Igår morse vaknade jag med en gnagande känsla i kroppen som säkert berodde på flera saker; kommit för sent i säng, många uppvak av barnen under natten, i kombo med någon hormonell obalans eller dylikt. Om jag inte är på min vakt när jag vaknar så här så går det tyvärr ut över familjen genom att jag blir otålig, lättirriterad och allmänt negativ.
Men jag känner mig själv numera och vet en snabb lösning. Den stavas löpning. Så jag fixade snabbt i ordning barnens frukostgröt samtidigt som jag tryckte en banan och ett glas mjölk. Sen gav jag mig ut på en kort löptur i morgonsolen. Knappt 30 minuter senare kom jag tillbaka som en ny människa; glad, energirik, tålmodig och harmonisk. Något som höll i sig hela dagen.
Vad har då det här med minimalism att göra kanske du undrar? Jo, det här med att känna sig själv, förstå sina behov och veta hur man reagerar i olika situationer, är nog så viktigt när det kommer till konsumtion, eller snarare för att lyckas avstå konsumtion. Liksom vid rensning.

Vacker utsikt med höstfärger vid helgens morgonjogg.
Från att tidigare ha varit en shopaholic som konsumerade stora mängder kläder och i viss mån även inredning, så vet jag numera dels att den tillfredsställelse jag känner vid konsumtion, är otroligt kortvarig. Jag utsätter mig medvetet heller inte för frestelser som butiksbesök eftersom jag vet att det skapar ett köpsug och ett missnöje med det jag redan har.
För någon annan kanske det handlar om att identifiera att hen faller för onödig shopping vid nedstämdhet, trötthet eller hunger? Eller har det som helgsysselsättning med vänner av ren (o)vana? Någon annan är duktig på att göra romantiserade behovsanalyser som mentalt rättfärdigar köp, men där behovet är just romantiserat och inte verkligt. Att lära känna sig själv och se mönster gör det lättare att hitta lösningar för att undvika onödig konsumtion.
Vid rensning har jag lärt känna mig själv och vet vilka argument mitt psyke använder för att rättfärdiga den enklaste vägen – sparande. Tankefällor vid rensning som ”den kan nog vara bra att ha om utifall att”, eller ”den är ju snygg” eller ”den har kostat pengar”, biter inte lika lätt längre, även om argumenten fortfarande lyckas övertyga mig ibland om att saken ska få vara kvar. Innerst inne vet jag av erfarenhet att jag inte ångrar saker jag rensar ut. När något rensas ut är det ju oftast för att jag inte använder eller har behov av saken längre.
Genom att jag denna morgon snabbt identifierade känslan i kroppen och tog action med en joggingtur, så blev hela dagen så mycket positivare och bättre för både mig som familjen. Som att bli medveten och stoppa sig själv från onödig konsumtion och känna sig nöjd efteråt. Eller släppa taget om en pryl där argumenten för att spara inte håller full ut och låta någon annan med större behov få möjlighet att nyttja den.
Känner du dig själv tillräckligt väl för att veta vad du mår bra och mindre bra av, och agerar därefter? Liksom hur du ska agera för att undvika onödig konsumtion eller lättare kunna rensa?


