Vår tredje bebis

Den här veckan är det 4 år sedan vi släppte vår bok Prylbanta – Färre saker, större frihet. Vi kom att prata om det här om dagen då vi såg foton från bokrelesen vi hade med några vänner i samma veva. Både jag och Herr Minimalist var eniga i att det känns som det hände i ett helt annat liv. Vilket det ju på sätt och vis var. För mycket har hänt i våra liv sedan hösten 2017.

Då bodde vi i en tvåa på 60 kvm i Solna med två små barn – 1 år respektive 2,5 år. Jag trodde och hoppades länge på att vi skulle försöka skaffa ett tredje barn, men numera ser jag vår bok som vårt tredje barn. En bok som alltid kommer vara vår lilla bebis, hur gammal den än blir. :)

Jag tänkte i detta inlägg berätta lite kring bokens uppkomst mm, vilket jag inte tror att vi berättat eller berört i bloggen tidigare. En del av frågorna har jag fått via Instagram.

Hur kom det sig egentligen att det ens blev en bok efter 4 års anonymt bloggande?
Vi blev kontaktade av en förläggare på Norstedts förlag när vi fortfarande var anonyma. Så här i efterhand har vi förstått att det inte är så vanligt att bli kontaktad, utan att det brukar vara tvärtom, åtminstone när man inte är känd. Faktum är att vi tackade nej till att skriva en bok när vi fick förfrågan. Detta trots att vi hade tänkt tanken att det vore roligt och viktigt att skriva en bok kring ämnet vi bloggade om, för att få fler att inse att man kan leva mer med mindre. Och att det är ett måste för att leva mer hållbart.

Va?! Varför tackade ni nej till att skriva en bok?
Ja, vi tackade nej för att tajmingen kändes väldigt dålig. Herr Minimalist som är lite mer realist än optimist, trodde att vi skulle skilja oss om vi skrev en bok ihop. :) Detta då vi vid tidpunkten för förfrågan hade en 6 månaders bebis och en snart 2-åring, kolik i bagaget, inget barn som sov hela nätter, och jag hade dessutom hyfsat nyss bytt jobb.

Men hur det än blev så tackade vi tillslut ja. Men då hade flera månader av ”skrivtid” redan passerat och den tänkta deadlinen var bara 3 månader bort. På något märkligt vis lyckades vi pussla ihop livet och skrev en bok på bara 3 månader (!) som vi idag är väldigt stolta över. Och detta utan att skilja oss. ;)

Det låter lite galet, tar det bara 3 månader att skriva en bok?
När vi tänker tillbaka på det så är det helt galet. Alltså heelt galet utifrån livssituationen vi befann oss i då. Vi hade såklart hjälp med innehåll och ideér efter att ha bloggat i flera år. Men det är väldigt stor skillnad på att skriva en strukturerad bok, jämfört med att skriva ad hoc-inlägg på en blogg.

Sen är det en sanning med modifikation att det bara tog 3 månader. Efter att ha lämnat in manus påbörjades all korrekturläsning och dialog med vår (otroligt duktiga!) redaktör. Text flyttades om, meningar korrigerades, text kompletterades och ord byttes ut. Ytterligare 2 månader tog det innan det sista korrundan var avklarad och slutligt manus inlämnat. Sen var det ytterligare några månaders väntan innan vår bok-bebis var tryckt och redo att komma ut och se världen.

Hur mycket research krävdes och hur mycket skrev ni utifrån erfarenhet?
Det krävdes betydligt mer research än att skriva blogginlägg kan man väl säga. :) Och inom vissa delar var det: ”det här vet jag att jag/vi har läst om och kan styrka genom forskning eller en undersökning, nu måste jag bara hitta den igen”. Vi har referenser till all ”hård fakta” i boken, och de hittas längst bak i boken med hänvisningar inne i boken.

Hur funkar det efteråt med försäljning, marknadsföring osv?
Om man ska ge ett tips här så är det väl att inte skriva en bok som handlar om att inte konsumera, om man vill att boken ska sälja bra, haha! =D

Skämt åsido, här kan man göra väldigt mycket eller lite. Viss hjälp får man ofta från förlaget den första tiden, men det är mycket upp till författarna att kontakta där man skulle vilja synas. Det finns ju flera anledningar till att vår blogg var anonym fram tills vi släppte boken – ingen av oss gillar att stå i centrum. Vi föredrar att inte föreläsa, inte intervjuas på scen, inte vara med i tv, radio, poddar osv. Samtidigt som vi med boken har fått göra just det. Och det har varit såå enormt utvecklande och en ”resa” som vi tyckte var rolig en viss period, för att det var en värld som vi aldrig kommit i kontakt med tidigare, och som vi inte skulle kommit i närheten av utan boken. Något vi sa i flera olika sammanhang åren efter boken släpptes var just – hur sjutton hamnade vi här! :)

Satt ni hemma och skrev boken?
Eftersom vi bodde så litet (i en 2:a på 60 kvm med två små barn) så var det uteslutet att sitta hemma och skriva bok mer än på kvällarna när barnen somnat. Övrig tid när barnen var vakna, hängde den som hade ”skrivpass” på biblioteket i Solna centrum eller vårt närmsta café som låg ett stenkast från lägenheten. Den som var föräldraledig kunde ibland skriva medan lillebror sov. Vi växlade föräldraledighet ungefär i mitten av de 3 månaderna som vi skrev boken.

Kommer ni skriva ytterligare någon bok?
Om vi hade all tid i världen skulle det vara väldigt roligt. Men Herr Minimalist kände sig väldigt ”klar” med skrivandet och bloggandet efter att ha skrivit Prylbanta. Det blev som ett avslut för honom även om han insåg det först efteråt. Samtidigt skrev vi medvetet boken enbart om att prylbanta, trots att vi redan då såg det som endast en liten del av en minimalistisk livsstil och det som för många blir inkörsporten till minimalism. Men vi har ändå svårt att på ett enkelt sätt pitcha in för oss själva vad nästa bok skulle handla om. Så nej, ingen ytterligare bok finns i åtanke hos någon av oss.

Boken Prylbanta – Färre saker, större frihet, finns idag som pocket, e-bok och ljudbok.

Drömmer du om att skriva en bok en dag, och vad skulle den i så fall handla om?
Vad skulle du vilja att uppföljaren till Prylbanta skulle handla om? :)

En tanke kring ”Vår tredje bebis

Lämna ett svar