Gästminimalister berättar: Fru Granath

I serien gästminimalister berättar ger vi våra läsare och bloggrannar möjlighet att med sina egna ord beskriva och inspirera med sin minimalistiska resa.

Nedan hittar du fru Granaths berättelse om hur hon och hennes familj valt att leva på betydligt mindre yta än många andra tvåbarnsfamiljer, samt hur ett minimalistiskt förhållningssätt har gjort detta, inte bara möjligt, utan också enkelt.

”Grattis till tillökningen! Tänk, nu är ni tvåbarnsföräldrar. Då är det väl dags att flytta till något större?” Ehum, nej vi tänkte faktiskt bo kvar så länge som möjligt. Faktum är att vi trivs bättre än någonsin och att vår lägenhet aldrig har känts så hemtrevlig och rymlig som nu. Jag är fru Granath och bor med min familj på 66 kvadrat.

När vi väntade vårt första barn fick vi hem en checklista på över 100 nödvändiga prylar som vår närmaste barnbutik välvilligt sammanställt. Vi jämförde med vår egen lista på fem saker, såg oss runt i hemmet och insåg att nu var det dags att tänka smart.

Vår lägenhet består av två rum och kök. Som i de flesta flerbostadshus byggda under det senaste decenniet har förvaringsutrymmen som garderober och skåp omvandlats till en klädkammare. I vår lägenhet råkar denna klädkammare vara försedd med fönster och parkettgolv liksom i övriga rum.

I en handvändning (nåväl, det tog den blivande pappan en hel helg att med handkraft driva ut de decimeterlånga betongskruvarna till vägghyllorna, sedan ytterligare en helg för spackling, målning och tapetsering) så hade vi ett litet barnrum. Däremot hade vi inte längre något förvaringsutrymme. Det blev en prylrensning av historiska mått. Efteråt gick jag ned till vårt källarförråd flera dagar i rad bara för att beundra ordningen.

När vår dotter, som snart fyller tre år, föddes hoppades vi kunna bo kvar i vår lägenhet i ytterligare två år. Nu när den tiden har passerats och vi även har fått en liten son känns det inte alls overkligt att vi kommer att kunna bo kvar till dess att de börjar skolan. Ett minimalistiskt förhållningssätt har gjort det möjligt.

Idag ryms alla kläder i en dubbelgarderob och en byrå som står inne i vårt sovrum. De ytterkläder som vi använder för säsongen får plats i hallen och övriga förvarar vi i källarförrådet. I barnrummet sover numera båda barnen – sonen i en spjälsäng och dottern i en liten juniorsäng. Vid den ena sänggavel står en byrå med leksaker och vid den andra står en garderob som nu rymmer alla prylar från klädkammaren (jo, vi hade mer än bara kläder där) som undkom rensningen. Rummet är knappt fyra kvadratmeter och ändå får vi ständigt förtjusta tillrop av vänner som överraskas av hur rymligt det känns. När sonen vuxit ur spjälsängen tänkte vi byta till en liten våningssäng som vi hittat på internet. Den får plats längs kortsidan av rummet och på så vis kommer det att frigöras mer golvutrymme att röra sig på.

Barnrummet

Vi bor inte kvar i vår lägenhet av ekonomiska skäl. Tvärt om skulle vi för samma pengar som vi betalar i hyra klara av både ränta och amortering på en villa (åtminstone på pappret, kostnaderna för oförutsedda händelser och nödvändiga saker verkar dra iväg i samma stund som mäklaren lämnar över nycklarna). Att vi väljer att bo kvar beror främst på att vi trivs så bra i området, att hyran för en större lägenhet i samma område ligger i överkant och att vi vill leva en så enkel tillvaro som möjligt medan barnen är små.

Vårt boende kräver inget underhåll och det tycker vi känns jätteskönt när vi ser hur våra vänner lägger varje ledig stund på att fixa med något för att sedan byta av den andra som haft hand om barnen. Avsaknaden av trädgård har vi kompenserat med en odlingslott på 70 kvadratmeter som kostar oss en hundralapp i årsavgift och där barnen kan krypa runt bäst de vill bland jord, hallonsnår och potatisblast.

Vi saknar inget av det som vi har rensat ut. Att bara behålla saker vi använder eller tycker särskilt mycket om och att ha full koll på vad som ligger nedpackat i källarförrådet gör att vi inte längre köper på oss något onödigt. Barnkläder finansierar vi helt genom att sälja de plagg som blivit urvuxna på Tradera och sedan fynda fint och ofta oanvänt på loppisar (andrahandsmarknaden för barngrejer är oslagbar). Numera önskar vi oss även främst presentkort till barnkläder vid födelsedagar och liknande. Leksaker finns det onekligen gott om även i vårt hem men allt har sin plats.

Ett skåp i vardagsrumsskänken rymmer diverse pyssel, en hylla i tv-bänken gömmer spel och backar med lego och trätågbana står bakom soffans kortsida. Saker som barnen inte längre leker med tar vi ned till förrådet en tid och tar upp annat som de får återupptäcka. Detta gör att vår lägenhet går väldigt snabbt att städa. Det tar oss sällan mer än ett par minuter att återställa vardagsrummet (jag har hört att det är där leksakerna hamnar även hemma hos andra) från ett bombnedslag vilket gör att vi, när barnen slocknat för kvällen har gott om egentid. Det är bland annat då som pappan ägnar sig åt att skriva meterlånga inlägg på sin aktieblogg :)

Jag vill avsluta med att dela med mig av ett tankesätt som hjälper mig mycket i småbarnsvardagen och som jag tror kan appliceras rakt av för den som önskar få lite mer ordning och reda i sin tillvaro. Det är att varje sak man gör räknas. För min del kan det kännas som ett oöverstigligt berg att för tredje gången på en och samma dag ta reda på oredan kring matbordet och i köket efter en måltid. Eftersom vi har en öppen planlösning mellan köket och vardagsrummet kan jag inte stänga dörren om eländet heller. I den stunden försöker jag tänka att om jag så bara plockar upp ett enda majskorn från golvet så är det bättre än inget. Då känns det lättare. Och ser man på, har jag väl plockat upp ett så brukar alla de omkringliggande följa med av bara farten. Kanske att det kan fungera nästa gång du öppnar en skåplucka och ser några prylar som du inte använt på länge?

Om även du är intresserad av att medverka som gästminimalist på bloggen så hittar du all information om hur du går till väga här.

17 tankar kring ”Gästminimalister berättar: Fru Granath

  1. ekomammaistan

    Åh vad kul och motiverande att läsa!

    Vi funderar lite på ett nytt boende, framför allt för att kunna ta makten över hur vi vill bo och vad vi ska betala (bor visserligen bra idag men i en väldigt dyr nyproducerad hyresrätt) och det är verkligen inspirereande att se exempel på familjer med små boenden. Vi har dessutom ungefär samma förhållningssätt som ovan fast vi har större just nu, så vi skulle absolut klara oss på en mindre yta.

    Gissar på att Fru Granath inte har någon blogg? Hade varit kul att läsa mer…

    Svara
    1. Fru Granath

      Det är så roligt att få vara med och skriva i ett så fint sammanhang som denna blogg, tack herr och fru Minimalist!

      Ekomammaistan: Vad glad jag blir att läsa, hur gamla är dina barn? Våra är ju små än så länge och vi får ibland höra att vänta bara tills de blir större, när de har fler och större leksaker och så vidare. Om det tänker jag att 1) det blir väldigt dyra leksaker om vi måste flytta till något större bara för att få plats med dem och 2) att det fortfarande finns så mycket vi kan anpassa i vårt hem i takt med att de växer. Redan nu har vi ett stort matbord där de kan sitta och rita samt en stor soffa med bord där de kan läsa och pyssla. Vill de (mot förmodan?!) ibland vara ifred från varandra framöver kan en titta på Bollibompa i vårt sovrum och den andra i vardagsrummet ;) Våningssängen som vi har tänkt att införskaffa är 155 cm lång och jag gissar att det är den som får sätta gränsen för hur länge vi bor kvar. I skrivande stund har jag för många järn i elden för att blogga men det är så roligt att få inspireras och att ibland kunna inspirera, så det ska inte uteslutas att jag börjar någon gång. Allt gott!

    2. ekomammaistan

      Jag tror att våra barn är ganska jämngamla – i alla fall stora som blir 3,5 i sommar, och lilla blir då 1,5.

      Idag har stora rummet för sig själv och lilla sover med oss (framför allt för att han föredrar vår säng framför sin egen). Vi har tänkt att de ska dela rum snart och har köpt en delbar våningssäng (vanlig storlek) där stora sover i sin halva redan nu medan lillas står i källaren och väntar.

      Innan bodde vi också på 67 kvm och ytmässigt kände vi verkligen inte att vi behövde större, men vi behövde en lite annan planlösning och framför allt er mer praktiskt boende vilket var anledningen till att vi valde att flytta. Och eftersom vi har hyresrätt och bytesmarknaden ser ut som den gör så flyttade vi till större och dyrare… :-( Eftersom våra barn är så små har vi heller inte fått så många kommentarer om egna rum och liknande än, däremot har vi fått en hel del kommentarer om hur rymligt vi bor och är den verkligen ”bara” 80 kvm? Jag tror att det har att göra med att vi har frigjort mycket yta och har förhållandevis lite saker, vilket verkligen skulle möjliggöra för oss att bo mindre.

  2. Motheroftwo

    Tack för inspirationen! Vi har samma kvadratmetrar till förfogande och samma storlek på familjen men alldeles för många saker.

    Svara
  3. Nileas

    Det låter som att no har gjort kloka val för er familj. Vi är också en familj med två barn och planerar att bo kvar i vår trea länge till. Våra grannar bodde länge i en motsvarande tvåa som er med två barn. När barnen blev äldre och behövde lite mer utrymme för lek och kompisar så växlade de helt enkelt rummen. Barnen fick det större rummet och föräldrarna fick en sovalkov i den före detta klädkammaren. Som vuxen behöver man ju sällan mer yta i sovrummet än för att just sova.

    Svara
    1. Fru Granath

      Haha, ja en sådan rockad skulle vara fullt möjlig även i vårt hem :) Jag tror dock att vi, när barnen är så stora att de faktiskt inte vill umgås med oss hela tiden, kommer att känna att tiden för renoveringar och trädgårdsarbete är inne även för oss. Förutsatt att vi hittar ett hus i ett område som vi kan trivas lika bra i som där vi bor nu. Annars blir vi nog kvar bra länge till!

  4. Förenklaren

    Hur mycket tänker ni på framtiden? Det är något som jag och min familj kan stressas lite inför. Känslan att det är bra nu, men att det inte är hållbart på sikt.

    Svara
    1. Fru Granath

      Jag tror mycket på att försöka att inte jämföra sig med andra. Det är så många som bor stort, har fina bilar, åker på häftiga resor men kanske arbetar oerhört mycket, har långa restider till jobbet och bara hinner träffa sina familj någon timme varje dag. Att trivas här och nu är faktiskt oväntat få förunnat, de flesta strävar hela tiden efter något mer. Vi försöker ta vara på att allt känns bra med vårt nuvarande boende och att det inte är någon större idé att tänka så mycket på var vi ska bo sedan. Det kan till exempel dyka upp ett nytt jobb för någon av oss som gör att den ena sidan av staden plötsligt blir mer intressant än den vi först hade tänkt oss.

  5. Fru Minimalist

    Vi blev också inspirerade av Fru Granaths berättelse om hur de lyckas bo så pass litet med en så pass stor familj :) Vi bor två personer i en tvåa på 60 kvm och har hela tiden tänkt att vi kommer bo kvar här även den dagen vi (förhoppningsvis) får barn. Delvis för att ingen av oss vill lägga allt för mycket tid på transport till och från jobbet, men också för att det är väldigt bekvämt att ha både tunnelbana, gym, matbutik, galleria och restauranger inom en radie på 400 meter :)

    Att vi ständigt rensar och frigör ytor och förvaring gör att jag i dagsläget är övertygad om att vi skulle få plats med ytterligare en liten person i vårt hem, även om vår lägenhet inte har lika bra planlösning som Fru Granaths då vi saknar klädkammare.

    Dock tror jag att vi efter ett par år med barn skulle känna oss mer sugna på en annan typ av liv och då flytta längre ut och köpa större boende i samma veva. Skapa möjlighet för svärföräldrar och vänner från andra delar av Sverige att sova. Leva mer åt villa-livet hållet men kanske inte i en stor villa utan en lagom stor lägenhet eller ett radhus… :)

    Svara
    1. Linda

      Och då har jag dessutom helt glömt att nämna att vi även har en katt (som dock inte tar något särskilt utrymme i anspråk, annat än att ligga på de bästa platserna i soffan och på balkongen såklart…).

      Som jag hoppas att ni fortsätter att blogga den dagen då ni blir en till! Det finns så mycket att ta ställning kring och som får en att på riktigt känna sig ödmjuk inför livet. Trevlig kväll!

Lämna ett svar