Om du läste min halvårsavstämning gällande min utmaning att inte shoppa till mig själv under 2018, så kom du kanske ihåg att jag skrev om mina solglasögon som gått sönder och inte gick att laga. Just denna soliga sommar har ju ett par solglasögon varit lite extra bra att ha.
Efter vår första semesteretapp i Dalarna i början av juli, så möttes jag av ett litet paket i postlådan när jag kom hem. I paketet låg ett brev och ett par solglasögon av samma märke som de tejpade solglasögonen jag hade i min ägo (Ray Ban).
Det visade sig att någon av er följare hade ett par solglasögon liggandes som varit svåra att sälja då kvitto eller annat äkthetsintyg saknades. De hade därför blivit liggandes och personen tänkte på mig och mina tejpade solglasögon, skrev brevet och skickade solglasögonen.
Min första känsla var enorm glädje och värme. Så fint och omtänksamt gjort! När jag smält det hela, kom någon form av ”pay it forward”-känsla av presenten och brevet. Jag blev själv sugen att vara ändå mer givmild och skänka bort fler saker. Jag tror faktiskt att detta har påverkat flyttrensningen och gjort att jag både kunnat släppa taget om fler saker och skänkt betydligt mer till exempelvis Stadsmissionen, än jag annars hade gjort.
Om jag gillade solglasögonen? Jag älskar dem! Minst lika nöjd var Herr Minimalist som aldrig riktigt gillat formen på mina tidigare solglasögon och tyckte dessa passade mitt ansikte mycket bättre. Och jag är beredd att hålla nu när jag har något att jämföra med. Nedan ser du hur de ”nya” solglasögonen ser ut på.
Vi brukar generellt säga att man hellre ska sälja något till en billig peng än skänka bort helt gratis, för att många har en förmåga att tacka ja när det är gratis oavsett bakomliggande behov. Men finns det ett konkret eller uppenbart behov, likt det nu med solglasögonen, så är såklart skänka också ett bra alternativ.
Dessutom kan dina hyllvärmare orsaka andras nykonsumtion. Det vill säga saker du förvarar ”om utifall att” eller för att du av någon anledning har svårt att släppa taget, kan göra att någon annan inte hittar det på andrahandsmarknaden och därför köper en sprillans ny pryl i onödan. Fundera på om du i likhet med brevskrivaren har saker som du inte behöver som skulle uppskattas mer av någon annan, känd eller okänd, som har ett större behov än du. ;)
Eftersom jag inte vet vem som skrev brevet och skickade solglasögonen så vill jag passa på att rikta ett stort tack! Dessa solglasögon kommer finnas med mig tills de inte längre kan lagas och användas, och jag tänker på den här fina gesten varje gång jag använder dem. :)
Vad har du där hemma som skulle kunna prylbantas och skänkas till någon annan?
Wow! Underbart på alla sätt ???
Underbart! Och du är jättesnygg i dem!
Så fint!
Skänkte mina färgpennor (200 nyanser) till kyrkans barnverksamhet. De användes inte här hemma, och jag vet många som skulle bli glada över att få pennor som är sköna att använda, och finns i 15 nyanser av rosa…… ;)
Vad fint, härligt att höra!
Hej!
Jag och min man har flyttat och vi har rensat väldigt mycket. Det vi rensat har jag sålt på loppis/blocket eller slängt.
Dock återstår mitt gamla finporslin, Maria mandelblom tror jag att det heter. Inte alls min stil samt att det inte riktigt får plats. Trots att jag velat sälja det flera gånger genom åren så är det något som tar emot, kanske att jag känner mig otacksam (fick finporslinet som studentpresent)… Varflr började man ens spara på ett finporslin vid 19 års ålder??
Vad gör man när motståndet finns? Går emot sina känslor? Låter porslinet stå i en kartong i källarn? Vad säger ni? ?
Det finns nog väldigt många olika åsikter om det här. Själv tycker jag att du kan behålla servisen i källaren så länge du inte vet vad motståndet handar om och inte tänka mer på det. Kanske fattar du om tio år vad det var för känsla och så gör du vad som behövs då, behåller med glädje eller säljer/ger bort den, kanske till yngre släkting. Varför göra saker komplicerade? Det handlar ju bara om en servis. (Eller något helt annat.)
Behåll det tills du är redo tycker jag! Jag skulle plockat ner det i en kartong i källaren så länge. Har man ändå rensat så pass mycket kan man unna sig att behålla något som man ändå inte är redo att släppa än. Jag tror inte att det blir bra om man går emot sina känslor.
Hehe, ja du har väl läst mitt inlägg ”10 års sparande till vilken nytta?”
http://minimalisterna.se/tio-ars-sparande-till-vilken-nytta/
Jag tycker du kan börja med att ställa undan det, lite som en en tremånaderslåda/kanskelåda som vi har skrivit om tidigare och även tar upp i vår bok. Kanske känns det lättare och t o m självklart att rensa ut det när du inte sett det på ett tag och kanske inte ens skänkt det en tanke.
Ibland känns det också lättare att göra sig av med om man vet att det kommer användas och uppskattas mer av någon annan.
Eller kanske kan du behålla några få delar och ha som uppläggningsfat, eller använda enbart kaffekopparna etc så att en liten del av det används och det kanske räcker och resten kan du med tiden låta någon annan få bruka? :)
Lycka till!
Blir glad av detta. Så gött detta Community är!
Ja, men eller hur, jag kände också lite hoppfullhet för världen när detta hände! :)