Fördelarna med en minimalistisk livsstil är många. Oftast är det såklart dessa som framhävs och med rätta får ta störst plats. De första åren såg vi enbart fördelar med vår livsstil. Men med åren har vi även identifierat ett fåtal nackdelar med en minimalistisk livsstil, de är inte många, och fördelarna är så mycket större, men vi tänkte ändå avslöja de nackdelar vi identifierat:
- Långsamhet. Det tar lång tid att gå från tanke till handling. Det kan bero på flera olika saker, exempelvis att vi gärna handlar second hand och då kan det ta längre tid att hitta rätt sak i rätt område till rätt pris (och hinna först :) ). Men också för att man vill att köpet ska vara långsiktigt och säkerställa att det är grundat på konkreta behov.
Barnens nya sänglösning tog ett halvår att landa i.
- Optimeringsvilja. En stor utmaning för många minimalister är viljan att optimera varje beslut vilket, förutom att det i likhet med den första punkten leder till långsamhet i besluts- och köpprocessen, också kan leda till perfektionism. Man vill att det som köps ska vara det bästa på marknaden, det som har längst hållbarhet och som även kommer tåla ögats slitage under lång tid. Det vill säga såväl rent kvalitetsmässigt kunna användas länge, samt något som kommer vara omtyckt länge. Och gärna vara det minst dåliga valet för miljön.
Efter flera år optimeringsvilja landade vi i servisen Swedish Grace.
- Samvetet. Åtminstone för oss så gnager det dåliga samvetet så fort vi öppnar plånboken och köper något nytt. Oavsett hur stort behovet är, hur bra research som gjorts och hur välgrundat beslutet känns. Det tar ändå emot. Någon gång under processen från tanke till att varan kommit hem, så gör sig det där dåliga miljösamvetet påmint, över att ha konsumerat nytt. För allt är ju inte lämpligt eller smidigt att köpa begagnat.
De här nackdelarna kan såklart ses även som fördelar, för det finns alltid två sidor av myntet. Att det går långsamt gör att vissa köp inte blir av, och då var det väl kanske inte så viktiga som de kändes där och då, eller att ”problemet” löstes på annat sätt än genom konsumtion. Optimeringsviljan gör att köpen, när de väl blir av, ofta blir väldigt välgrundade, långsiktiga och bra. Och lite gnagande dåligt samvete över nykonsumtion tycker jag egentligen bara är bra för att än en gång verkligen tänka till om det är något man behöver eller bara ”villhöver”. :)
De här nackdelarna var som nämnt inget vi upplevde de första åren med vår minimalistiska livsstil. Kanske var vi för nyförälskade för att vilja se baksidorna som livsstilen kom med. ;) Att vi identifierat dem kan också ha att göra med att vi de senaste åren gjort flera större förändringar i livet (barn, flytt, hus, jobb mm) till skillnad från våra första år som minimalister.
Har du upplevt någon negativ sida med en minimalistisk livsstil? Berätta gärna i kommentarsfältet!
Att man inte har extra när något tappas bort eller går sönder och att det kan leda till att man behöver göra ett snabbt inköp.
Speciellt när man helst vill köpa begagnat eller åtminstone nytt som är etiskt och miljövänligt producerat.
Att det blir som en jakt att minimera allt. Kul men kanske även onödigt tids/tankekrävande?
Att vara väldigt noggrann när man gör efterforskningar på prylen man vill ha, bevakar blocket och tradera och läser recensioner… Allt det kostar tid och engagemang ,från det man vill skaffa sig mer tid till genom att leva minimalistiskt. Ibland blir det motsägelsefullt, när minimalismen ger ett större engagemang i konsumtion än tidigare
Jätteviktig poäng! För mig känns det som det ofta går lite överstyr med ”förarbete”. Behöver ju inte heller bara handla om aktiv scanning av marknaden inför ett specifikt inköp utan ibland kommer jag på mig själv med att lägga ner orimligt mycket tid på att fundera om jag överhuvudtaget behöver en viss pryl eller inte. Tips på hur man hittar en bra balans mottages tacksamt!
Jag tänker att jakten på att optimera tar mycket tid speciellt om man ska köpa second hand. Jag gillar inte att shoppa men när jag behöver något vill jag att det ska gå snabbt och lägga minimalt med tid på det. Jag har några favoritmärken jag gärna köper både till mig och till barnen. Barnen som växer som ogräs passar jag ofta på att köpa nästa säsong på rean o spara i garaget (ej så minimalistiskt men så skönt att ha färdigt med vinterkläder när kylan slår till). Det blir nästan alltid nytt då jag inte riktigt orkar bevaka blocket/tradera eller gå i Second Hand butiker.
Ida: Ett sätt kan kanske vara att skippa balansen lite. Den kan nämligen betyda att man slipper undan att prioritera. Att balansera blir lätt att man gör det ena, det andra och femte och man tappar lätt kursen. Om man istället har fokus på något, måste man ha valt, helst det viktigaste. När man valt det viktigaste är det det som går före allt annat och som för en framåt. Det andra får då möjligen lättare sina rätta proportioner av bara farten.
Kanske har jag fel, men det kan kanske vara ett sätt att komma ur ett mönster av att aldrig riktigt välja ut något, utan se till att man hela tiden istället distraherar sig med ”valfrihet” och mängder med möjligheter och flyktvägar allt eftersom rastlösheten, kontrollbehovet, olusten eller oron sätter klorna i en. Och detta i namn av balans mellan många olika av livets delar samtidigt och i en enda stressande röra.
Tack för tips Eva! Ska verkligen ta en funderare på detta!
Ja, det negativa jag upplevt är att det är lätt att uppfattas som snål eller rentav bli snål mot sin omgivning. Hur tacklar ni det? Jag älskar att bjuda på goda viner, middagar, köpa presenter till mina nära och kära osv. Tänker lite på när ni erbjöd kranvatten på barnkalaset. Det hade fått mig att höja på ögonbrynen om jag var bjuden. Men just det exempel sitter såklart mest i mina fördomar och föreställningar om hur ett kalas ”bör” vara.
Jag tänker att de beslut ni tar som minimalister också påverkar era barn. Både positivt och negativt. Jag tror att det är lätt som förälder att glömma bort att barnen kanske tycker något helt annat, att deras värld ser helt annorlunda ut och att deras syn kanske inte alls överensstämmer med er minimalistiska. Det gäller ju inte bara minimalism, utan väldigt många andra saker såklart.
Jag tänkte lite på er dotters kalas när ni köpte en present från alla. Som förälder med flera kalas i bagaget kan jag verkligen förstå poängen med detta (alla gånger!!!). Men frågan är hur barnens syn är på det? Nu är ju er dotter ganska liten, och är nog inte där ännu att reflektera över detta. Men jag tror att längre fram så kan hon kanske fråga sig varför kompisarna får så många presenter på sina kalas, men hon bara en. Det är ju inte hennes vilja utan er. Sedan kan man ju givetvis bolla en sådan sak med sitt barn och låta det komma till tals och resonera om det och få med det på idéen.
Som sagt, jag kan själv verkligen se poängen med en istället för flera, men det behöver ju inte innebära att barnet gör det. Jag tror att det är ganska lätt att ”råka” köra över barnen bara för att man själv känner något annat väldigt starkt och resonerar på ett annat sätt.
Jag är väl ingen riktigt minimalist jämfört med er, men jag gillar att hålla nere antalet saker. Detta har mina barn en helt annan syn på. Och jag som förälder måste hejda mig i att inte slänga undan diverse snäcksamlingar, konst av ihoplimmade stenar och diverse olika pyssel och projekt. För barnen har en annan syn och för dessa är detta viktigt och jag tycker att det är så otroligt viktigt att de får känna och tycka på ett annat sätt än jag och att det ska finnas utrymme för det (även om det kliar i städ -och röjfingrarna). Att liksom respektera deras tankar och känslor även om det inte överensstämmer med ens egna :-)
Jättefint skrivet! Här får barnen rensa emellanåt själva och jag rensar däremellan ut sådant jag tänker att de aldrig skulle sakna – teckningar, kinderäggsaker osv. För att det ska vara hållbart. Har framför allt ett barn som pysslar nåt extremt… men ibland letas det efter nåt och då tror stackarna att de tappat bort det själva. Känns inte så roligt :/ eller när nåt går sönder litegrann eller så och de snabbt säger: ”du får inte sälja/slänga den här”. Då får jag dåligt samvete. Vad förmedlar jag till de? När jag var liten fick vi själva packa massa flyttkartonger med leksaker vi ville spara och därmed hade jag precis allt kvar som vuxen – dockor, barbies, gosedjur, småkrafs, pogs etc etc….
Ibland känner jag att det är tråkigt att se ”tråkig ut”. Jag håller inte på med hår, naglar, smink etc och har en liten och enformig garderob. Oftast älskar jag min väg, jag vill inte gå med på patriarkatets spelplan om hur en kvinna ”ska se ut” och jag vill inte heller lägga en massa energi på dessa grejer. Dock kan jag ibland känna mig väldigt trist och värdera om jag inte borde piffa till mig. I dessa stunder kan jag känna mig lite fast i min minimalism och att jag inte bara ”kan” (vill) gå ut o köpa ett par fina skor.
Patriarkatets spelplan?! I Sverige är män generellt sett rätt så feminiserade skulle jag säga och kvinnor förväntas ha många tradionellt manliga egenskaper. Svenska kvinnor klär sig inte på långa vägar så ”traditionellt kvinnligt” som många kvinnor i andra kulturer gör, t ex i södra Europa, Ryssland, i Mellanöstern.
Har svårt att tänka mig att den genomsnittlige svenske mannen vill ha annat än kvinnor med naturlig skönhet, men med lite extra finess förstås. Detta uppnås genom sund kost, fysiskt aktivitet, välskött hår, mycket enkla men klassiska eller sportiga och ganska tidlösa kläder. Inte måste garderoben vara full heller. Det behövs knappt några smycken, inte mycket smink överhuvudtaget. Tror också att han uppskattar ett gott självförtroende, en viss ödmjukhet och upptagenhet på andra saker än sig själv och sitt utseende. Han tänker kanske ännu mer på om kvinnor beundrar och respekterar honom till och med! Däremot verkar vissa lite äldre män överskatta sin attraktionskraft på yngre kvinnor med särskilt fördelaktigt utseende.
Protestera gärna om jag fullständigt tagit miste. Låt inte patriarkatet spela bort glädjen över att piffa dig! Jag trodde faktiskt också att många kvinnor ibland gör det mest för andra kvinnors skull dessutom.
Jag håller med dig ”Mhm”. Jag tänker att enda anledningen till att främst kvinnor behöver ”piffa upp sig” är på grund av det patrikatet som vi lever i. Kvinnor värderas utifrån deras kroppar och därigenom tillkommer massa krav på hur en ska se ut. Ofta jag känner mig jag tråkig och likadan jämfört med andra personer, men sedan tänker jag att livet är betydligt viktigare än att uppfattas på ett specifikt vis. Ett tips är att omge dig av personer som har samma åsikter som dig själv, exemplevis på sociala medier, för att få extra energi och insperation. Det fungerar för min del.
Eva, jag tycker att du borde läsa feministisk litteratur, läsa artiklar, se filmer, lyssna på podcast mm. Om männen i Sverige hade varit feminister hade #metoo rörelsen aldrig ägt rum, 100 kvinnor i Sverige hade inte våldtagits varje dag, kvinnor hade inte blivit mördade av männen i deras närhet. Ett tips är att lyssna på ”Penntricket”, det brukar vara en bra början, den finns där poddar finns. Vill du hellre ha tips om mer vetenskaplig litteratur så kan jag rekommendera några böcker.
I vissa städer finns det ju uthyrning av festkläder, det passar ju bra om man behöver något extra fint till högtidliga tillfällen. Annars kan man ju köpa fina saker på second hand när det gäller accessoarer (bijouterier, hårprydnader, sjalar och liknande). Skor har jag haft skiftande erfarenhet av när det gäller second hand, så det kan jag inte riktigt rekommendera. När du tröttnat på accessoarerna kan du ge dem vidare till en second hand-affär eller en kompis.
Det jag tycker är knepigt är just smink och sådana grejer, eftersom jag inte gärna använder samma som någon annan har använt. Trots att jag köper de minsta förpackningarna jag hittar så tar de aldrig slut, eftersom det är så sällan jag använder smink. Det är ett dilemma.
Sen så tycker jag inte nödvändigtvis att piffa upp sig är att gå patriarkatets ärenden. Jag piffar upp mig för att jag blir glad av det. Det vore tråkigt om jag var tvungen att piffa upp mig varje dag bara för att, men det är kul att piffa upp mig för nöjes skull.
Känns igen. Bra formulerat!
Minimalism kan ju också vara lyx, tycker jag. Tex bjuda på goda viner och middag är ju minimalism om en undviker engångsartiklar. När det gäller att skämma bort vänner med gåvor så kan fina ljus, kaffe från lokalt kafferosteri, fina tvålar vara uppskattat och det är förbrukningsvaror. Att vara minimalistisk vid gåvor kan också vara att köpa lokalt, för att gynna lokala affärer vid de få tillfällena som nyproducerade varor köps in. Till barn från 5 år och uppåt är både biocheckar och presentkort på kafé uppskattat. Och inget som ger fler saker in i hemmet. Vilket många föräldrar uppskattar. :)
En nackdel jag har märkt är att jag inte är ”färdig” med att utforska intressen, klädstilar osv, då är det dumt att rensa ut det som inte var intressant just då. Jag har inte sprungit på flera år och hade lätt rensat ur all den utrustningen om den inte då och då användes till annat. Och nu har jag börjat springa igen. Frisyren byttes ganska drastiskt från långt till kort, ska jag slänga tofsar och sånt eller kommer håret att vara utväxt om ett år igen? Då vill jag ju inte behöva köpa samma saker som jag rensade ur precis. Vi bor dessutom på en gård, då slängs inget utan används till annat, för att laga osv. Men ja, det är kanske en annan slags minimalism ?
Ett av det mest frustrerande är den snäva bilden av minimalism som många människor har. Egentligen får det inte mig att ändra mitt ställningstagande, men ja, att människor har tyckande och att höra kommentarer kan vara frustrerande och energikrävande. Jag försöker i sådana stunder påminna mig om att det bara är deras tyckande. När det ändå nalkas sådana situationer försöker jag bara uttrycka mig i stil att vi har olika behov och smak. Sedan försöka lämna det där hän.
Samma här. Vi har fått höra att minimalism är att leva i ett vitt och sterilt hem. Eller att det handlar om att vara pedantisk. Och att vi blir ifrågasatta när vi rensar bort saker – varför? Inte presenter väl? Det där kan vara bra att ha. Varför ska ni skänka bort så där mkt? Osv osv
Enda som jag kommer på är att man blir irriterad på personer som har shoppingberoende. De kan handla begagnat men ändå inte behöva prylen. Alltså jag tycker att oavsett om det är begagnat eller nytt så ska man köpa det som man behöver.
Jag handlar själv sällan begagnat, då jag inte handlar prylar så ofta övrigt. Jag undviker att köpa t.ex. begagnade skor, pga hälsoskäl.
Hur stor t.ex. en garderob är (eller annat man har kläder i) beskriver inte hur många kläder som man har.
En sak man kan göra om man har ”villhöver” är att städa hemmet mycket nogrant, sen fråga sig själv ”Skulle jag vara beredd att städa mera, då jag skulle handla mer prylar?”.Men om det visade sig att man behöver den saken på nästan liv och död, då kan man sälja/skänka det man inte behöver.
Så gör jag allafall. ?