vitt till minimalistiskt svart :-)
Detta hände mig i Söndags. Alltså för mindre än en vecka sedan. Jag läser till idrott och hälsa lärare och är på praktik just nu. I söndags kände jag mig så nervös och tänkte att det berodde på att jag hade fel utrustning. Åkte och köpte flera plagg som passar en idrottslärare. Som tur är har jag prislappen kvar på allt utom på ett par byxor. I helgen ska jag lämna tillbaka allt, då jag efter att ha läst ditt inlägg insett att det var helt onödiga köp :)
Haha, vad kul att höra! =D Eller det är ju synd att det är så vanligt förekommande men bra att du insåg att det var onödiga köp och har möjlighet att lämna tillbaka det mesta.
Jag studerar och hade kollegieblock sedan innan. Dock tröttnade jag på att framsidan oftast släpper efter ett tag. När den senaste kursen startade investerade jag istället i ett block med hård pärm och det ångrar jag inte ☺
Kom faktiskt ganska osökt att tänka på detta inlägg då jag igår köpte ett gymkort och nu står i valet och kvalet nya träningsbyxor/träna i avlagda jeans.
Det här kan vara ett resonemang som är lite svårt att få in om man gillar att studera eller träna, men:
Ponera att man är väldigt lat och skoltrött men ändå gett sig den på att plugga. Så var det för mig. Tänk att man inte alls vill bo i korridorsrum och inte ha råd med bil, uteätande, fin stereoanläggning eller vad man nu önskar sig men att industrijobben på hemorten är slut och att man pluggar för att kanske ha råd med det där i framtiden.
Då kan det kännas – inte roligare, men lite mindre tråkigt – att gå den där mattekursen om man har fina understrykningspennor och en sån där fiffig Bicpenna som skriver i fyra färger. Ett knep att ”lura sig själv” att plugga. Det kan funka. Om det i slutändan puttar tentan från ett IG till en 3:a är det värt det.
Eller träning. Nu gillar ju Minimalisterna att träna, så det här låter kanske konstigt, men:
Jag hatar att träna. När jag var 16-17 år tränade jag i och för sig hyfsat mycket, men av en enda anledning: att få göra något kul i lumpen. Absoluta drömmen var stridsflygare, tänkte att det kanske kunde gå om jag tränade som fan och lasrade bort närsyntheten. Så det var skoljympa, jogging, karate och styrkelyft, kanske fem gånger i veckan som mest. Men jag gillade det inte egentligen. Nån sån där ”endorfinkick” som en del idrottsmän talar om har jag aldrig upplevt. Gissar att det känns som sprit, kaffe, sex eller cigaretter gör för oss andra.
När jag fyllde 18 mönstrade jag, och fick – frisedel. För en åkomma som jag knappt visste att jag hade och inte själv såg som ett problem.
Jag tror att jag tränade karate en gång efter det. Intresset bara dog. Springer Midnattsloppet ibland för att få medaljen, men tränar sällan innan.
Men jag skulle så gärna vilja bygga muskler och få en snygg kropp, så jag köper gymkort ibland. För ett år sedan köpte jag ett för ett par tusen och använde det kanske fyra-fem gånger. Åh, tänk om jag kunde betala någon annan för att träna åt mig, då skulle jag gladeligen göra det!
Fast det kan jag ju inte. Men med en ny träningsoverall blir det kanske lite mindre segt att masa sig till gymmet – jag kanske kommer att träna tio gånger det här året? Även om det går jättebra med en vanlig bomulls-t-shirt, i min krafts dagar sprang jag milen under timmen i en sån.
(Jag var förresten för lång för att bli stridsflygare, så det hade inte gått i alla fall. Men jag önskar att jag vore modig nog att våga laseroperera bort mitt synfel ändå, eftersom jag har komplex för mina glasögon och inte vill vara killen som har såna. Så de åker alltid av när det kommer fram en kamera, och jag de-taggar facebookfoton där någon fotat mig med synkorrigerande glasögon eller dålig hållning).