Jag har bestämt mig för att ta fler sommarpauser från mobilen och sociala medier. Det är en insikt som kommit till mig efter två veckors semester. För tid och energi är resurser vi har som är ändliga och som vi kan prioritera hur vi vill fördela. Och just nu när familjen är ledig i flera veckor tillsammans vill jag fokusera på det. Inget konstigt egentligen, men ändå skönt att göra ett aktivt val. Och ett aktivt val att välja bort.
Det är så välbehövligt att stanna upp ibland. Låta intrycken komma till en istället för att jaga dem. Kunna vara helt i stunden, med familjen, vänner och nya bekantskaper.
Jag är även lite nyfiken på hur det kommer påverka mig att ta längre pauser än vanligt från framför allt Instagram med sitt brus, foton, åsikter och tyckande. För även om den digitala utvecklingen kommer med otroligt många fördelar, så gäller det att den inte gör att vi tappar kontakten med oss själva. Att inte glömma bort att den största delen av det ”riktiga” livet faktiskt sker här och nu.
I tomheten som uppstår när man tar bort något som tidigare tagit stor plats i ens liv, kan det komma en abstinens av stimulans. Men om man håller emot den första impulsen att stimulera sig, så är det i just den tomheten som det skapar plats för nytt. Nya tankar, nya idéer och ny inspiration.
Bloggen kommer uppdateras med något enstaka inlägg i veckan fram till slutet av augusti och Instagram med ett par inlägg per vecka när tillfälle ges och inspiration finns. Det är egentligen främst Instagram jag känner regelbundet tar min tid och fokus av dessa två, kolla vad som hänt, svara på meddelanden, lägga upp något etc.
Och bara för att man tar pauser från något så måste det inte betyda att man mår dåligt av det. I detta fall betyder det bara att jag under en period vill prioritera min tid och energi annorlunda.
Mindre sociala medier ger mer närvaro med dessa två.
Kanske vill du också använda mobilen och/eller sociala medier mindre under semestern. I grunden handlar det om att göra medvetna val, men det kan vara bra att underlätta dessa val genom att vidta exempelvis dessa tre åtgärder:
- Låta bli att ta med mobilen överallt, kanske får den stanna hemma på promenaden, middagen eller utflykten. Låt någon annan föreviga eventuella fototillfällen, eller nöja sig med att njuta av tillfällena i stunden här och nu.
- Lägga undan mobilen där den inte är lättillgänglig. Då skapar du ett glapp där du (förhoppningsvis) hinner tänka ”är det här så viktigt precis just nu?”. Istället för att slentrianmässigt ta upp mobilen ur fickan och kolla det som kändes viktigt där och då, som gärna blir något ytterligare och så går 10-20 minuter.
- Gömma apparna längre bak eller så som vi beskrivit i inlägget här, där du behöver söka efter alla appar. Precis som ovan så handlar det om att ge hjärnan sekunder att tänka och inte bara agera utifrån muskelminne och impuls.
Nu ska jag öva mig i att koppla av, koppla bort och koppla ner. Vill du hänga på och göra detsamma resten av sommaren? :)
Ni är så jäkla inspirerande! En rak, tydlig linje i ett ständigt brus av digitala uppdateringar.
/ Jesper
Jag håller med om texten men vill ändå inflika att jag inte tycker man ska lämna mobilen hemma när man är ute. Man kan ha den avstängd eller undanstoppad men om det skulle hända något (framförallt om man är i skogen eller på en strand långt bort) så kan det verkligen vara skillnad på liv och död om man kan ta fram telefonen och ringa efter hjälp.
Många skulle nog tänka så och i glesbygd ännu mer kanske. Annars kan man ju ofta anta att en telefon (eller många?) finns till hands inom max hundra meters avstånd, dvs någon annans telefon. Ska man göra sig beroende av andra? Tja, för mig är det i alla fall en nyttig övning.
Det spelar ingen roll att det bara är 100 meter om du behöver utföra HLR på någon, eller är ensam och inte kan röra dig.
Det är ett otroligt hjälpmedel att kunna ta telefonen där vid nödfall och jag tycker bara inte att man ska avfärda det. Man kan ha den nedstoppad och inte använda den men med tycker jag att den ska vara när man befinner sig på utflykt, bara ifall att.
Superintressant inlägg. Jag och min sambo har själva senaste året gått igenom en minimalistisk resa där sociala medier har varit en del av saker vi minimerar. Tyvärr har personer i vår närhet inte haft samma syn och jag upplever det otroligt svårt att lägga bort mobilen själv i ett sällskap där ”alla” sitter med mobilen. Man blir ”det svarta fåret” i sällskapet där de andra stirrar på sina skärmar. Kanske jag har fel personer runt omkring mig, men kan verkligen uppleva det som frustrerande. Hur tänker ni kring det? Har ni samma upplevelse eller behöver jag byta umgänge? Haha:)