Those who are wise won’t be busy, and those who are too busy can’t be wise.
Lin Yutang
För ett tre-fyra år sedan hade jag alltid fullt upp, vardag som helg, jag jobbade mycket och hade ofta någon social aktivitet inplanerad efter jobbet. Helgerna hade gediget schema som på en dag kunde innehålla baka, tvätta, träna, städa, ärenden på stan, fika med vän, handla, laga trerätters för gäster på middag eller gå på fest. Detta beteende fick mig att känna mig viktig, duktig och behövd, och jag sa ja till allt utan att känna efter vad jag egentligen ville eller behövd.
Jag sa ofta ”det är fullt upp, som vanligt”. På den tiden var det, framför allt i konsultbranschen där jag då arbetade, inne att jobba mycket övertid och kunna säga ”det är mycket nu”, rynka pannan och låta lite trött på rösten. Att ha fullt upp var för mig synonymt med viktig, produktiv och att leva livet.
Jag tror vi är många som har en bild av att ”ha mycket att göra” är samma sak som att ”få mycket gjort”, vilket det inte alls behöver vara. Kanske har du också någon gång haft en lång och fullspäckad arbetsdag med möten och svarandes på e-post, där du vid dagens slut kan konstatera att inget väsentligt beslut har fattats och inget större framsteg har skett i något av dina projekt. Du har haft fullt upp men vad har du egentligen åstadkommit?
Och den frågan tror jag många borde ställa sig oftare, både i privatlivet och arbetslivet. Oavsett om det gäller vad du lägger din fritid på, vilka aktiviteter du skjutsar barnen till, vilka arbetsuppgifter du gör på jobbet eller om du kan hinna bocka av ytterligare en sak på to-do-listan innan läggdags. Gör du verkligen rätt saker för att må så bra som möjligt? Lägger du tillräckligt mycket tid på återhämtning och att njuta av livet?
Det är lätt att glömma att livet är själv resan här och nu, det vi fyller vår tid med idag, och i likhet med minimalism kommer du aldrig bli klar. Ta dig en rejäl funderar över vad du egentligen vill prioritera och lägga din tid på. I många fall handlar stress och att ha för mycket att göra, om felaktig prioritering och förmåga att inte kunna säga nej.
Plötsligt en dag började jag ifrågasätta mitt egna späckade schema, men hur gör man egentligen för att få mindre att göra? Allt startar med att fatta ett beslut: Jag vill ha mindre att göra. Punkt.
För mig resulterade det i att jag satte upp ett par regler för mig själv:
- Sluta vara perfektionist och låt det vara lite skit i hörnen. Inse att lagom räcker väldigt långt både på jobbet och i privatlivet.
- Att aldrig planera in mer än en social sak per dag på helgen. Kanske är vi bortbjudna på middag på lördagen och besöker familjen på söndagen. Men inte på samma dag och då klämmer jag numera inte även in en fika någon av dessa dagar.
- Att inte säga ja utan att ha funderat över saken samt kollat kalendern så ovannämnda regel kan vidhållas. Dessutom känner jag efter vad jag verkligen vill lägga min tid på.
- Att bara spendera tid med vänner som ger mer energi än de tar. Det har resulterat i att jag ”gjort slut” med vissa vänner liksom ifrågasatt varför vi egentligen umgås. Bara för att vi gick i samma klass under mellanstadiet och gick på gymnastik tillsammans så är det inget som säger att vi har något gemensamt kring 30 och måste umgås även då.
- Se till att få egen tid genom träning varje helg, gärna ett längre joggingpass.
Hur ser ditt liv ut, är det ett fullspäckat aktivitetsschema från morgon till kväll eller innehåller det luckor för återhämtning och tid för spontanitet?
Det varierar en hel del. Jag vill ju vara ”produktiv” stundtals och ibland kan man då behöva tvinga sig själv med ett schema (någon slags försök till disciplin). Men jag försöker också i största mån inte planera för mycket i framtiden. Jag gillar tex att ha helger fria. Och jag gillar absolut inte att boka en semesterresa ett halvår fram i tiden! Livet förändras för mycket.
Kort och gott gillar jag inte alls att planera (är inte den människotypen), mer än att ha mål och att göra lista typ (sånt är bra!). För mycket exakt tidplanering (som aldrig håller, eftersom man missat 50% av aktiviteterna) i framtiden, deadlines och sådant stressar min själ. Får nog av sånt på jobbet!!
Minimalismstigen har gjort att jag fått lite mer tid över, då det är mindre prylar som behövs fixas med. BRA!! Hoppas också kunna lönearbete mindre i framtiden.
Har ganska fullt upp.. men ändå lite tid här och där, men skulle vilja ha mer!
Jag har ju uppenbarligen tid att kommentera i alla fall! :)
Känns som hela mitt inlägg blev emotsägelsefullt..
Så riktigt! Det måste finnas tid och utrymme att upptäcka det oplanerade. Det finns inte om man alltid har ”fullt upp”. Men då måste man nog våga ”både inte ha fullt upp” (= ”det är lugnt”!) och möta det oplanerade. Kan vara nog så skrämmande.
En fråga vid sidan om: Jag hittar ingen länk till RSS-feed för alla kommentarer, bara en möjlighet att via e-post prenumerera på vidare kommentarer på enskilda inlägg. Det kanske finns en sådan plugin i er WordPress-mall som ni kan fundera på att lägga till. Skulle göra åtminstone en läsare glad!
Ett förtydligande angående RRS-feed: avsåg en feed för alla kommentarer på hela bloggen, inte bara enskilda inlägg (vilket också i och för sig kan vara praktiskt).
Visst kan det vara skrämmande att göra ingenting, vi skrev om detta förra året och kommentarerna visade på att det är väldigt sällsynt att ta sig den tiden och det tycks knappast vara något som prioriteras.
http://minimalisterna.se/konsten-att-gora-ingenting/
Vi ser över om RSS-feed för kommentarer är något vi bör lägga till, tack för tipset!
Det går att kommentera hur mycket som helst i detta innehållsrika inlägg! Men det där med att ”göra slut” med vänner där vänskapen blivit fel var särskilt intressant. Har gjort slut på nästan alla vänner och bekantskaper de senaste fem åren. Den sista i somras, mitt livs bästa vän. Har inte ångrat något av dessa val alls, inte ens det senaste. Det är mycket märkligt. Detta får mig att tänka på uttrycket ”kill your darlings” och om det kan gälla även för relationer. Kanske är det egentligen just relationen till något eller någon det verkligen handlar om. För att kunna gå vidare måste något/någon släppas om så det/den man aldrig trodde man skulle kunna vara utan.
Det är ett väldigt modigt beslut att göra slut med en vän och du måste ha väldig respekt för dig själv och din tid för att våga göra det. Jag tycker dock det är värt att fundera kring vilka personer i ens närhet som ger en energi och glädje, och vilka jag umgås med av ren slentrian och någon historiskt gemensam punkt i livet.
Jag hoppas du hittat eller hittar nya vänner att umgås med om du, som du skriver, valt att göra slut med nästan alla vänner och bekantskaper :)
Ungefär var 3e-4e helg försöker jag ha oplanerad, speciellt viktigt eftersom många helger innebär resor – till vänner, släkten, fritidshuset.
Just nu är jag mitt i min mest oplanerade semestervecka och tur är väl det för jag orkar verkligen inte göra mycket när det är 32 i skuggan, 24 i vattnet och 29 inne.