Fördelar med att vara en late adopter

Det talas ofta om nyttan med early adopters det vill säga de personer som är först med att köpa och börja använda ny teknik. Däremot talas det sällan om nyttan av ”late adopters” som ofta går under det mindre smekfulla namnet ”late majority” eller ”laggards”.

Innan vi får oss själva att framstå som teknikhatare eller motsvarande vill vi poängtera att vi verkligen gillar ny och spännande teknik, och inte är sena att införskaffa denna om det finns ett otillfredsställt konkret behov, samt om den går att få tag på av bra kvalitet till rimligt pris.

Men idag tänkte vi slå ett slag för dem som inte har så bråttom, vilket faktiskt även stämmer in på oss ibland. Helgen som var fick vi nämligen en ny TV av fru Minimalists föräldrar som tröttnat på sin knappt två år gamla 42-tummare och skaffat en ny ännu plattare 52-tummare istället. Vi som inte tittar så mycket på TV hade egentligen inga planer på att byta ut vår fullt fungerande cirka 8 år gamla halvtjocka 32-tums plasma-TV men när vi nu utan kostnad och med leverans till dörren fick en ny så tackade vi såklart ja.

För att sammanfatta teknikrockaden så blev vi glada av att få en ny bättre TV, fru Minimalists föräldrar blev också glada och eliminerade eventuellt dåligt samvete då deras ganska nya med redundanta TV kommer till nytta hos någon de bryr sig om. Och den person som förhoppningsvis köper vår gamla TV på en Ta till vara-butik för en spottstyver blir förhoppningsvis glad hen med.

Hade alla personer velat och haft möjlighet att ligga i framkant hade det inte funnits någon andrahandsmarknad för teknik, kläder och prylar men tack vare alla ”late adopters” så kommer även det som annars hamnat på soptippen eller stått och samlat damm i ett förråd till användning och det är vi väldigt glada för.

Har du något utpräglat område där du är en ”late” men lika glad för det ”adopter” och i så fall vilket och av vilken anledning?

19 reaktion på “Fördelar med att vara en late adopter

  1. Camilla

    Jag tycker det är intressant det där med folk som skaffar ny tv(och andra tekniska saker) fast de redan har en fungerande tv. Okej jag ska erkänna att jag övergav min gamla 20 tums tv hos mina föräldrar när jag flyttade in i min lägenhet här i Sthlm. Men det var enbart för att den skulle vara alldeles för liten för det avståndet den nu står på, jag skulle inte se texten så bra. Men skulle aldrig vilja byta ut min tv innan den är helt kaputt.

    Telefonen däremot är jag sugen på en nyare, den jag har är ca 2,5 år gammal och knappen funkar inte alltid men tillräckligt ofta för att jag ska tveka till att köpa en ny. Men tror jag väntar nåt år tills de nya är lite billigare. :) jag tror att jag är lite sådär att jag ibland vill ha vissa nya teknikgrejer men har jag det redan och det fungerar känns det rätt onödigt att köpa nytt och så blir jag lite snål av mig då.

    Svara
    1. Herr Minimalist Inläggsförfattare

      Det låter som en sund balans du har hittat. :)

      Köp ska ju helst ske baserat på konkreta behov men ibland är det faktiskt svårt att avgöra när något bara är gammalt alternativt för gammalt. Speciellt med teknik. Det är kanske värt ett inlägg i sig. :)

  2. Amelia

    Mobiltelefoner. Jag hade min senaste i sju år och köpte en ny när den tvärdog förra våren. Jag köpte ingen smartphone till mångas frustration, utan en liten och händig ”dumbphone” – en Sony Ericsson GreenHeart. Min 70-åriga far har en likadan. Jag ville egentligen ha en telefon utan kamera och möjlighet till internet, men mamma (som äger en iPhone!) protesterade för att hon ville kunna skicka mms till mig.

    Visst, ibland är det drygt att inte kunna kolla busstider på mobilen eller att inte kunna hänga med i allt app-snack, men när jag tänker efter har jag egentligen bara fyra baskrav på min mobiltelefon; Den ska kunna ringa. Den ska kunna förmedla en godkänd ljudbild både till den jag ringer och till mig, alltså inga brus- och burkljud. Den ska kunna smsa. Den ska hålla när jag tappar den, för jag är en otroligt klumpig människa och mina teknikprylar måste kunna stå ut med upprepade smällar ;)

    Svara
    1. Herr Minimalist Inläggsförfattare

      Även jag höll länge emot smartphone-trenden, mest pga att jag tyckte dessa var oskäligt dyra i början. Visserligen var jag hela tiden toksugen på en iPhone men jag hade redan en liten smidigt Ericsson-telefon med batteritid på en vecka samt en Apple iPod som fyllde app- och lekbehovet.

      Men i januari 2012 kunde jag inte hålla emot längre och sålde av Ericssonen och iPoden och köpte en iPhone 4S istället. Kanonbra beslut ur vissa aspekter, tex att jag ersatte två saker med en samt att skillnaden i användarvänlighet var enorm . Kanondåligt ur andra aspekter eftersom rätt mycket tid per dag numera går åt att stirra ned i den lilla skärmen och dessutom kostade den betydligt mer. I mitt fall var det nog totalt sett en förbättring på många sätt då iPhonen är mer eller mindre oumbärlig då jag reser osv. :)

  3. Granntanten

    Jag adopterade en iPhone 4 av en kursare för ett år sen. Hen ville ha en femma och jag behövde en ny telefon eftersom den förra hade hörbarhet nolla (vilket i sig är rätt fånigt när det gäller just mobiltelefoner). Så jag gav en femhundring för den, och är supernöjd. Och inte behövde jag förlänga mitt abonnemang för 200 kr extra i månaden i 2 år nånstans heller – världens bästa nejtack-argument till säljare…

    Svara
  4. johanna

    Heja Amelia! Jag kör samma som dig där. Har en ärvd Nokia som aldrig varit ute på internet och trivs väldigt bra med den. Ska ha den tills den rasar och sen är tanken att tigga till mig någon likande som någon annan har skräpandes i nån låda. Min son, som nu är åtta, undrade redan för nåt år sedan varför alla vuxna som har iphone sitter och håller på med den hela tiden (han hade noterat det när han spelade innebandymatch). En sån kommentar gör mig inte direkt sugen på att skaffa smartphone. Jag upplever också att människor ofta kan vara mer närvarande på sociala medier fast man sitter mitt emot dem. Jag vill inte bli sådan!

    Ni har en väldigt intressant blogg förresten, har precis hittat den och börjat följa.

    Svara
  5. metamorphosis

    Åh så igenkännande detta blev!
    Det där med telefonerna, det känner jag igen! Senast jag köpte en telefon var, ja 10-11 år sedan? Sedan dess har jag övertagit andras telefoner, och trott eller ej så har gått alldeles utmärkt! :)

    Jag känner helt enkelt inte att jag vill lägga så mycket pengar som det gäller på att vara först med tekniska prylar och dessupotm går det helt stick i stäv med mina tankar kring ett hållbart samhälle, återbruk etc.

    Svara
  6. emelina

    Jag var väldigt sen med att få en smart phone. Jag har aldrig någonsin köpt en ny mobil, utan ärver istället min fars gamla mobiler. Han tycker det är viktigt med en bra kamera till mobilen, då han är ute och går mycket och åker ut på sjön – med andra ord så tar han väldigt mycket bilder. Så när det kommer ut en ny mobil, och han har känt att den gamla krånglar med kameran, eller helt enkelt inte levt upp till hans förväntningar, så kommer den gamla telefonen på posten till mig.
    Detta betyder ju såklart att jag ”upptäckt smart phone-världen” och nu känner att jag inte kan leva utan dem. Men med en gammal modell, som i ärlighetens namn inte klarar av så mycket, så dämpas behoven för alla coola appar för de som har tillräcklig prestanda på sina mobiler för att klara av.

    Jag använder i huvudsak tre appar, som egentligen inte behövs. Tradera, Patiens och en Nyheter-app. Jag känner att de räcker, och blir inte längre litet småsur över att jag inte kan spela de senaste mobilspelen. Det finns liksom inget behov.

    Dessutom känns det bra att saker återanvänds. Och är så tacksam att jag ens kan få använda en smart phone.

    Svara
    1. Herr Minimalist Inläggsförfattare

      Precis, och glöm inte alla pengar du sparar på att slippa köpa nya telefoner och den tid du sparar på att inte leka med alla coola appar och spel varje dag. Win-Win! :)

  7. Camilla

    Kan säga att byta till en smartphone var det bästa jag gjort i mobilväg. Inte för att jag vill försöka övertala nån annan till att skaffa en. :) Men för mig som jobbar som teckenspråkstolk och åker runt till nya ställen hela tiden så är det helt underbart att kunna kolla karta i mobilen. Har sparat mkt papper. :) även resvägar när man får ändrade jobb.

    Svara
    1. Herr Minimalist Inläggsförfattare

      Då hade du ett uppenbart behov och då är det helt rätt att införskaffa något som löser behovet. Jag själv är också kanonnöjd med min smartphone och skulle ha svårt att vara utan, men så fyller den också många konkreta behov även för mig som reser mycket. :)

  8. Liie

    Egentligen så köper jag aldrig ny teknik, om inte den gamla slutat fungera helt. Men jag måste säga som de andra, mobiltelefoner lägger jag aldrig pengar på, har aldrig köpt en egen. Fick min första nya när jag var 13, fram till det att jag var 20 hade jag fått två nya till av mina föräldrar i present, och varje gång tog mamma över min gamla. Men sen jag slutade att få mobiler i present är det jag som är den som tar över gamla, från min sambo. För bara någon månad sedan köpte han ny smartphone så jag fick äntligen hans gamla. Den har 3 år på nacken och är lite seg ibland, men det gör inte mig något, huvudsaken jag kan vara nåbar och ha ett par appar som förenklar vardagen lite så är jag nöjd, vill inte bli för beroende heller. Är glad att den kom till nytta och att jag fick den gratis, och är väldigt stolt över min tekniknörd till sambo som hållit sig till samma mobil i hela tre år trots att alla runtomkring har uppgraderat :)

    Svara
  9. Julia

    För min del är jag återhållsam med det mesta i elektronikväg. När jag köpte ny tv köpte jag en liten 17″ för att jag tycker att tv är fult och så använder jag inte den så mycket. Jag ser så sällan på tv att jag inte skulle känna mig det minsta ”lat” om jag parkerade mig framför den några dygn i sträck.
    Jag upplever att folk tycker att det är väldigt provocerande när man har en sådan inställning till elektronik. Jag har i stort sätt samma inställning ang bilägandet.
    Själv blir jag nästan lite barsligt provocerad av att folk är så fixerade vid elekronik och bilar och dessutom tycker att det visar status.

    Svara
    1. Herr Minimalist Inläggsförfattare

      Haha, det påminner mig om en kompis som blir väldigt provocerad av andra människor som påstår att de inte kikar på TV. Han själv har fyra TV-apparater i sin villa så att han inte ska behöva gå så långt om han blir sugen. :)

  10. Samara

    när jag fyllde år i våras fick jag mitt livs första smartphone, den är bra att ha, men inget jag är beroende av, jag sätter på den typ 2-3 ggr i veckan.
    Vi köpte platt tv för 4 år sen, bara för att vår tv la av, den var sen 91, men hade jag kunnat köpa en ny tjocktv så hade jag gjort det, de platta kan man ju inte ha prydnadsgrejer på ;)

    på övervåningen har vi en tv sen 94, den funkar fint.

    Svara

Kommentera