Vill vi flytta till fjällen?

Höstlovet spenderades i Vemdalsfjällen. Det var första gången vi tog ledigt hela höstlovet för att vara tillsammans. Dessutom kunde barnens mormor och morfar komma förbi några dagar och bo i samma stuga, sånt man saknat senaste 1,5 åren.

I princip varje gång vi är i fjällen, oavsett årstid, får jag frågan på Instagram om vi skulle vilja flytta till fjällen. Göra som vissa andra ”downshiftare” och byta storstan mot en mindre stad och få närhet till skidbackar och längdskidspår.

Men svaret är och har alltid varit – nej. Vi har ingen sådan dröm eller sådant sug. Visst skulle det finnas fördelar med att ha rejäla skidbackar närmre, men jag tycker också om miljöombytet som blir när man åker iväg och alltid är ledig när man är i fjällen. Och även om den vintern som var i år inte är garanterad, så hade vi 5-6 olika längdskidspår inom 15 minuters biltur hemifrån i vintras. Och även en skidbacke hyfsat nära för kvällsåkning, om än en som inte kan jämföras med en skidanläggning i fjällen. ;)

Där vi bor i Vallentuna känner jag inte av den negativa Stockholms-känslan som vissa vill måla upp. För mig existerar inte ”Stockholms-stressen” – jag pendlar inte, känner ingen karriärhets eller att det är folk och kommers överallt. Jag upplevde mer av detta både inom mig själv och från andra när jag var yngre samt när vi bodde mer centralt. Mitt förhållningssätt beror nog både på var jag själv befinner mig i livet, att vi bosatt oss naturnära utanför stan och den vardag vi skaffat oss här.

Jag är dessutom väldigt tacksam att vi bor så bra som vi gör, och är inte beredd att äventyra det hur som helst. Det är inte självklart att barnen har flera kompisar på samma gata, att de känner sig trygga att röra sig i området och har flera vuxna i närheten som de känner tillit till. Jag värnar om det och tar det inte för givet. Skulle något av detta förändras för barnen när de blir äldre, kan vi såklart tänka om kring flytt, men så länge barnen och vi vuxna har det så otroligt bra inom viktiga parametarar i livet som jobb, bostad, vänner, familj osv där vi är idag, så lockar inget annat.

Och det är så lätt att måla upp en bild av att hela livet kommer förändras bara för att man förändrar en parameter. Då kommer plötsligt allt ”lösa sig”. Barnen vara mer sams, sambon mindre störig, jobbet mer meningsfullt, man själv ta tag i träningen och livet bli allmänt smidigt. Jag har själv märkt att det oftast inte är så enkelt. :)

Sen tror jag däremot att jag skulle kunna trivas även i fjällen eller i en småstad. Jag har flyttat mycket (5-6 gånger) mellan 18-25 års ålder och oftast känt mig ”hemma” genom att hitta fritidsintressen, extrajobb och därigenom fått nya (om än tillfälliga) kontakter.

Men nej, det finns ingen flytt närmre fjällen planerad för vår del, varken på kort eller lång sikt. Däremot byter vi gärna miljö och spenderar lediga lov i vår andelsstuga i Vemdalen, åker till dalafjällen och till andra mysiga svenska skidorter. Och jag skapar mig gärna större frihet i livet för att, både ekonomiskt och praktiskt, kunna välja att spendera mer tid i fjällen. Och vara 100 % lediga när vi är där, för att sen åka hem till en vardag som vi älskar. Som att få ha det bästa av två världar. Kanske passar det mig, som gillar variation i det lilla, extra bra. Men också Herr Minimalist som får lätt ångest av att åka igenom eller stanna till i svenska småstäder. :)

Hade man däremot enkelt kunna byta skola för barnen under 3-4 månader, för att sedan komma tillbaka hem. Då hade jag gärna gjort det under några vintermånader. På samma sätt som vissa åker till Thailand och låter barnen gå i Svenska skolan och själva jobbar på distans under en period. Men den flexibiliteten har inte det svenska skolsystemet eller kommunerna i dagsläget (möjligen något enstaka undantag).

Vad är ditt resonemang kring detta? Drömmer du om att flytta till en fjällort? :)

8 tankar kring ”Vill vi flytta till fjällen?

  1. surfjoan

    Intressant. Varje vintern någon gång efter höstlovet börjar jag drömma mig bort till fjällen, höra ljudet av ankarliftarna och knarrande snö under skorna. Njuta av höga fjäll och nypistade längskidspår. Jag hade lätt kunna tänka mig at bo halva året i en stuga i Åre, Sälen eller någon stans i Härjedalen. Tyvärr funkar inte det så bra med barnens skola, aktiviteter eller kompisar. Men flytta? nja, kanske inte nu och förmodligen stannar det bara i tanken.

    Dock skulle jag gärna tillbringa ledig tid helger och lov i en fjällstuga. Synd bara att priset på dessa skjutit i höjden på tre år så det blir nog till att hyra även i framtiden

    Svara
  2. Camilla

    Kloka tankar, jag gillar din eftertänksamhet. Jag vill bara tala om att det är möjligt i vårt skolsystem att byta ort/klass även i Sverige. Jag vet för jag är året runt boende i Sälen sedan många år. Det finns barn på våra skolor här som kommer efter höstlovet och flyttar ”hem” igen på vårkanten. Med det inte sagt om det är en bra lösning för både barnet, familjen, lärarna eller skolorna som så. det har jag ingen kunskap om☺️ tack för bra läsning // Vänligen Camilla

    Svara
  3. Cecilia

    Tänkvärt inlägg! Själv drömmer jag ibland om en hästgård på landet men där vi nu bor i östra Stockholm har vi en jättebra skola där barnen trivs och skogen och havet runt knuten. Tycker att jag slapp 90% av all stockholmshets när vi flyttade hit även om jag fortfarande jobbar i stan. Känns inte värt att flyttas länge barnen och vi ändå trivs så pass bra.

    Svara
  4. Hehnna

    Bra förklarat! Jag blir själv förvånad när jag får frågan om vi inte ska flytta till vårt fritidshus. Men nej, det är ju vårt fritidshus som vi älskar att vara i på fritiden. Vi vill bo i stan med närhet till allt.
    Jag älskar också Grekland, Spanien, Stockholm, Göteborg, Hälsingland, svenska fjällen o.s.v. Men har inga planer på att flytta för det.

    Jag tror fler skulle behöva fråga sig: Vill jag bo i hus eller lägenhet? Stan eller landet? Ha båt, husvagn eller sommarstuga? Bo nära släkt och vänner? Det är så lätt att ryckas med och tro att lyckan finns på en plats eller i vissa saker.

    Svara
  5. Christina

    Jag bor i en fjällort. Vi lämnade Stockholm 2018 och bodde först högt upp på fjället i en fjällstuga, ca ett halvår och det var magiskt men svårt för barnens sociala liv.

    Sedan flyttade vi ner till byn där barnen går i skola och det blev väldigt bra för oss. Vi lyckades få ett hyreskontrakt (fastighetsbolag) på en parhushalva och barnen har 200 meter till skolan. Här i byn bor ca 500 personer och vi har olika liftsystem på 15-minuters avstånd med bil.
    Vi lämnade Stockholm av flera anledningar, var vi ville att våra barn skulle växa upp, bostadspriserna som ständigt gick upp, konsumtionsöverflödet som ständigt pockade på genom reklam och vad andra hade osv.

    Det vi saknar är parklekar, museer, en större variation av idrottsaktiviteter för barnen men det vi vunnit är ständiga fjällvyer, äventyr runt hörnet, ett lugn i själen, trygghet för barnen och en acceptans kring hur det är att bo i glesbygd – allt finns inte alltid och ibland får man vara kreativ och hitta lösningar.

    Svara
  6. Paul Stellmach

    Jag flyttade till Sälen för 5 år sedan i samband med en svår familjetragedi. Besöker Sthlm när jobbet så kräver, men riktar mig alltmer mot att lämna Sthlm helt även om det är sällan jag är där. Jag har ett hus på 250 kvm på Köarskärsfjället. Jag har även ett garage för snöskotrarna. Inga lån, så det är billigare att bo än om jag skulle göra det i min 2a i Älta. Under vissa delar av året bor jag i Mexico (om jobbet tillåter). Hösten i Sälen är ingen hit särskilt uppe i skogen där jag bor men då är jag på Yucatan och hänger vid karibiska kusten eller gulf of Mex i några månader.

    Svara

Lämna ett svar