Exponentiell nostalgisk ränta

Blir det emotionellt jobbigare att slänga många typer av saker ju längre jag väntar? Den frågan ställde jag mig i början av året under rensning av flyttkartong efter flyttkartong fulla med pärmar med anteckningar och kursmaterial från mina civilingenjörsstudier på KTH (Kungliga Tekniska Högskolan).

Anteckningarna i lådorna var mellan 7 och 12 år gamla. Anledningen till att jag sparade dem var att jag efter avslutade studier naivt trodde att jag kunde ha nytta av anteckningarna senare i arbetslivet. Dock är arbetslivet, enligt min erfarenhet, långt ifrån den akademiska världen och anteckningarna blev liggandes oanvända i sina kartonger år efter år.

I samma veva som jag och Fru Minimalist flyttade ihop och blev bitna av idén kring minimalism bestämde jag mig för att rensa ur flyttkartongerna. Något jag trodde skulle gå relativt snabbt och enkelt, men där misstog jag mig.

När jag väl började rensa tog det emot rejält att slänga delar av innehållet. Till exempel uppkopierade kompendier var enkla att slänga, medan det var betydligt värre med de genomarbetade föreläsningsanteckningar jag skrivit för hand. För dem hade det helt enkelt uppstått nostalgi hos mig och då upphör alla logiska resonemang att fungera. Det vill säga trots att anteckningarna inte hade något som helst praktiskt värde för mig, var det svårt att göra sig av med dem då de påminde mig om mina roliga år som ung teknolog.

Jag funderade lite på detta och kom, eftersom vi talar om mina gamla ingenjörsstudier, fram till en riktigt nördig modell för att beskriva mina insikter:

nostalgiskt startvärde * nostalgisk räntesats ^ tid = nostalgiskt slutvärde

Det nostalgiska startvärdet kommer av hur personligt eller emotionellt laddat något är från början. En gammal mobiltelefon eller ett A4-papper är inte särskilt personligt medan ditt barns första teckning eller din mormors handvävda bordsduk har ett betydligt högre startvärde. Den nostalgiska räntesatsen är även den relativ till hur personligt något var från början. Tiden är såklart den tid som förflutit sedan prylen kom in i ditt liv (förslagsvis räknat i år) och det nostalgiska slutvärdet styr hur jobbigt det är att göra sig av med sakerna även om de inte har något praktiskt värde eller fyller något konkret behov idag.

Låt mig förtydliga med två räkneexempel med värden tagna ur luften.

Din gamla mobiltelefon:

  • nostalgiskt startvärde = 1
  • nostalgisk räntesats = 5%
  • tid = 3 år
  • nostalgiskt slutvärde = 1*1,05^3 ≈ 1,1

Din mormors handvävda bordsdukar:

  • nostalgiskt startvärde = 2
  • nostalgisk räntesats = 10%
  • tid = 40 år
  • nostalgiskt slutvärde = 2*1,10^40 ≈ 90,5

Det vill säga att det är ungefär 90,5/1,1 ≈ 82 gånger jobbigare att göra sig av med mormors gamla bordsduk efter 40 år än din gamla mobiltelefon efter tre år, trots att det nostalgiska startvärdet inte var speciellt högt i något av fallen.

Vad jag försöker förmedla med inlägget är såklart inte en seriös matematisk modell för att räkna ut hur jobbigt det kommer bli att rensa bort något när du väl får tummen ur, utan istället vikten av att i tid göra dig av med saker som idag inte är speciellt viktiga för dig. Dels för din egen skull men också för dina barn och barnbarns skull. På så vis slipper både du och din familj mycket ångest, dåligt samvete och stora onödiga förvaringskostnader framöver.

Har du saker i ditt hem som du verkligen inte behöver, använder eller kanske inte ens gillar, men som du ändå behåller av nostalgiska skäl?

11 reaktion på “Exponentiell nostalgisk ränta

  1. En annan Sara

    Ha! Jag gillar idén med en nostalgisk räntesats – mycket strukturerat. Dock kan viss modifikation behöva göras om prylen inte tillhörde/har koppling till dig från början. Ta gamla foton t.ex. De är jätteviktiga för min mormor eftersom det är foton på hennes kamrater från förr i tiden. För mig är de dock inte värda alls mycket, eftersom jag inte har någon emotionell koppling till personerna på fotona.

    Svara
    1. Herr Minimalist Inläggsförfattare

      Jag visste väl att det måste finnas någon annan nörd där ute som förstår att uppskatta modellen. ;)

      I liknande fall som du beskriver kanske det nostalgiska startvärdet är 0 vilket såklart betyder att det nostalgiska slutvärdet blir samma? :)

  2. Malin

    Jag gillar modellen, men tycker att det motsatta är vanligare: att det snarare blir enklare att slänga saker med tiden, när man s à s blivit ”mentalt färdig” med dem. Ett typexrmpel är att jag just rensat ut en del gammal kurslitteratur/anteckningar – mycket av det hade jag inte slängt för ett gäng år sedan, och likaså vet jag att en del av det jag har kvar kommer att slängas om några år :)

    Svara
    1. Herr Minimalist Inläggsförfattare

      Min teori är att saker blir mer nostalgiska om de på något sätt är skapade av en själv eller en nära eller kär person och återspeglar dennes personlighet och kreativitet. Tex en teckning av ett ditt barn eller ett personligt brev från din mormor.

      I ditt exempel med studieböcker börjar dessa troligen helt utan nostalgi men däremot med ett potentiellt behov som du med tiden inser inte finns och då blir det lättare att göra sig av med sakerna. Dvs den processen är inte relaterad till nostalgi och emotionell koppling utan rent behov eller misstanke om behov.

      I mitt fall är det inte heller några problem att göra mig av med studieböckerna rent emotionellt (däremot ser jag gärna att jag kan sälja dem eller att de kommer till användning hos någon annan) men anteckningarna som jag lagt ned massor av möda på att göra tydliga och snudd på vackra var det värre med. :)

  3. Eva

    Nu hör matte och logik inte till mina främsta förmågor så jag undrar varför räntesatsen var 10% för mormors dukar och bara 5% för gamla mobilen…

    Roligt nördig tankegång dock. ;) Är inte förvånad då jag har ett par bekanta som pluggat på KTH och som är otroligt nördiga, särskilt killen som pluggat teknisk fysik. Den andre – elektrokillen – skäms lite över sin nördighet och lådsas vara ”normal” men hans plötsliga uträkningar och formelpyssel skiner igenom ibland…bara kul anser jag.

    Det där med studiematerial sedan…jag gick igenom det nyligen. Så enormt mycket papper, kompendium, uppsatser och böcker. Hade sparat i princip varenda liten papper och varje anteckning under 5 års studier. Men då det var den mest lyckliga tiden i mitt liv så grät jag en skvätt och sedan slängde jag en tredjedel ungefär men absolut inte egna anteckningar. Ännu aktuella böcker har jag sålt i Campusbutiken.

    Man får ha överseende med sig själv – det finns en tid för allt. En vacker dag, kanske på ålderns höst, är man i bästa fall beredd att avstå allt och cirkeln är sluten. Man går ur världen på samma sätt man kom in i den – tomhänt.

    :)

    Svara
  4. Liie

    Det här var lite intressant, men det här med matte var aldrig min starka sida.. Vad är ^ och hur räknar man det? Och mobiltelefonen har startvärde 1 och mormors duk 2, men ändå säger du att duken har ett betydligt högre startvärde, från ett till två kan jag tycka inte är så stor ökning, men jag fattar ju inte heller hur man räknar så förklara gärna varför det är så, skulle vilja räkna på något eget och se om det stämmer :)

    Svara
  5. Pingback: Göra av med | Anmaja

  6. Pingback: Shoppa på resa | Händelsevis

  7. Pingback: Månadens in och ut - Juni 2014 | Spartankar

  8. Pingback: Rensa ut – leksaker | Händelsevis

Kommentera