Minimera inflödet av prylar

Något som är viktigt att ha med dig om du vill leva mer minimalistiskt, är att minimera inflödet av saker i hemmet. Annars blir det bara en form av jo-jo minimalism där du aldrig gör några större framsteg eller når balans, utan ständigt behöver lägga tid på att prylbanta.

För prylbantning och minimalism handlar lika mycket om att eliminera de prylar du inte längre behöver som att minimera inflödet av nya prylar av motsvarande karaktär. Och det här med att minimera inflödet är en extra stor utmaning kring jul, och speciellt för barnfamiljer. Därför vill jag påminna om vikten av att ha det i åtanke och fundera över hur du kan göra för att minimera inflödet nu inför jul. Tipsen går såklart att applicera även vid barnkalas och andra högtider som har tendenser att generera större mängder nya prylar.

Så för att underlätta din långsiktiga minimalistiska resa, kan du exempelvis:

  • Önska/köpa något barnen faktiskt har behov av (och påminn om att second hand är ok). Det vill säga de får något som du ändå hade behövt köpa.
  • Gå ihop och köp något större gemensamt så att det blir ett-två rejäla paket istället för många små. Vi har beskrivit hur vi gjort här vid barnkalas. Det finns även en tjänst som heter ”Ge tillsammans” som du kan använda gratis (jag har ej testat själv än).
  • Låt bli att som förälder köpa present till barnen, kanske räcker det med andras gåvor när barnen är små? Och så kan ni sätta av en slant till barnens sparkonto istället. Vi föräldrar gav inga julklappar till barnen när de var små, läs mer om det här.
  • Apropå sparkonto, önska sparpengar som kan få växa sig till en större gåva när barnet är äldre. Eller önska en specifik aktie eller pengar i en viss fond.
  • Undvik ”okynnes-köp” till barnen, det vill säga det där småköpen i matbutiken med ett trött och tjatigt barn eller det nästan obligatoriska mjukisdjurs-köpet vid besök på djurpark eller aktivitetspark. En gång är ingen gång, men se till att det inte blir kutym.

Och om ovanstående punkter handlade om att minimera inflödet, så försök maximera utflödet inför jul. Låt barnen vara med och rensa ut leksaker de inte längre leker med eller som de växt ifrån. Inför varje jul har varit de enklaste tillfällena att få våra barn att rensa med motivet att jultomten kanske kommer med ”nya” leksaker som behöver få plats, samt att det vi rensar ut kan bli julklappar till andra barn som behöver dem bättre.

Vilket av tillfällena ovan tycker du är svårast att minimera eller stå emot? Och har du något eget tips på hur man kan undvika att det smyger sig in större mängder prylar vid olika högtider? :)

8 tankar kring ”Minimera inflödet av prylar

  1. Lidingö minimalisten

    Åh det absolut svåraste att hantera är julklappar till 6 åriga dottern från mormor & morfar/mina föräldrar. De tycker att ju mer desto bättre, två – tre paket räcker inte utan det ska vara en mängd saker som egentligen bara är struntsaker. Har försökt prata med dem om detta men de förstår oss inte utan blir nästan sura. Vi bor långt ifrån varandra så vill inte heller förstöra stämningen när vi inte ses så ofta.

    Svara
    1. Fru Minimalist Inläggsförfattare

      Jag tror på att fortsätta samtalen inför födelsedagar, jul och ev andra högtider där presenter ges. Hos oss har det givit effekt på åtminstone delar av släkten med tiden.

  2. Harmagedon

    Presenter från snälla släktingar är det som öppnat dammluckorna här. Far och morföräldrar har alltid varit noga med att höra sig för om vad vi tycker passar och vill köpa rejäla grejer de behöver. Men på något konstigt vis lyckas de alltid slänga med en uppsjö av småpryttlar som barnen älskar men verkligen inte hade behövt. Men nu när de börjar bli stora så har de själva börjat rensa och begränsa inflödet. Det är fantastiskt att se åttaåringen som för två åt sedan inte kunde slänga en glasspinne stå och sortera både kläder och saker i tre högar. Slänga, ge bort och behålla. Hon kan tom stå och fingra på en supersöt kattröja i affären, med öron och allt, och säja: Den kommer jag nog inte använda så mycket mamma så vi köper inte den.

    Svara
    1. Lena

      Jag har ”problemet” där jag får prylar i present och julklapp som jag inte vill ha och som ofta känns ogenomtänkta och inte reflekterar mig som person. Många saker som tas emot och som direkt ges vidare till second hand. Jag sa i flera år att jag inte vill ha saker/prylar. Men det går inte hem. En släkting har förstått i alla fall att man kan mer ge förbrukningsvaror än saker. Ett tidigare svar berättat om stickade sockar som någon lagt ner tid på att göra men inte uppskattats av mottagaren. Jag tänker att det är tid och ofta pengar som givaren lagt ner och som känns onödigt. Jag försökte ett år för många år sen med att jag ville ha presentkort på tandläkarbesök, då ekonomin var lite skral ett år. Men förslaget gick verkligen inte hem. Kanske känns det skämmigt att ge något sådant? Å andra sidan var det ett förslag från min sida inför en födelsedag och något jag var i behov av, då det snart var dags för det årliga besöket. Jag funderar varje åt hur jag ska lägga fram att inte ge mig saker. Är det oförskämt med en önskelista? Köp endast saker från min önskelista? Ja, jag vet inte. Eller ska man vara så rak och brutal och säga att allt skickas vidare till second hand? Det känns inte så smidigt för husfridens skull kanske. 😆

  3. Catrine

    Känner mig så igen. Någon som har några tips på hur man hanterar dessa små ”extragåvor”?

    Svara
    1. Linda

      Det beror ju såklart på omständigheterna och vem det är som ger, men jag har vägrat ta emot ett par raggsockar som en äldre släkting hade stickat och ville ge mig via min mamma. Hon kunde verkligen inte ta in att jag inte använder raggsockar (och speciellt inte dem, de var urfula) och att de bara skulle bli liggande hos mig, så hon fick välja på att ge dem till mig med vetskapen om att jag direkt skulle lämna dem till Erikshjälpen eller själv ge dem till någon annan som skulle uppskatta dem.

      Jag gissar att hon behöll dem och ljög för släktingen och tackade å mina vägnar, men jag slapp åtminstone få in dem i mitt hem.

      Det hade varit enklare att i stunden tacka och ta emot och sedan ge till Erikshjälpen utan att ta fighten, men antalet oombedda presenter har minskat betydligt sedan dess så om man orkar/vill stå på sig är det effektivt att säga nej.

    2. Anki

      Ju tydligare du vågar vara, ju bättre effekt får dina önskemål. Det är min erfarenhet. Kanske kan du som jag och min gjorde börja gradvis där du känner dig trygg? Jag hade till exempel lätt för att prata med min syster och pappa medans det var svårare för min man att sätta gränser gentemot sin mamma. Barnens farfar fattar inte vad man säger till honom hur tydlig man än är. Vissa klarar inte av att ändra sig. Där har vi gjort så att vi delvis köper julklappar åt honom som han sedan får ge. Barnens farmor har som sagt varit den svåraste nöten att knäcka och det har skapat enormt stor frustration. I år slutade det med att jag och mannen satte oss ner och skrev ett e-mail till henne. Det gjorde det lättare, vi kunde säga det vi ville till punkt. Hon tog det bra faktiskt. Kanske insåg hon själv det absurda i sitt beteende.

      Det jag försöker säga är att om det känns omöjligt att i ett trollslag ändra på situationen, fundera på ett litet steg du kan ta. Var så rak du bara vågar. Nästa år kan du gå på lite hårdare osv.

      Lycka till Catrine!

  4. Emelie

    Linda – är det inte lite sorgligt i att inte kunna se kärleken i ett par hemstickade raggsockar? Även om det inte var en present som passade dig särskilt bra, så var det förmodligen en släkting som lagt ner många timmars arbete för att du är värdefull för henne och hon ville göra dig glad Prylbantning i all ära, det mår nog de flesta bra av i större eller mindre skala, men nog bör det väl finnas plats för att ta emot ett par sockar någon lagt ner mycket tid på gör din skull och tacka för omtanken? Du kan ju mycket riktigt sedan lämna vidare dem till Erikshjälpen utan att givaren behöver veta.

    Svara

Kommentera