Helgen spenderades i Herr Minimalists föräldrars sommarstuga på landet, ett par timmars bilresa från Stockholm. Väl där kom jag att tänka på det här med kontraster, hur vi där och då njuter av dem, men samtidigt njuter ändå mer när vi kommer tillbaka till bekvämligheter och den vardag vi så ofta tar för given.
Där vi bor tänker jag sällan på att det är ljud omkring oss i princip hela tiden. Vi bor på en innergård och har ingen motorväg i närheten, men om jag koncentrerar mig eller har balkongdörren öppen så hör jag ständigt ljud. Allt från köksfläktens eller elementens surrande, till biltrafik en bit bort, människor som tjoar och andra ”stadsljud”. I stugan på landet är det däremot lugnt och tyst. Så fort vi kommer fram går pulsen ned. Tystnaden gör att man på långt avstånd kan höra en bil som närmar sig eller människor som pratar på andra sidan vattnet i vanlig samtalston. I takt med att mörkret lägger sig minskar antalet ljud och tillslut är det så knäpptyst att du kan höra en knappnål falla.
Att bo i sommarstugan på landet påminner till viss del om våra fjällvandringar. Att under en begränsad tid leva lite mer spartanskt. Inte ha alla bekvämligheter som hemmet ofta erbjuder men som vi ofta klarar oss alldeles utmärkt utan. Inte kunna handla vad som helst när som helst utan istället planera vistelsens måltider i förväg. Inte ha något som stressar eller pockar på uppmärksamhet utan enbart njuta av att vara här och nu. Ha tiden att upptäcka hur fantastiskt vacker naturen är och vad fint solen speglar sig i vattnet.
Men tystnaden, lugnet, miljöombytet och det enkla livet till trots. Efter ett par dagar är det ändå skönt att komma tillbaka hem och uppskatta alla bekvämligheter i ett par dagar tills vi åter tar dem för givna.
Har du några kontraster du njuter av? 
