Det är lätt att fastna i tanken att minimalism bara handlar om att prylbanta, men det handlar minst lika mycket om att gå emot den smått absurda konsumtionskultur som vi innerst inne vet är ohållbar för den planet vi förvaltar tillsammans.
För du kan inte prylbanta dig ur dåliga konsumtionsmönster.
Det är lätt att hamna i en loop där du i perioder rensar och prylbantar i hemmet, men sedan fyller på med nya (eller bättre begagnade) prylar och kläder. Ha-begäret finns hela tiden där och suktandet efter mer, fler och större. Och det ständiga inflödet gör att du netto aldrig får ut maximal effekt av den minimalistiska livsstilen.
Medvetenhet är ett första steg till förändring så genom att bli medveten om vad, när och hur du konsumerar saker du egentligen inte behöver, kan du också minimera dessa. Vad har du köpt det senaste året? Har något av det inte kommit till användning i den utsträckning du förutspådde? Och vad beror det i så fall på?
Det är lätt att glömma allt som konsumeras, men genom en snabb genomgång av de senaste årets transaktioner på ditt bankkort får du ett hum om vad som köpts in.
Minimalism går delvis ut på att rensa ut överflödiga prylar du äger, men minst lika mycket om att få insikt i och kontroll över dina konsumtionsmönster för att på sikt kunna leva enklare och förhoppningsvis även ett lyckligare liv.
I nästa inlägg som kommer senare i veckan kommer du få tips på några konkreta sätta att minimera onödig konsumtion.
Är du bra på att minimera inflödet av saker i hemmet?
Jag har gjort en in och ut lista efter tips från dig. Vi köper nästan allt begagnat och tack vare en ekonomi som inte tål utsvävningar blir det inte så många spontanköp. Men med två barn hemma fylls det ändå på med saker. Och deras behov ändras så fort. Vi ska flytta i sommar och har skänkt och sålt en matgrupp, en barnvagn, flera kassar kläder och ett stort klädskåp senaste månaden. Det är så skönt när saker lämnar hemmet! Luften som nu finns istället för de stora möblerna ger mig energi att fortsätta. Tack för inspiration och kloka tankar på vägen!
Hej! Vilken inspirerande blogg! Kul att läsa!
Jag började min minimalistiska resa för något år sedan, i samband med att jag fick en utmattning. Just konsumtion har varit svårt, tycker jag. Ha-begäret var väldigt invant och det är svårt att vänja om. Nu har jag kommit rätt så långt med det, mycket tack vare läsning av Your money or your life, bok av Vicki Robins. Hon pratar mycket om man vill ha prylar eller livsenergi.
Jag slutade först att köpa nytt men började köpa begagnat. Det jag märkte var att även begagnat spär på känslan av ha-begär. Dessutom märkte jag att de begagnade kläder jag köpte inte hade så lång livslängd. Nu har jag landat i, när det gäller kläder, att köpa nytt men med måtta. Jag tror mycket handlar om måtta. Hellre en tröja av Kashmir som sällan behöver tvättas, som man vårdar, som varar 7-8 år, men som kostar rätt mycket än flera tröjor från valfri fast fashion kedja.
Ett knep jag har är att om jag blir sugen på något nytt så går jag in och kollar efter samma vara begagnad på nätet. Begagnatbilden av samma pryl är inte lika flashig som bilden av ny pryl och mitt sug minskar. Det är ju känslan man gillar ofta, inte själva prylen.
När jag slutade shoppa mer än det absolut nödvändigaste så minskade ha-begäret. Nu har jag blivit lite lat också och orkar inte spendera tid på köpcentret. Och tur är väl det.
Jag har absolut lyckats dämpa mitt ha-begär men det har tagit många år, det var inte så att det försvann över en natt. Jag laborerade med olika metoder men det som ”botade” mig var mitt ett år långa köpstopp för kläder. Mitt första försök varade i tre månader sen föll jag dit, men sedan började jag om och klarade ett år. Det kan fortfarande komma saker som jag känner att jag måste/vill ha men då skriver jag upp det på en lista i mobilen och sedan väntar jag kanske en månad och ser om det känns lika viktigt. Är det något jag känner att jag behöver så köper jag det, annars inser jag att jag kan låta bli. Det är frustrerande med all reklam som verkligen når en överallt, även om man har nixat, tagit bort alla reklammail/sms, nej tack-reklam på brevlådan mm, så smyger det sig in via olika media.
Håller med! Samma för mig. Det tar tid att bli av med sitt ha begär och det som även hjälpte för mig var köpstopp på vissa saker en period.
Det känns som jag aldrig köper saker, kläder eller inredning men grejerna hemma tar ju aldrig slut ändå!
Vårt yngsta nytillskott är ett bra exempel. Jag har köpt 1 leksak till honom, men vi har en låda full. Jag köper inga kläder ALLS till honom, men det går ingen nöd på honom ändå. (Farmor, faster och kollegor dyker upp med nya gåvor, mormor köper second hand det som eventuellt saknas.) Med tre pojkar på 13år, 10år och 8månader, samt alla dessa år av julaftnar och födelsedagar, morsdag, fars dag, semestrar, aktiviteter osv är det mycket ändå.
Jag har rensat länge och vi har (i andras ögon) väldigt städat och minimalistiskt, men ett visst mått av saker är oundvikligt. Det måste finnas skridskor till skolidrotten, vantar på vintern och hjälmar till cykeln.
Kanske är det känslan som blir med 3 barn, fast jag rensar tar det egentligen aldrig slut? För jag vet att jag gör ”rätt” i att minimera inflöde, låta barnen ärva av varandra och styra gåvor mot sånt vi har behov av. Men det finns ett sorts minimum som behöver finnas, och jag vet inte om jag trivs med den mängd som det ändå utgör.
Ja, men så är det helt klart. Har grannar som ibland ”beklagar” sig över att de har så mycket som står ”mellan barnen”, alltså på vänt att ärva i eller se om det finns intresse för i rätt ålder osv. Och vissa skrymmande saker kan man ju sälja och sen köpa tillbaka samma dito second hand för samma summa (men ev modernare variant några år senare när det är dags). Men i vissa fall får man också bara acceptera att nu är vi i familjen i en livsfas där det är så här. Det är många skrymmande vinterleksaker och vinterkläder till alla barn osv. Det är bara några år det är så för de flesta familjer. Och som sagt, tycker man det är jobbigt eller inte har utrymmet går det ju att sälja på second hand och köpa tillbaka samma väg när det är aktuellt, istället för att förvara och vänta. Men man kan också jobba med acceptansen. :)
Min bror är en förebild här. Han bodde i en tvåa på 60 kvadrat, men tyckte att lägenheten var för stor. Han lyckades inte fylla upp den med sina möbler och saker, och såg ingen anledning att köpa mer. Detta gjorde att han tyckte att lägenheten kändes ödslig, så han flyttade till en mindre, med mer lagom plats för hans saker. Inget mer, fler eller större där, inte!
Vad härligt att höra! Och ovanligt idag. :)