I förra veckan skrev vi om hur saker som har ett visst nostalgiskt värde blir jobbigare och svårare att slänga ju längre tiden går i vårt inlägg Exponentiell nostalgisk ränta. Som ett brev på posten skrev Adam Erlandsson, näringslivskrönikör på SvD, en krönika några dagar senare på samma tema fast med inriktning mot tekniska prylar. Under rubriken ”Jag kommer aldrig slänga mina cd-skivor” skriver Erlandsson:
Jag vet att det är ett irrationellt beslut. Skivorna ligger i digitaliserat format på en nätverkshårddisk också, och de flesta av dem finns på Wimp och Spotify ändå. Jag vet att cd-skivor varken är lika fina som lp-skivor, eller lika tuffa eller för den sakens skull ger samma varma trevliga ljud. Jag kommer att spara dem ändå.
Det är intressant hur nostalgiska prylar gör att vi agerar irrationellt och håller fast vid dem trots att de inte längre fyller någon konkret funktion. Om vi översätter cd-skivorna till vår beräkningsmodell i tidigare inlägg (nostalgiskt startvärde * nostalgisk räntesats ^ tid = nostalgiskt slutvärde), så kommer Erlandssons cd-skivor att bli svårare och svårare att göra sig av med allt eftersom åren går.
Har du tekniska prylar som du håller fast vid, trots att du ersatt dem med något nyare och bättre och innerst inne vet att du aldrig kommer använda dem igen? Klockradio, telefonkatalog, VHS-kasett, kasettbandspelare, Palm Pilot, diskett, fax, personsökare, kasettband, cd-skiva eller någon annan nostalgisk pryl?
Så roligt med den formeln! Jag känner verkligen igen mig. T ex har jag en gammal systemkamera för film (alltså ej digital) men jag har jättesvårt att göra mig av med den. Tänker att jag ska visa mina barn hur det fungerade med framkallning förr… Det jag funderar på ang formeln är om den kan utökas med en avtagande funktion? Detta för att jag tänker att när man blir riktigt gammal så bryr man sig kanske in om sina saker lika mycket. När min farfar var 95 började han ge bort sina saker, även de som vi visste han var mycket fäst vid. Det var hemskt och sorgligt tyckte vi eftersom det var som han tänkte att han snart skulle gå bort. Och de sakerna jag fick av honom då kan jag verkligen inte göra mig av med!
Hmm, intressant. Det kanske är så att vissa slutar bry sig om sina saker när de blir riktigt gamla eller börjar ”städa upp” när de känner att de inte har långt kvar. Jag har dock sett raka motsatsen med dvs människor som nästan blir besatta av att deras saker ska bevaras när de går bort. Ibland verkar det lite som att de tror att de själva då ska bevaras då.
Om jag bara visste hur man gör för att lagra sina cd-skivor på bästa sätt (så de inte försvinner i en eventuell datorkrasch) så skulle jag gladeligen gå iväg med 90 % av dem till någon second hand-affär. Det är ett av mina små projekt jag ska ta tag i framöver. Igår rensade vi ut en stor hög med DVD-filmer. Mina föräldrar har faktiskt börjat hyra filmer via sin digitalbox till tv:n, annars har de både DVD- och VHS-band kvar. Vi som bara kollar på film i datorn behöver ju egentligen inga DVD-filmer kvar men vi sparar en del ändå (typ filmer från Ryssland, Miyazakifilmer etc).
Dagens bonusrensning: ännu fler pennor som slutat fungera. ;)
Finns inte de flesta musikalbum på Spotify numera? Och annars borde det fungera att ha musiken på datorn med en extern hårddisk som back-up. Herr och Fru Minimalist äger inte en enda DVD-film och har aldrig gjort, inte heller innan vi började vår minimalistiska resa, ovanligt men sant :-)
Härligt med utrensningen av pennor, visst är det lite befriande att rensa? :)
Vi har rensat bort nästan alla cd-skivor och dvd:er. Först kopierade vi över dem på en server och det är ingen liten arbetsinsats när det rör sig om tusentals skivor. Även om vi i dag mest använder Spotify och streamar nya filmer och tv-serier så känns det bra att ha kvar dem på nåt sätt. Tänk vilka summor vi plöjt ner på cd-skivor genom åren!
Böckerna däremot får vara kvar. Trots att bokhyllan fyller lite samma funktion, en massa böcker som vi läst men knappast kommer att läsa igen. Eller böcker som vi köpt och tänkt läsa men faktiskt aldrig kommer att läsa.
Man kan trösta sig med att de flesta som är födda innan 2000-talet förmodligen har lagt en del pengar på cd-skivor genom åren, så ni är inte ensamma :-)
Vi brukar ge bort böcker som vi tycker är bra och läsvärda till någon vän som boken passar för, med uppmaningen att hen i sin tur ska ge vidare boken till någon lämplig person efter att ha läst den.
Hur motiverar ni att spara böcker som ni köpt men är medvetna om att ni aldrig kommer att läsa? :)
Jag har en stor jäkla kassettbandspelare som jag bara inte kan göra mig av med! Jag älskade den när jag var liten. Nu ligger den såklart i en låda i källaren, och varje gång jag rensar så försöker jag lägga den i lådan som ska slängas, men det går bara inte:p
Alla har vi säkert någon pryl som aldrig kommer användas men som symboliserar något eller framkallar känslor och minnen som gör att den inte går att slänga :)
Om du blir glad av att se kasettbandspelaren varje gång du rensar i lådan så kanske den åtminstone fyller någon positiv funktion för dig än idag :)
Nu har jag börjat rensa bland mina böcker, jag behövde visst inte Bonniers författarlexikon med korta biografier över 2000 utländska författare… Som sagt var, det gäller att börja med det som är lätt (även bland det som är svårt, som t.ex. böcker) att rensa, så går det snart av bara farten. :)
Visst saker är lättare att rensa bort än andra, och det beror ju mycket på hur man är som person. När det gäller faktaböcker så har jag två böcker kvar från min studietid, varav en är signerad av en ”känd” författare, medan Herr Minimalist har ungefär 32 kursböcker kvar…åtminstone än så länge :-)
Jag har nog inget som jag inte skulle kunna göra mig av med. Bilen, lägenheten, kläder, saker med affektionsvärde (har de inom mig ändå). Jag skulle till och med klara mig utan min familj.
Saker är inget värt!
Haha, livet blir ju sällan riktigt bra eller roligt när man överdriver och drar något till det extrema :)
Jag är även osäker på om familjen kan räknas till en sak, så den får du nog behålla vare sig du vill eller inte ;)