Vad vill du lägga din tid i livet på? Skulle du tänka och prioritera annorlunda om du visste exakt hur lång tid du hade kvar att leva? Medellivslängden i Sverige är ca 80 år, det betyder att du bara har 960 månader på dig att njuta av livet från det att du föds.
Det finns forskning som visar att redan när du går ut gymnasiet, har du spenderat över 90% av den tid du totalt i livet tillbringar med dina föräldrar. För vissa gäller detsamma tiden med sina syskon, beroende på relation och hur nära varandra ni bor.
Många tycks trots detta tycka att tv-soffan är väl spenderad tid åtskilliga timmar på dygnet, eller slösurfande på mobilen. Fotbolls-EM är nyligen avslutat och många spenderade mängder med timmar framför mer eller mindre spännande fotbollsmatcher. Senare i sommar börjar OS som även det kommer få stor del av svenska folket att bänka sig framför tv:n.
Varför hamnar du så lätt framför tv:n om kvällarna? Många gör det nog för att spara energi för att orka med nästa arbetsdag. Andra för att de tror sig återskapa energi genom den typen av lugn och avkopplande aktivitet. Vi har också varit där, men de senaste åren har vi insett att tv inte är det bästa sättet att återskapa energi efter en tuff dag. Träning, meditation, yoga, umgänge med nära och kära eller att baka, kan ge minst lika bra avkoppling och fylla på energidepåerna. Men vi är långt ifrån perfekta, vi hamnar också i tv-soffan och framför mobilerna, vi behöver också påminna oss själva.
Kanske kan några av tv-timmarna eller övertiden på jobbet bytas ut mot tid med föräldrar, syskon och övrig familj, om det är svårt att träffas fysiskt så via videosamtal eller telefon. Något som är vanligt att ångra på sin dödsbädd är just att inte mer tid spenderades med familj och vänner, bli inte en av dem som ångrar just detta.
Det kan vara värt att då och då reflektera över hur du vill spendera din livstid. Läser du det här har du betydligt färre än de ursprungliga 960 månaderna kvar. Jag och Herr Minimalist har var och en drygt 500 månader kvar att njuta av livet. Det känns skrämmande lite när man ser det på pränt och vet hur snabbt en månad kan gå! Men samtidigt värt att påminnas om att varje dag är unik och varje dag räknas.
Hur många månader har du kvar och hur vill du spendera dessa kvarvarande månader? Vad vill du lägga mer respektive mindre tid på? Och vad är ditt bästa sätt och tips för att återfå energi efter en tuff dag på exempelvis jobbet?
Så sant och samtidigt så sorgligt. All tid vi lägger på jobbet ihop med kollegor som i bästa fall är trevliga men som man kommer tappa kontakten med den dag man inte längre jobbar ihop (åtminstone de allra flesta). Jag bor för långt från mina föräldrar och syskon, tack och lov bor de nära varandra och jag har fritidshus i grannskapet, men ändå, jag saknar dem men gillar samtidigt mitt yrke. Livet är fullt av kompromisser tyvärr. Och den som kom på att ”kvalitetstid” kunde kompensera för ”kvantitetstid” måste ha varit rejält stressad och/eller haft dåligt samvete. Jag byter gladeligen vilken lyxig weekendresa som helst mot timmar vid köksbordet med nära och kära och en kopp te. Tack för ett bra inlägg.
Och tack själv för en väldigt tänkvärd och bra kommentar!
Inte minst gällande kvalitetstid vs kvantitetstid. Och att livet är fullt av kompromisser, jag har inte tänkt på det så, men så är det ju verkligen. Vi bor också en bit ifrån mor- och farföräldrar, men nu när de blivit pensionärer och vi själva varit föräldralediga i sammanlagt 1,5 år samt kommer vara det närmsta 1,5 åren, så har vi fått en mer regelbunden och tät kontakt eftersom tiden att åka dit och ta emot besök har utökats.
Ja, föräldraledighet och pensionärsliv hjälper ju helt klart.
Trevlig sommar!
Jag sitter med just de tankegångarna nu, med min tjugo dagar gamla pojk som är som en klisterlapp på bröstet. Igår och inatt var extra jobbiga och jag bröt nästan ihop på natten. Kände sån avund för min sambo som får jobba om dagarna och slipper vara hemma med vår son. Whaaat??!
Borde skatta mig lycklig som får och kan ha honom så nära, att jag just nu är den viktigaste i hans liv. Jag vill ju fostra honom i en närvarande familj med engagerade föräldrar och morföräldrar…men när man sitter mitt i det är det ibland så svårt att förstå att man är precis där man vill vara. När bebis om några år vägrar vara nära kommer jag ångra mig och längta tillbaka.
Det är svårt i början tror jag, när det kräver att man bryter mönster och vanor och flera gånger per dag måste göra aktiva val att välja annorlunda/bättre..
Det är tufft att vara nybliven mamma med allt vad det innebär såväl fysiskt som psykiskt. Du kommer garanterat landa i det hela när du lär känna din pojk om ett par veckor, och lite längre fram får ni till rutiner och en mer strukturerad vardag, vilket åtminstone jag tyckte var skönt. Håll ut och gör inte så stor sak av dina känslor just nu när allt är upp och ner. Jag tror väldigt många mammor har suttit i soffan med håret på ända, trötta röda ögon, en bebis i famnen, många med onda/spända bröst, och sett sin pigga sambo säga hej då för att gå till jobbet. Håll ut, bebislivet blir bättre, roligare och mysigare med tiden! :)
Just nu läser jag boken the power of habit av Chares Duhigg, som beskriver egenskaper hos viljestyrka. Vad är det som gör att en person vissa dagar snörar på sig träningsskorna direkt efter jobbet och andra dagar fastnar i tv-soffan? Viljestyrka kan liknas vid en muskel, den har begränsad kapacitet och behöver återhämta sig efter användning. Om en stor portion viljestyrka under dagen har förbrukats på jobbet till att traggla sig igenom en stor, tråkig excel-kalkyl, så finns det ofta inte tillräckligt med viljestyrka kvar till att ta sig ut i löparskorna. Detta backas upp av flera studier. För övrigt en riktigt bra bok.
Bra kommentar! Viljestyrkan är helt klart en muskel som påverkar oss att hamna i tv-soffan. Vi har skrivit om denna i bland annat inlägget ”Hushåll med viljestyrkan”:
http://minimalisterna.se/hushall-med-viljestyrkan/
Och viljestyrkan är även en anledning att testa konceptet capsule wardrobe, vilket vi skrivit om i inlägget ”5 anledningar att testa capsule warderobe”
(http://minimalisterna.se/5-anledningar-att-testa-capsule-wardrobe/) där vi skrev som första anledning:
1. Sparar energi. Oavsett om du märker det eller inte så tar beslutsfattande energi från dig. Även små beslut som vilka underkläder du ska ta eller vad du ska välja från frukostbuffén. Tänk dig att du har 100 enheter beslutsenergi när du vaknar på morgonen, för varje beslut du fattar minskar dessa 100 enheter i proportion med beslutets komplexitet. Genom att slippa vela mellan mängder av kläder i garderoben, har du mer beslutsenergi kvar när du kommer till jobbet där förmodligen viktigare beslut behöver fattas än dagens outfit.
Tack! Kan tilläggas att vi uppvisar en större portion viljestyrka under omständigheter där vi upplever att vi själva kan påverka planering och genomförande, motsatsen är om någon beordrar vad och hur något ska utföras. Detta knyter an till vikten av ett gott ledarskap.
”Kan tilläggas att vi uppvisar en större portion viljestyrka under omständigheter där vi upplever att vi själva kan påverka planering och genomförande, motsatsen är om någon beordrar vad och hur något ska utföras.”
Dessa kloka ord kan förtjänas att upprepas igen. Det är ett säkert tecken på bristande ledarskap när en ledare (miss)bedömer en person när det ju ändå inte är någon som helst idé att komma med något, försöka vara kreativ med en genomgående allsmäktig överordnad. Vilken erfarenhet har jag inte av detta! Men det har aldrig någonsin gällt själva chefen utan bara halvt självutnämnda småpåvar på lägre nivå som haft fokus på att i varje möte befästa sin ställning – en ställning de inte alls varit mogna för och som hämmat allt och alla den ställt sig ovanpå. En ställning vill man hellre ha till att luta sig mot när det behövs stöd för det man gör eller den idé man fått. Det gäller att bygga sin ställning rätt om man vill att den ska leda och inte missleda andra och i slutänden spoliera hela resultatet av verksamheten.
Jag slängde ut min tv
Tog bort bredbandet
Slutade med facebook o insta
Det bästa jag gjort
Nu är det rent fysiskt omöjligt att hamna i tv-soffan; o den lilla surfpotten 1gb på telefonabbonemanget räcker definitivt inte till för att slösurfa
Återstår att laga god mat; träffa vänner o gå ut en promenad
eller gå till bibblan o låna en deckare o några cd-skivor
Jag har tack och lov inte haft någon tv på länge! :)
Jag skulle tippa på att jag har ca 480 månader kvar, och med lite tur endast 120 månader kvar i arbetslivet :)