Vi tänkte tipsa om en kort viral kärlekshistoria som får oss att inse det märkliga i att vi människor ständigt uppfinner och anammar ny teknik som ska göra det enklare att få kontakt med varandra, men som istället ofta resulterar i att vi spenderar allt mer tid ensamma och isolerade.
Se nu detta klipp direkt och lägg därefter undan mobilen, paddan, datorn och andra distraherande prylar under resten av dagen och prova att leva mer närvarande i det riktiga livet istället. Fortsatt trevlig helg! :)
Såg faktiskt denna tidigare idag, väldigt värd att kolla in precis som eran blogg! Var i helgen på ett stundtals långtråkigt evenemang så passade på att läsa igenom en del av det inte alltför minimalistska antalet inlägg, mycket inspirerande måste jag säga! När jag klev in i mitt rum kom på mig själv med att reagera på hur mycket trams jag har kvar, även att jag börjat rensa och inte hunnit samla på mig så mycket..
Kul att höra att vi lyckas inspirera! :) Det är verkligen en stor fördel att inse minimalismens många fördelar i unga år innan man hunnit samla på sig så mycket saker. För även om det är kul och en härlig känsla att rensa och göra sig av med saker på ett eller annat sätt, så är det också emotionellt jobbigt och tidskrävande.
För att inte tala om alla pengar du sparar jämfört med alla andra som måste shoppa sig fram till insikt på äldre dar. ;)
Denna insikt, att man lär sig av och utifrån de äldres misstag är de verkliga framsteg som människan kan göra generation efter generation i motsats till annan form av ”utveckling”. Rätta mig om jag har fel.
Det låter vettigt. Det svåra är bara att få de unga att lyssa. ;)
Så tänkvärt. Något jag själv värdesätter är att ha varit med om en tid när det inte fanns mobiltelefoner eller internet. Att minnas att det en gång fanns en annan verklighet, och att man överlevde även då.
Det måste helt allvarligt varit så lugnt och skönt. Eller så stressade gemene man upp sig med andra medel på den tiden? ;)
Nu blir jag ju nyfiken, ”det måste ha varit lugnt och skönt” vet du inte det herr minimalist ? Är du ung ? Jag har tänkt mig att ni båda är ca 32 år men då borde du ju varit med på tiden utan mobiler, jag är 41 och fick min första begagnade mobil för ca 12 år sen. Fast ni vill ju vara anonyma så jag misstänker att du inte svarar på frågan, hihi.
Jag tycker det är praktiskt med mobil som man kan surfa på,men använder den så sällan, skickar kanske 1 sms per vecka, ringer 1-2 samtal på några minuter per vecka.
Men paddan är jag rätt beroende av, fast jag tar den aldrig med utanför huset.
Jag är strax över trettio men faktum är att jag knappt minns hur det var att vara utan mobil. Jag hade en redan i början av gymnasiet, om jag inte minns fel, och tiden innan känns avlägsen. Kanske har jag bara dåligt minne. ;)
Men det jag syftade främst på var hur skönt det måste varit att jobba utan mobil. Idag ringer och plingar det konstant under arbetstid. Skulle gärna se ett betydligt lägre tempo vissa dagar. :)
Jag upplever ingen skillnad på jobbet innan mobilerna infördes där, det fanns ju en fast telefon tidigare som ringde lika mycket! Skillnaden på jobbet var i stället att på den tiden satt man och pratade med varann när det var lunch eller fika, nu sitter de flesta och knappar på sina privata mobiler. Jag skulle kunna kasta ut dem genom fönstret (mobilerna alltså, inte arbetskamraterna). Jag är några år över fyrtio men har aldrig ägt en mobil privat, det är ett medvetet val för den fyller inget behov för mig. Mobiltelefoner tycker jag är ett bra exempel på hur industrin skapar ett nytt behov hos människor som leder till mer konsumtion.
Jag tycker en skillnad vad gäller fast telefon vs mobiltelefon, är att man med mobil förväntas vara anträffbar betydligt mer än tidigare. Dels privat men framför allt på jobbet. De senaste sex åren har jag jobbat på ett företag där mobiltelefon var en självklarhet, liksom att det ringdes sena eftermiddagar eller kvällar. Där jag jobbar nu har min avdelning bara fast telefon och då förväntas jag heller ej vara anträffbar i samma utsträckning, vilket är skönt för så fort jag lämnar kontoret är jag helt ledig oavsett om det är kl 15 eller kl 18.
Det märks att vi är uppväxta i olika årtionden och ser mobilerna på olika sätt. Jag undrar ”hur klarade man sig tidigare innan mobiltelefonen?”. Trots att jag är uppväxt med att skriva lapp så fort man skulle iväg någonstans och fick leta upp en telefonkiosk om bussen var inställd etc. Jag skulle dock inte vilja vara utan mobilen idag då den ger mig helt nya möjligheter och friheter.